Åkte till lill-torpet med en kompis och hennes yngsta och deras hund. Var riktigt mysigt, fint väder och roliga aktiviteter för barn. Tyvärr så var ju William med sin pappa och åkte båt. Fast var säkert kul för honom de med. Ringde runt nio och sa god natt till honom. Känns lite tråkigt just nu, vet lär väl gå och sova snart. Saknar William i massor, så tråkigt när det är ”storhelg” och William är hos Björn. Har honom hellre hemma hos mig då, får sån himla tristess när William är hos sin pappa. Även om han självklart ska vara där också, är viktigt för barn att ha två föräldrar.
Får se vad som händer imorgon skulle gärna vilja drick nån öl eller så, men får se. Kanske blir att jag sitter hemma eller nått då också. Egentligen är jag inte så mycket för att gå ut, var leds på det redan vid arton så. Minns hur jag kände ett tvång att gå ut, jag och Lena. ÅH nej nu är det onsdag det betyder att man måste ut i helgen. Fast tänker jag efter började jag nog ledsna ur tidigare, minns redan när jag började IV och var sexton att jag tyckte det kändes väldigt tvunget att gå ut. När jag blev gravid var jag skit glad för då slapp jag liksom känna tvånget något mer. Tråkig jag är? Lika med krogen, när jag var arton tyckte det var urtråkigt.
Läste min dagbok (pappersform) förut när jag var sjutton skrev jag att jag ville ha barn jag har nog alltid velat vara mamma. Fast mina vänner kanske tolkat det där bättre än mig, läser jag vad jag skrivit genom åren står det ofta att jag vill ge kärlek till någon, läser jag mellan raderna har jag alltid velat ta hand om någon. Det kanske är det enda jag egentligen vet hur man gör. Tar hand om folk alltså, som den storasyster jag är, är nog därför jag alltid drömt om en stor familj. Har i och för sig 4 syskon så jag borde kanske fått min del men vill även ha många barn. Nu har jag ett barn, kanske bara får ett barn vad vet jag. Men partylivet var nog aldrig de livet jag ville leva inte ens när jag började festa första gången. Jag har nog alltid velat ha en familj, och när William är hos Björn blir jag halv för då känner jag mig ensam. Ensam som jag alltid hatat att vara.
När jag var arton eller precis fyllda nitton sa en kille till mig ”du behöver någon som tar hand om dig” just då förstod jag inte vad han menade. Nu börjar det falla in mer och mer, jag har hela mitt liv behövt ta hand om andra när jag är själv behöver jag någon som tar hand om mig?
