Sängen.

Ska bege mig till sängen nu. William sover och jag hör hur han snuzar från sitt rum, barn som sover. Det är något speciellt med det.
Har sjukt ont i magen, mensvärk från helvetet. Tänkt om man kunde slippa mensvärk! Minns när man nyss fått mens och alla sa, NÄR du får barn då försvinner mensvärken… Jag har samma fördjävliga mensvärk nu som då, skillnaden är väl att jag är mer blödig numera, PMS kallas det visst. Nu förtiden kan jag börja gråta över de minsta bagateller som att jag inte hittar rätt färg på strumporna eller att jag uppfattar att något går emot mig. När jag ska ha mens och en motgång uppstår börjar jag gråta, ofta med känslan av att nu är livet slut  nu finns ingen återvändo och jag går runt och tänker, grubblar och gråter utan att få en hejd på skiten. Mens, finns nog fan inget som är bra med mens, jag slipper dock lägga ut flera hundra per år då jag använder menskopp vilket jag är förbannad nöjd med helt klart ett av mina bästa köp. Fast det där med mensvärk kunde jag ju vara utan. Förr åt jag starka utskrivna tabletter från läkaren för min mensvärk, jag brukar nämligen alltid må sjukt illa av mens, kräks och sånt får lågt blodtryck mer mera. Men när jag läste om biverkningarna slutade jag, nu går man istället i illamåendet och värkens land och funderar på varför just jag inte kunde varit en av alla dom som slipper mensvärk efter dom fött barn? Men livet är inte rättvist de ska gudarna veta.

God natt på er!