Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Författarens egna ord.

Jag kan inte åka hiss.

NU vet jag vad ni tänker. AHA hon är en sån där som är rädd för trånga utrymmen, eller har hissrädlsa.

Då måste jag göra er besvikna. I mitt fall är det precis tvärt om. Jag har ingen hissfobi, snarare motsatsen. Jag tycker det är rätt soft att åka hiss, men jag blir så sjuk jävla åksjuk. Jag får som svimmningskänslor och känner hur kräkan är på väg upp. Igår när jag åkte hiss trodde jag verkligen jag skulle spy en stor jävla kast spya rakt ut i hela hissan, jag fick som fötterna skulle vika sig under mig. Jag har alltid känt så när jag åker hiss. Som jag ska spy, samma känsla är det när jag åker bil. Suget i magen som kommer vid guppiga vägar övergår till illamående. När jag var barn fick jag alltid ta åksjukatabletter innan vi skulle åka någonstans ändå mådde jag skit. Testade plåster på magen och allt vad nu folk anser att man ska använda för åksjuka. INGET har hjälpt, jag mår illa ändå.

Ni vet såna där snurrgungor? Såna var pest och pina för mig. SÅ kul att snurra men sen på natten låg jag och spydde och spydde och hade som vad jag i senare i livet kan kalla bakishuvud. När jag var liten brukade folk säga att åskjuka växer bort. Det var skit snack, för mig finns den jävla sjukan kvar ännu. På tal om det så glömmer jag aldrig resan till Älvdalen i sexan, minns inte vad det var för individuellt val kurs jag valt eller om det hette elevens val på den tiden? Minns fan inte men vi skulle till Älvdalens badhus och bada. Det var verkligen skit kul i Älvdalen mindes jag MEN, jag minns också den jävla fobin för resan dit. Jag fick sitta längst fram i bussen och Våmhus vägen som var samma väg som min pappa körde ihjäl sig på, var också samma väg som jag brukade spy mest på. Resan dit gick någolunda smärtfritt jag mådde illa trots plåstret på magen och åktabletterna. Badet gick bra, sen längst fram i bussen och vi åker och åker tills vi kommit en bit då kände jag hur nu kan jag inte hålla mig längre och spyan var ett faktum. TACK och lov hade dom spypåsarna längst fram, jag spydde och folk skrek. Jag gick av bussen tidigare då jag bodde i närheten när vi kommit hem och jag kände hur vägen gungade under mina fötter.

Dom 2 gånger jag varit utomlands har varit en rejäl fasa när vi befunnit oss uppe i luften, lika så när planet landat och jag gått som jag varit redlöst berusad. När jag dessutom på ena resan var tvungen följa med ut i en båt (trots min båtfobi) spydde jag resan igenom så jag fick förfrågan om jag hade varit lite för full igår. Till saken hörde att folk inte trodde på min åksjuka.

Det är dock en jävla bra anledning att slippa saker, nu vet jag vad jag ska skylla på nästa gång jag inte orkar göra något. JAG är åksjuk, när man inte ens tål hissar tål man säkert inget annat obehagligt heller.

2 Comments

  1. 2010-04-20 @ 08:51:27

    Känner igen den känslan du har när du åker hiss litegrann. Kan nog bero på att jag e oxå väldigt åksjuk. Har vart d sen jag va liten oxå. Klarar inte av att åka buss tack vare d. Då lär jag sitta så jag har bra sikt fram. Tar jag åksjuketablett så hjälper d åt mej, men jag blir ju så jäkla dåsig av den. trött som bara den. Så därför tar jag den aldrig längre. Hela dagen blir förstörd.

  2. 2010-04-19 @ 12:39:54

    Jag visade första tecken på åksjuka runt 6 månaders ålder, tack & lov växte den bort. Om jag inte läser eller dyl i bilåkande. Jag kan inte ens föreställa mig hur låst du måste vara (känna dig) med denna åksjuka. Fy fan! Kram på dig & hoppas du finner massa andra (har du nog gjort) färdsätt & saker du kan hitta på med lillpojk!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa