Jag och sonen satt och kikade på dansbandskampen ikväll. I brist på annat, jag hade precis sett klart på sista avsnittet av En Ö i havet som jag började följa här för några veckor sen, gillar såna där ungdoms serier trots att jag är vuxen, men min vuxenhet ligger ibland på barn nivå thats it. I alla fall vi kollade på de, så var de mest skit dåliga band. Sonen diggade Black Ingvars (de gjorde man ju själv som barn också så förstod honom) i alla fall efter ett tag säger han. ”Mamma är de här idol eller?” , jag bara Nej. Då sa han nähe, men Idol, ” HETER de idol för dom är så dåliga eller?” haha. Jag tyckte det var sjukt roligt och sjukt smart sagt. Jag kollar aldrig på idol, men sonen har sett det några gånger. Orkar knappt titta på tv men när jag tittar glor jag på nått program för tidsfördriv som idag med dansbandskampen. Älskar verkligen min son, jag skulle fan inte haft så roligt liv om inte han kunde komma med smarta svar på allting.
Kvällen har varit lugn annars. Lördagsgodis och tv kollande, och sonen kröp upp i min famn idag och bara låg och kramades var så mysigt. Ibland ska han vara så stor vägra kramas och han klarar allt själv, men så vissa stunder så kryper han upp och kramas och gosas och talar om att han älskar en, såna stunder gör en så himla glad för såna stunder är så levande det är då man inser vilken himla vacker gåva det är att faktiskt fått barn. Vet inte hur många gånger per dag jag säger jag älskar dig till sonen, räknar dom inte men det är i alla fall flera gånger per dag. För även om orden inte kan mäta känslan så vill jag ändå att han ska veta de alltid.
