Dagens vegetariska middag – Recept hittat på Facebook.

Jag hittade ett jättespännande recept på Facebook på morgonen som jag bestämde mig för att laga till middag. Får erkänna att det uppskattades och mottogs väl här hemma. Enkelt var det också, blev väldigt billigt för tre personer och en matlåda till Björn.

Ingredienser:
3 små sötpotatisar (funkar säkert med 1 stor)
4 ägg
4 dl mjölk
Salt och peppar
1 påse med färsk spenat
1 paket fetaost.
Olivolja
Två paket soltorkade tomater

Så här gör du:
Ugnen på 190 grader.

Skala sötpotatisen, och skär den sedan i runda bitar. När du är klar med detta lägg sötpotatisbitarna i en bunke och häll i olivolja och krydda med salt och peppar. Efteråt lägger du ner alla bitarna i en form och lägger in allt i ugnen i 20 minuter.
Under tiden kan du skölja spenaten (jag vet att det står färdigsköljd på påsen, men litar inte på sånt) och låta den stå och droppa av. Vispa äggen med mjölken, salta och peppra och ha sedan i soltorkade tomater.

När sötpotatisen är klar i ugnen, ta ut formen. Lägg i spenaten, häll röran med äggen, mjölken och soltorkade tomaterna över allt och lägg sedan tärnad fetaost över. In i ugnen igen i 30 minuter.

Den här rätten blev uppskattad här hemma, så jag kan rekommendera den. Vegetariskt och gott, som ni säkert förstått äter jag ägg och dricker mjölk. Detta är dock inte så ofta. Men det händer, jag utesluter dock köttprodukter där djuren blivit dödade för att kunna ätas. Sen vet jag att mjölk och äggindustrin är fruktansvärd med, och tanken är att helt sluta med mjölk och ägg också. Jag är dock inte där ännu.

Publicerat i Matlagning och bakverk | 10 kommentarer

Jag tog en promenad i solen.

Jag försöker att ta mina promenader så gott som varje dag. Är det inte spännande egentligen hur mycket just promenader gör för välbefinnandet? Jag älskar den där känslan av att promenera och andas in luften, kanske mest förmiddagsluft egentligen men kvällsluft är också trevligt. Man mår alltid bättre av lite luft, jag tänker att man andas livet när man promenerar och får lite tid att stimulera tankar och kanske släppa tankar också.

Just i snöstorm är det väl inte så roligt att promenera direkt, eller när det regnar och är kallt. Men när det är fint väder då älskar jag att vara ute. Precis som förut idag när jag satte mig på balkongen med en bok och bara läste. Det är sånt jag lärt mig från förra hösten, att prioritera saker jag tycker är roligt och göra det som är roligt för mig. Jag har verkligen fått lära mig att jag är viktigt och att göra saker jag tycker om. Den lärdomen tror jag är få förunnad idag, och det är skönt. För det betyder att jag idag kan unna mig en latte på stan och en bakelse. Jag unnar mig en solig promenad fastän jag kanske borde städat istället, jag unnar mig att läsa en bok fastän disken står på diskbänken. Jag unnar mig att leva och att våga leva. Jag känner inom mig att det jag tycker är roligt vill jag prioritera, som att plugga till hösten det blir ju min hobby. Jag tänker inte stressa med den saken, utan läsa när jag behöver. Jag tänker inte satsa på ett VG bara för att det ser fint ut i betygen, ett godkänt räcker på högskolenivå.

Jag tänker en del på livet, min lilla femårsplan. Fem år går så fort, och jag har ett mål som jag vill uppnå inom fem år. Jag ska bocka av den listan och när jag har gjort det ska jag stå där och le inombords för inget var något stressande utan bara något helt för mig. För jag prioriterar mig och mitt, jag sätter mig i fokus och det är så befriande. Ni anar inte hur befriande det är att våga vara, våga älska och våga leva. Det är fantastiskt, jag mår så oerhört bra av att leva mitt liv precis så som jag vill leva det.

Publicerat i Allmänt | 16 kommentarer

Stolt blodgivare.

Få saker känns så fint som dessa sms efter att man gett blod. Nu vet jag att någon fått mitt blod i Dalarna som behövde det. Det känns bra, jag hoppas att den som har mitt blod i sin kropp mår bättre. 

Publicerat i Blodgivare | 6 kommentarer

Man tager vad man haver, en udda håruppsättning.


Vi har ätit middag hos Björn idag. Eftersom jag inte hade någon hårsnodd (säger ni snodd eller tofs? Jag säger tofs om själva håret när det är uppsatt. Tror det är dialektalt hur man säger) här så slängde jag ihop en liten knut och stoppade i en polkagrisstång som William aldrig ätit upp utan bara legat här. Blev ju lite kul ändå! En udda håruppsättning! 

Publicerat i Skönhet och hälsa | 30 kommentarer

Se upp, en ovanlig syn. 

Jag använder utropstecken aldrig glasögon. Inte för att det är något fel med att ha det men jag tycker inte jag passar i glasögon. Det är nog dock dags för nya, ovanstående har jag haft sedan 2003, så jag misstänker att det borde köpas nya nu. Känner att ögonen behöver lite vila, har massor med allergi just nu. Så goddag till fröken med glasögon. 

Publicerat i Allmänt | 4 kommentarer

Utmattningssyndrom: Att du har mått dåligt psykiskt betyder inte att du är pestsmittad.

Jag har nog aldrig varit en sån där som gjort bucket list, har nog mer tänkt att det låter lite fjantigt att ha en lista över saker man ska hinna med under sin livsstil. Kanske främst för att folk alltid skriver samma saker på alla listor. Men jag skrev idag upp en femårsplan för vad jag vill ha åstadkommit inom fem år. Listan består av tolv olika saker som känns viktiga för mig, eller ja i alla fall tio av de tolv sakerna, för det är två saker där som jag inte till hundra procent vet om jag riktigt är helt säker på är något jag egentligen vill, utan mer känner mig tvingad att skriva upp.

Jag vet att vissa saker vill jag verkligen. Men några saker kanske är viktiga för min egen utveckling som människa och för att kunna se tillbaka på mitt liv som något jag tror på. Jag tror till exempel på att uppfylla saker som gör mig glad. Jag anser väl liksom någonstans att man har rätt att ha både toppar och dalar i livet numera. Förut så ville jag ogärna berätta att vissa veckor var rena skitveckor och jag behöll mitt för mig själv. Det gör jag inte längre, det är som att man inte ska skämmas för att man fått utmattningssyndrom också. Eller gått in i väggen, åtminstone är det som att andra anser att så är fallet. Som att man är lite pestsmittad och helt enkelt inte värd något. Det är faktiskt så att folk som har utmattningssyndrom har högre trösklar än andra skulle jag säga. Man vill lite mer och orkar lite mer, man ger också lite mer och är kanske lite mer än någon annan.

Många tror att människor som gått in i väggen är svaga personer som inte orkade jobba. Det är snarare tvärtom, vi orkar jobba MERA och lägger ner vår själ i det vi gör för att vi tycker om att jobba. Vi vill känna oss betydelsefulla och är drivande, dock kraschar man när man inte får respons för sitt arbete. När man gång på gång gör det lilla extra men märker att det syns ju ingenstans. Man känner sig osynlig, för de är det lilla extra många med utmattningssyndrom gör som många andra inte hunnit med att göra själva.

Det blir då ganska sorgligt när man känner att man liksom ses lite som utdömd av andra för att man hamnat där man är. Jag tror många med mig som varit i utmattningssyndrom skulle må så mycket bättre om vi fick visa vad vi går för och få en ärlig chans. Istället för att vänta på ett misslyckande från oss, så vänta er istället storvinst från oss. Det är ju när man känner att folk förväntar sig ett misslyckande, som man till slut själv börjar tro att jag kommer att misslyckas med detta. Vad alla som träffar en utmattad borde tänka är; här har vi en vinnare. Någon som arbetat med sig själv så till den grad att henom kommer driva företaget vidare. För vi till skillnad från många andra har faktiskt haft chansen att jobba med oss själva, vi har jobbat så hårt med oss själva att vi är starkare än många andra. Vi har tagit oss ur en livskris, hur många kan stoltsera sig med den saken? Hur många kan stoltsera sig med att förstå någon som mår skit, eller kan se på sina kollegor när de mår dåligt långt innan kollegorna förstår det själva?

Ta vara på oss som mått dåligt, gör ni det kommer ni snart se en förändring. Döm inte ut oss för en sjukdom som vi fått för att vi legat på topp för länge. Ni skulle väl aldrig döma ut någon som besegrat cancer antar jag? Förväntat er att henom ska få en tumör till? Nej tro inte detta om oss som kommit tillbaka från psykisk ohälsa heller. Flera av oss behöver precis som en före detta cancerpatient höra att ”FAN va bra att du lyckades ta dig tillbaka till livet igen”.

Publicerat i Utmattningssyndrom | 2 kommentarer

Att lära sig att vara stolt, och att älska sig själv.


Jag har aldrig varit en sån människa som känt styrkan och stolthet i mig själv. Även om jag står mer trygg på jorden idag än tidigare. Jag kan tänka mig att det faktum att jag vågat gå ifrån att stå bredvid och låta andra trampa till att säga, tänka och tycka igen gör mig besvärlig. Jag har alltid varit en typiskt grön person som man beskriver i ”Omgiven av idioter”, men så finns också den lilla röda sidan hos mig som också kan träda fram. Den röda sidan var alltid en sida jag inte gillade hos mig själv, som jag arbetade bort som mamma, gymnasiestudent och lärarstudent tills jag inte längre behövde ha den där ”NU gör vi så här” sidan kvar utan istället kunde vara den där snälla personen som jag tyckt mycket om att vara.

Problemet när man är en snäll människa som ställer upp blir man också någon folk förväntar sig saker av lite omedvetet. Man förväntas att inte säga ifrån, man förväntas att sitta bredvid och lyssna mer än att säga vad man känner och man kan nog också lätt bli överkörd. I slutändan mår man inte speciellt bra av sånt. Jag mådde verkligen inte bra av att känna att jag aldrig riktigt kände att jag kunde säga vad jag egentligen tyckte och tänkte.

Så under hösten så började jag jobba med den saken hos mig själv. Kanske var det så att min lilla sida av rött blivit något mer dominerande, men det känns samtidigt ganska skönt för nu säger jag mer min mening och står på mig. Står upp för mig själv, samtidigt som min gröna och mjuka och omhändertagande sida finns där. Jag har dock inte låtit mitt omhändertagande jag ta över längre. Utan nu så balanserar jag båda, för att kunna fortsätta med den balansen måste ju jag och mitt stå i fokus. Det är ju genom att balansera båda sina personlighetsdrag som man mår som bäst. Inte genom att vara för snäll av sig och alltid vara den som har en kopp te att bjuda på när någon knackar på dörren, oavsett tid på dygnet. Nu bjuder jag in folk oinbjudna klockan 15:00 på en kopp te, men klockan 22:00 säger jag ”NEJ, jag vill inte bjuda på te just nu. Vi kan ses imorgon”. Jag tycker inte att det är fel att säga; NEJ, STOPP, JAG VILL INTE, längre.

Jag tycker det känns bra och helt okej. Jag antar att mer tecken på att man är redo för nytt i livet kan man då inte få. Jag är redo för livet, redo för mig och mitt. Jag vågar säga nej, vilket är en styrka som jag vet att många saknar. För jag saknade den själv under en period, nu säger jag nej och står på mig. Det gör mig till en tryggare och starkare människa. Det gör mig till mig, och det betyder också att de människor som accepterar mig för den jag är, också är människorna som känner mig på riktigt.

Publicerat i Allmänt | 8 kommentarer

Utmattningssyndrom – När man är frisk.


Jag har inte skrivit om utmattningssyndrom på ett tag. Detta då jag kommit till ett stadium där jag känner mig frisk. Något hände med mig i samband med att jag började äta tillskott. MSM, spirulina och mitt val kvinna samt extra järn. Helt plötligt försvann den där obotliga tröttheten och en pigg människa har kommit fram. Jag har inte ångest, känner mig starkare än förut och mår bra! Det som dock får mig att börja fundera nu är om man kan ha vart feldiagnostiserad? Tanken slog mig för runt en månad sedan. Kan det vara så att jag saknat eller saknar ämnen i kroppen.

Jag har googlat tydligen kan man om man äter astma som mig ha något knas med binjurarna. När jag läser om saken, känner jag igen mig själv. Jag har varit trött i många år, har aldrig haft problem att sova sedan tonåren förutom en period i höstas då jag var frustrerad. Vad händer om jag fått fel diagnos och det faktiskt är något annat? Det snurrar i mitt huvud och på måndag ska jag ringa VCT, man tog aldrig några test för binjurar på mig.

Om det skulle visa sig att allt varit fel. Då har jag ett år av mitt liv som försvunnit. Ett år som jag känner att jag förlorade allt på. Ett riktigt skitår som kommer förfölja mig resten av mitt liv.

Fick höra igår att jag är stark. Fast det känner jag mig inte. Jag känner mig mest trött på att alltid få rodda i allt och inget i livet. Vissa människor behöver ju aldrig sånt, jag ska alltid göra sånt. Jag ser ju livet som en bana av prövningar och dalar. Fast just nu känns prövningarna ganska tuffa, som att jag hamnat i en karusell som bara snurrar och snurrar där man får sitta utan bälte. Där men får hålla sig fast och följa med i färden bäst man kan. Fast den saken har väl egentligen mest med livet att göra antar jag.

Oavsett vad känner jag mig ju frisk! Det borde vara det viktigaste.

Publicerat i Utmattningssyndrom | 6 kommentarer

Lite humor på kvällskvisten.

Tänkte att ni skulle få skratta lite. Såg denna på ICA Falan, inte för att jag vet hur man tänkte där. Men jag tror inte att sånt här är speciellt bra att förtära.

Publicerat i Allmänt | 8 kommentarer

Att se det ljusa i det mörka.

Jag alla era grattis och värms inifrån och ut. Att vissa inte kan unna andra lycka och glädje tänker jag försöka bortse ifrån. Det finns allt för många människor i världen som aldrig skulle unna någon annan att följa sitt hjärta. Jag antar att dessa människor sitter inne med något eget självhat som gör att de måste trycka ner andra för att de själva inte lyckats bättre.

Jag tänker inte låta någon ta denna lycka ifrån mig. Jag är starkare än så, jag låter dessa patetiska människor stå där med långa näsor och missunna mig lyckan då. Kanske borde ni som missunnar mig detta fråga er själva varför?

Jag vet att jag gjort helt rätt. Det känns bra, om ni inte tycker det så fine, jag vet vart jag har er!

Till er andra som unnar mig denna glädje och lycka i livet. Vet ni, det är er jag kommer se tillbaka på som riktiga vänner och personer som får mig att skratta och le. Er andra ser jag mest som smuts faktiskt.

Publicerat i Allmänt | 22 kommentarer