Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Småbarnåren

En sjuk pojke.

William kom hem och var lite blek, han farmor berättade att han var lite dålig. Han satt sen med mig i soffan såg hur han blev sämre och nu är han helt röd och har frossa och är varm. Lillhjärtat, jag är fånig. ALLA barn blir sjuka, men efter pojken Neo i Mora som dog förra veckan så blir jag rädd. Det är 10 mil bort och ändå inte så långt, sen vägarna blir mindre när vänner känner familjen. Sonens pappa tycker jag är fånig så klart, man ska inte TÄNKA så. Visst är det så, alla barn blir sjuka. Barn är sjukdomarnas bästa vänner. Men ändå, jag kan inte låta bli att oroa mig. Jag kan tänka mig att andra tänker VARFÖR så hispig? Jag visar det inte för William, dumt att skrämma upp honom men jag är rädd för sjukdomar, men så beror det ju på att jag blivit sjuk själv så många gånger, astman och när jag fick blodproppen. Såna saker gör en rädd för sjukdommar för man vet att dom är inte att leka med.
Sen är William sån som nästan aldrig är sjuk, bara de gör ju att man blir extra hispig. Måste vara bra med såna barn som är magsjuka och får lite snuvor och sånt. Men William han har varit friskt i stort sätt jämt från de han kom hem från neonatal. Han vände kanske på allt? Han fick sin värsta sjukdom som nyfödd och sen hållt sig frisk?
Usch, jag undrar om de spökar också. Den där dagen när jag gick där med William i hans plastbajla på lasarettet med mamma och en barnskötare (inte sjuksköterska utan en uskbarnskötare från bb) kom springade och tog tag i plastbaljan och berättade att William var sjuk med en kraftig virusinfektion, hur vi sprang där igenom korridorerna, möttes upp på neo av läkarteamet och sjuksköterskorna som fick mig att snabbt välja om jag skulle vara med på ryggmärgsprovet eller inte. Hur jag sa nej utan att förstå vad jag svarat på och hur dom snabbt drog bort min bebis genom korridoren som kändes millång fast den bara var några meter. Hur han skrek och hur det högg i hela min kropp. Jag glömmer aldrig den dagen. TYVÄRR så har det också satt spår så fort William är sjuk blir jag orolig och rädd. Jag undrar hur länge såna saker sitter i. Är det någon som vet?

1 Comment

  1. 2010-03-06 @ 22:35:35

    Liten då Hoppas han kryar på sig <3

    Sen måste jag bara säga att jag älskar dina kommentarer! haha du får mig alltid att skratta & som jag sagt förr, du skriver så humla bra! Gotta love you! Puss!!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa