Follow


Instagram
♥ Snabbfakta ♥
Namn: Madeleine
Kallas: Mamma, Madde, Fröken
Född: 1984 i Orsa, Dalarnas län
Barn: William född 2004.
Bor: Falun i Dalarnas län.
Gillar: Familjelivet, böcker, tv-serier, hemmet.
GIllar inte: Sniglar, skitsnack, falskhet.
Samlar på: My little pony G1
Naturligt: Balsammetoden/No poo (2013) , Menskopp (2005), platfritt (2014)
Yrke: Lärare.
Examen: Lärarexamen Juni 2012.
Legitimerad: 2014.01.14 .
Politik åsikt: F!
Musikstil: Kent, Nighwish, Filmmusik
För mer info? Kolla under fliken, Läs mer om saramadeleine.
♥ Arkiv ♥
augusti 2015
m ti o to f l s
« Jul    
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  
♥ Kategorier ♥

Jag trivs på jobbet, det känns kul och meningsfull att gå dit på dagarna. Jag märker hur jag omedvetet tänker på hur jag vill utvecklas framåt igen. Jag har hittat tillbaka till känslan jag hade för jobbet när jag var nyexaminerad, jag känner glädjen i jobbet. Det beror nog på att jag nu gör sånt jag tycker om, jag arbetar och har mindre dötid, jag ogillar dötid. Det kan verka märkligt men att koppla av och att sitta sysslolös stressar mig. Det är en av anledningarna till att jag måste göra saker när jag har semester, sitter jag utan jobb börjar jag tänka, och börjar jag tänka blir jag lätt deprimerad. Detta är kanske min försvarsmekanism, ett redskap för att inte bryta ihop. Alla hittar vi reskap för att klara livet och vardagen. Mitt är att arbeta hårt där jag befinner mig just nu.

William tog bussen hem med mig idag, det känns fel men vad ska man göra? Han får ont av att gå dit men eftersom Falu kommun förespråkar exkludering hos barn så får min son lida. 

När vi varit hemma ett tag tog Tor sin hammare och slog på molnen, han måste varit på riktigt dåligt humör som det åskväder vi fick var. Björn hämtade William för en tur till Kniva och jag somnade på soffan.

Var med om något obehagligt, jag drömde att jag fick ett suddgummi i halsen, försökte få upp det men det satt fast hade panik, det kändes som jag skulle kvävas och sen vaknade jag till, kändes fortfarande som något i halsen efteråt? Undrar vad det kan ha varit?

Smsade med Lisa så vi åkte till Maxi och åt lite glass och snackade skit en stund. Jättekul varje gång vi ses!

Nu ska jag sova, imorgon är det min lediga dag och då gör jag större delen av F-tiden, jag ska även fixa naglarna och klockan 17:00 ska jag träffa ett gäng med Dala-Doulor för första gången! Jättespännande! 

033

Jag kan inte låta bli, jag känner sådan ilska och bitterhet mot kommunen jag bor i. Kommunen som min son får växa upp i, för varje dag som går växer ilskan. Min son är utan skolskjuts på grund av att Falu kommun tycker att ett sjuktbarn ska få klara sig själv. Jag vill bara kräkas på hela situationen helt ärligt! En del av mig skulle bara vilja skriva ut för hela världen att vad du än gör flytta inte till Falu kommun. I alla fall inte om du tänkt ha barn här i kommunen. Det trivs uppenbarligen med att exkludera barn från samhället. Idag var det lite klassträffa med Williams klasskompisar så lyckades prata med några föräldrar, alla blir ju precis som jag upprörda. Det är ju inte konstigt direkt, det är bra märkvärdigt att man inte kan erbjuda ett barn med sjukintyg taxi mellan hem och skola. Det handlar om ett par veckor, jag mår illa.

Allt det här bidrar till en bitterhet hos mig, en ilska som är svår att kontrollera. Jag känner mig maktlös och just nu vet jag inte vad mer jag kan göra. Kan man anmäla en kommun för diskriminering? Eller något liknande, jag vill bara att dem ska förstå vad de håller på med. Inget barn väljer att vara sjukt, när barn är sjuka ska dem få stöd så de snabbare blir friska inte bli nekade saker som förbättrar vårdtiden för att en kommun säger nej.

001

002

003

Är så himlans glad över mina tre plagg jag fyndade på mitt Me&I party här i fredags. Kjolen alltså! Kolla färgerna så himla underbar, och älskar den prickiga blusen, och byxorna. Alltså byxorna! Jag älskar dem med!

Jag behöver avkoppling och få lätta mina sinnen, jag behöver få fly denna verklighet för en stund. Mentalt skittrött och kroppsligt slutkörd. Kroppen känner sig som den behöver få sova, koppla av och njuta. Befinna mig på ett hotellrum förslagsvis i en större stad. Få shoppa lite, kanske tillsammans med en nära vän. Jag kikade lite på skoj, jag hittade några på hotell Göteborg en hel del faktiskt. Jag blev sugen på att boka något för skojs skull, tänker http://www.hotellgoteborg.com/ verkar riktigt bra då man kan välja prisgrupp, hur många stjärnor man vill att hotellet ska ha samt läge. Utbudet är dessutom stort så varför inte? Jag behöver komma bort från den här stan och verkligheten en stund. Det är för mycket som tycker mig just nu, kanske är det just detta jag behöver?

008Nyklippt William.

Det känns ganska mycket, vissa stunder ilska och vissa stunder en uppgivenhet. Jag förstår inte riktigt varför det inte bara kan vara så att allt bara blir enkelt? Igår var vi med på webben och idag är vi med i lokaltidningen, idag känner jag mig frustrerad och irriterad. Jag kanske mest känner så för att jag vet att jag betalar skatt till den här kommunen, jag betalar fritidsavgift åt kommunen. Jag förväntar mig att samhället ska ge något tillbaka för de man själv ger, och när det sedan blir så här att man står och stångas mot en vägg blir man bara så irriterad och förbannad. Jag avskyr orättvisor, och då framför allt när det är de svagaste som blir utsatta för dem. Det stör mig!

Jag borde skriva något bra, men istället blir det bara negativt, jag är störd och trött. Jag vill bara att saker ska vända och bli enkelt, jag vet att det här är en prövning men just nu känns den prövningen väldigt jobbig. Sen vet jag att allt sker av en anledningen, men just nu kan jag bara inte förstå vad denna anledning är.

009

010

011
Fick tag på denna härliga Big Brother Pony, han heter Steamer och tillhör dem Ponnysarna som kändes mest konstiga att leka med som barn. Kanske just för att dem var pojkar? Idag låter det helkonstigt, men på åttio och nittiotalet när jag växte upp var det mesta ganska könsinriktat. Hur som helst, han är riktigt fin, och jag hoppas på att få tag på fler inom samma kategori. Jag har sedan tidigare Tex som jag fick som barn.

012Bild jag tog i Furuvik.

Idag åkte vi till Kniva. Vi träffade på Sivan, och William och Björn byggde bland annat Lego i solen. Jag satt i skuggan en stund, och fick sedan extremt ont i huvudet så somnade en stund. Nu är det verkligen för mycket och sånt känner jag genom huvudet. Jag är irriterad över situationen med William, jag tycker inte om att saker inte bara kan vara helt självklara. Att det ens finns kryphål överallt, jag stör mig på saken.

Hur som helst njuter jag av värmen som är just nu, jag vill bara ha det så här alltid.
Strax dags att gå och lägga sig igen, ny arbetsvecka och det blir säkert jättebra.

 

 

 

Slängde ihop lite Falafel till middagen idag. Hela familjen gillar falafel och jag älskar middagar med mycket grönsaker så då är falafel toppen. Tycker dessutom att det är så fint att fotografera saker med grönsaker, det blir så fina färger.

008

007

Som jag skrivit tidigare nekar Falu kommun William skolskjuts trots sjukintyg. De anser alltså att det kommer bli ekonomiska svårigheter för kommunen om de erbjuder honom skolskjuts under några veckor tid. Jag börjar fundera på om man vill bo i en kommun som får ekonomiska svårigheter om de erbjuder ett barn skolskjuts?

Här hittar ni artikeln. 

Fick förfrågan om man får dela mitt inlägg. Självklart får ni dela allt. För att dela kopiera länken till inlägget i adressfältet. Lika gör ni om ni vill dela artikeln från dt.

IMG_4820.JPGWilliam på akuten.

Jag skrev det igår att jag kommer jag skriva om känslorna, känslorna jag just nu har. En del av mig oroar mig för att folk ska tro att man gnäller. Samtidigt är det inte gnäll, det är en inre frustration. Det är en irritation och trötthet, igår när jag pratade med min granne sa hon att ”Du är en stark människa, tänk vilken resa du gjort i livet”. Jag vet att det är så, ibland hör jag folk säga den där meningen ”Hur mycket ska en människa behöva orka”. Känner ni igen den meningen? Alla syftar vi på olika saker när vi hör eller säger den. För någon gäller det en kamp ur en svår sjukdom, för någon annan ett uppbrott, för den tredje kanske meningen betyder en tragedi av något slag. Hur mycket ska en människa behöva orka? Det är en intressant mening, en intressant bedömning av livet, en tolkning och en fundering. Hur mycket orkar en människa?

IMG_4845.JPGWilliam på barnkliniken.

Förut, innan jag fick William och jag var en vilsen och ledsen tonåring. En tonåring som såg mitt liv som en lång väg att kamp tyckte jag det mesta var ett hån. Varför jag hela tiden skulle behöva kämpa, och varför allt skit alltid hände just mig. När jag fick barn som tjugoåring blev livet helt plötsligt så mycket enklare och så mycket ljusare, jag har nog upplevt många gånger att livet är bättre med barn, så mycket ljusare. Det kanske är därför jag blir så upprörd och ledsen varje gång barn råkar illa ut. Varje gång någon anser att man ska köra över barn, och att barn bara ska synas men inte höras. När William blev sjukt förändrades livet, inte till en tragedi men till att jag nu ska behöva kämpa för hans rättigheter. När han låg på sjukhuset var jag både rädd och orolig för hans skull. Jag kände mig så maktlös och att tänka på något annat en William var omöjligt.

Jag bröt ihop och grät, tog tag i situationen och kom tillbaka igen. Trött både fysiskt och psykiskt men med krafter igen. Gråten gav mig kraften att orka och kämpa vidare. Jag trodde någonstans att det skulle kännas tufft att börja jobba igen. Men jobbet är en ventil från verkligheten en stund. Jobbet gör så att jag tänker på annat och det känns så bra.

IMG_4944William med sina kryckor på Rockstad Falun.

Men så kom jag då till punken förra veckan när Falu kommun nekar William skolskjuts, de nekar ett barn som är sjuk att få åka till och från skolan några veckor. Först ville jag bara gråta, jag var ledsen och uppgiven. Kände mig så liten inför hela världen. Sedan kom ilskan upp till ytan, jag blev så arg! Hur kan någon välja att neka ett barn att ta sig mellan hem och skola när barnet är sjukt? Precis som att barnet njuter av sin sjukdom och vill vara sjuk. William lider redan trots att han håller huvudet högt. Han berättade sorgset att fritids ska på Lugnets utebad på måndag och för William betyder det att han inte kan följa med. Utöver detta anser kommunen att han heller inte kan få åka taxi till och från skolan trots sjukintyg. Jag kan med handen på hjärtat säga att hade William fått bestämma hade han gärna sprungit till och från skolan på dagarna, och det är därför jag blir så förbannad.

Så jag vände mig till tidningen, vi har blivit intervjuade och en artikel kommer komma om saken. Jag kommer länka den här, jag vände mig till tidningen eftersom jag började tänka på andras barn. De barn som är kroniskt sjuka, de barn som inte har föräldrar som vet sina rättigheter. De barn som även dem ska behöva lida för att samhället skiter i deras välbefinnande. 006

Jag tänker på det där med kamp idag, den inre styrkan vi människor har. Hur mycket ska en människa behöva orka? Jag tror vi människor orkar allt, men det är tufft att orka hela vägen.

Läs Nära Barn
Geblod

Jag gillar Loppi.se
Schyssta bananer
FotobloggarBlogvertiser

Bloggar av mammor och gravida

Bloggupdate.seBesökstoppen
Tourn

blogglista.se Pinga Frisim
BloggportalMammabloggar
Toppbloggar

Blogg topplista - Superbloggen.se
Få mer besökare
mammabloggar.nu