När man är mamma förväntar sig folk att man ska vara superman fast i kvinnlig form då. Ofta känns det som att folk förväntar sig att man inte har några känslor bara för att man är mamma. En mamma har inga känslor utan är någon man kan säga vad man vill till. Mammor är kvinnor med ett hårt skal.
Jag känner mig så just nu. Varför tycker folk att man ska köra över mig bara för att jag är mamma. Varför tror folk att jag är en tom yta utan känslor. Ja existerar jag också. Visst mitt liv är inte prioriter nummer ett i mitt liv men för de är jag fortfarande en människa. Jag andas alltså finns jag. Men folk ser det inte så. Folk tror att jag andas men finns inte. Utan min son hade jag inte varit någon det vet jag. Han är den ljuspunkten i mitt liv som får mitt hjärta at glöda. Han är så himla underbar. Jag fanns innan honom men jag levde inte.
Just dom senaste veckorna ha träningen legat nere, har skitit i att äta sunt och dessutom har jag sörjt efter saker jag inte har. På måndag ska jag sluta med det. På måndag ska jag se hösten med ljushet. Snart ett nytt år och ny tid att andas. Kanske 2oo8 bjuder på något oväntat. Kanske 2oo8 har hemligheter jag ännu inte fått se. Just nu lever jag för stunden, jag lever för mitt barn han som får mina lungor att andas, mitt hjärta att slå och min själ att vilja leva. TACK för att du gett mig ditt liv William <3 .