Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Småbarnåren

Kalas och övernattning

Igår var vi på barnkalas jag och sonen. Det var en tjej från hans dagis som hade prinsar och prinsessor tema där. Sonen var prins så klart. Hade dock inga utklädningskläder för att göra honom till prins och BR tycktes tyvärr inte äga något sådant så jag satte på sonen egengjort. Han fick ha, en vit tröja sedan en t-shirt över som det står sonens namn på, efter de hade han långkalsonger och ovanpå allt gjorde jag en mantel ett svärd samt ett gammalt babylakan. VAR ju smart att man sparat dom uppe fortfarande. SONEN tyckte han var ur snygg och jag fick känna att även jag kunde vara kreaktiv trots att det inte hör till vanligheterna. Det finns en tråkig sak med att vara pojkmamma och det är begränsningarna som sätts när det kommer till pojkgrejer. ALLA pojksaker ska liksom vara så sjukt häftiga, och prinsar? Ja det hör väl inte till häftigheterna förmodligen, så därför så finns det endast riddare vilket kändes rätt tråkigt att klä ut honom till då det enda riddaraktiva BR i stan hade var en jävla plastmask för 50 spänn. Då ingick liksom inte en sen sköld. Visst femtiospänn kan verkas billigt men va fan för plastskit som bara bli liggandes vill jag medge att femtiospänn är mycket. Jag saknar verkligen en riktig kalas och utklädningskläders butik här i stan, någon som vill starta en? ELLER kanske starta en med mig s. Prinsesstema finns det allt för mycket av. Fina klänningar, glitter och glamour. Jag känner aldrig att jag kan prata med flickmammor på riktigt heller för dom diskuterar ju bara sånt som allt som finns, medan man själv typ känner och allt minimalt det finns för pojkar. För en kille på typ 0-4 år går det säkert att sätta på ett prinsesstema men när barnet blir 5 år så har dom ändå börjat förstå skillnaden mellan vad som är ”pojkigt/flickigt” , det kommer man inte ifrån. Dessutom jag försöker uppfostra sonen helt könsneutralt men jag har ändå ett nej och de är klänning. Jag tror allas gräns går någonstans för mig går gränsen att sätta på min son klänning. Fast jag är så fånig så jag vet inte om jag skulle få en dotter nångång om jag kommer klä henne i prinsessutstyrsel heller för jag är inte sån själv. JAG har aldrig lekt mamma pappa barn och med dockor själv, skulle kännas jävligt missvisande från min sida att göra så till min dotter då liksom. Jag var en typsik pojkflicka när jag var liten, klättrade, hoppade förstörde kläder och lekte polis och tjuv (ja det är sant jag älskade att bli jagad av killarna när jag var liten) , lego stod mig varmt om hjärtat samt BILAR. Jag lekte lite med my little ponys och barbie med mina tjejkompisar men på lekis sa tjejerna att jag var så tråkig för jag lämnade alltid dom för killarnas skull. DÅ ska ni veta att mamma köpte dockor och massa sånt till mig men jag ratade dom, förstod aldrig HUR man skulle leka med dockor och det roliga med att mata en docka med nappflaska förstod jag aldrig. Sen mamma pappa barn var den MEST tråkiga leken jag visste. Minns framför allt en tjejkompis som älskade att tvinga en att leka det där, brukade sluta med att jag smet hem. Hur som helst är jag glad över att sonen blev nöjd med sina kläder.

Annars då? Vi är hemma hos sonens pappa. VI sov här i natt, nu spelar sonen star wars på ps2 och jag sitter här. VA fan skulle man annars fördriva tiden med när ens barn fastnat i tv-spelens underbara manipulationsvärld. Men jag känner som så hellre att han spelar tv-spel och finner lusten i något han tycker är roligt än att han är ledsen och inte vet vad han vill göra.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa