Life as a girl.

Haha att jag beter mig manligt är inget jag ens försöker att dölja som ni vet men ju mer tiden går inser jag att jag äckligt nog börjar förändras till kvinnlig. Jag börjar ha STÖVLAR och leggings och klär mig mer och mer som en tjej. Det är nästan äckligt! Jag förstår inte vad som händer med mig? Denna transformering från en mer manlig variant av kvinna börjar bli mer kvinnligt kvinna. Det är läskigt, nästan så läskigt att jag måste försöka intyga mig själv att förändra mig igen. Haha. Imorgon eller ja imorgon? Det är 13 minuter kvar av denna dag ska jag städa, kommer nog bli en hel städ helg eftersom William fyller 6 år på söndag. SEX år. Fattar ni? Helt sinnessjukt. För 6 år sedan vid den här tiden låg jag på BB och hade gråtit så barnmorskorna blev oroade för mig och skickade dit kvinnokliniks psykologen och jag sa “JAG orkar inte mer, snälla jag är livrädd för att det är något fel på barnet, snälla få dom att ta ut barnet”. Jag var helt knäckt. Jag brukar tänka på det där. Fragmin behandling och se ut som man blivit misshandlad över magen varje dag på grund av alla blåmärken, prematura sammandragningar och ordinerat sängläge från v22, kunde inte röra mig utan värkar och var sjukskriven, som inte det vore nog stasat njurbäcken (livmodern växte på mina urinledare som i sin tur förstorade blåsan som i sin tur tröck på livmodern. SMÄRTA ala jag vill dö) , Williams misstänkta cysta vid hjärnan i vecka 18, och sedan misstänka hjärtfel vid v32 och alla ultraljud flera gånger i veckan fram tills vecka 38, sedan misstänkt lungemboli v37, och sedan bli inlagd v38 på grund av förlossningsvärkar men ingen bebis och ligga så med rädsla för sjukt barn tills v40+6 när han äntligen föddes. Min busiga och envisa William, jag lovar att han tänkte där när han väl var klar att NEJ nu när jag inte fick lämna magen när jag ville ska hon få veta hur det känns att vänta *S* . Men ut kom han sen, v40+6 den 3 oktober 2004 efter 4 h och 25 minuters förlossning. Jag är så glad över att jag fick bli din mamma William. Den gåvan och glädjen jag känner för att ha fått burit dig och få glädjen att ha dig i mitt liv kan jag aldrig beskriva, jag kan bara känna den och föra över den kärleken till dig. TÄNK att du fyller 6 år. Att det snart är 6 år sedan du låg där på neonatal med ekg och saker för att kolla syresättningen i ditt blod på grund av det misstänka hjärtfelet som inte fanns och jag ringde mina vänner och berättade att du var född. Jag låg där under “mitt” dun-täcke på BB i Falun och var helt upprymd av världen jag var mamma även om du låg där nere och dom sagt till mig att sova för att vila upp mig kunde jag inte vila, jag svävade på moln jag var ju din mamma och du var min alldeles egna lilla son.  MIN William som jag aldrig kan titta mig mätt på oavsett varje dag som går. Jag älskar dig så himla mycket, mer en du någonsin kommer förstå. Du räddade mitt liv och är mitt allt <3.

Bästa kursen.

Åh jag erkänner jag älskar den här kursen, så himla intressant. Boken jag skrev om fick också en helt annan innebörd när jag hörde folk berätta deras tolkningar av biologiska skillnader och sånt. Det är de jag anser är så intressant med seminarium för man får liksom vidgade perspektiv på saker. Jag älskar att diskutera och jag misstänker att det är därför jag ska bli lärare också. Eller misstänker? Jag vet att det är så, jag är en typisk människa som älskar diskussioner och jag lyssnar mer en gärna på andras åsikter och tankar också. Därför är det egentligen konstigt att jag lämnade forumens värld och slutade vara där. Men samtidigt så vet en del av mig att jag nog hoppade över den världen mycket för jag liksom ansåg att folk gnällde för mycket och kunde inte diskutera för mig är diskussioner inte att bli påtvingad någon annans åsikt utan att man får lyssna och analysera andras åsikter, att tänka och förstå hur någon tänker. Det jag upptäckte på forum var däremot att folk mer eller mindre KRÄVER att man ska ha samma åsikter att alla andras åsikter utom mina är dom rätta något jag hade sjukt svårt för när jag hängde på forum för jag är inte sån som tycker att jag har rätt i alla väder utan jag är mycket väl formbar att analysera och ändra åsikt, något som tyvärr väldigt få människor som ger sig in i diskussioner tycks vara.

Hela dagen har gått åt att diskutera sex och har även fått se hur en fjärils snopp ser ut, dom var rätt läskiga hade en stor tagg fram så jag kände att jag är glad att jag får knulla med kukar (eller för er finkänsliga penisar) som är utan stora taggar fram som gräver ut sperma från andra. Inte för att jag knullar med flera partner men föredrar nog ändå mans kukar framför taggiga fjärilskukar.

Magsjukt barn igen.

Härligt så fick William magsjuka igen. I lördags hade han ju spysjuka, igår kom skitsjukan. Jag tycker SKITSJUKAN är värre en spysjukan. Skumt nog så föredrar jag att spy framför att sitta och skita. När man får såna där så vill man bara dö, man sitter på toan och är så sjukt trött och det bara rinner ur en och man ber till gudarna att få SLUTA skita någon gång för att få sova. När man sen tömt allt vad man trodde fanns i tarmarna och man går till toaletten kommer det igen som en ovälkommen gäst. Det var synd om William i natt.

Björn ska komma hit till halv tolv och hämta William för jag lär plugga och har 5,5 timmars seminarium och föreläsningar idag så det är nog bra att få det gjort. Känner mig riktigt taggad. Ska se om man kan låna stolthet och fördom också, annars kanske jag hinner börja läsa den. Jag har den inför seminariet nästa vecka och det känns som jag vill ligga före min tid lite.

Nej ska duscha och göra min till en människa nu!