Förra veckan ringde Lena mig. Jag och Lena träffades i cafeterian på St; Mikaelsskolan 2001. Både jag och hon insåg ganska snabbt att vi var otroligt lika på många punkter. Jag är nämligen ganska cynisk och pessimistisk och hatisk vissa stunder. Där är jag och Lena en match med handen i handsken typ. Tyvärr bor Lena lite utanför Älvdalen, vilket gör att vi ses och hörs otroligt sällan (FÖR sällan) så är det som vi alltid tar upp där vi senast sågs. I veckan när hon ringde mig berättade jag om hur jävla arg jag varit på sista tiden och hur jag lagt till ytterligare en person på min ”jag ska fira när du dör lista”. När jag berättade detta på mitt ljusparty så blev reaktionen ”VET du hur sjukt det där låter?” när jag sa det till Lena så fick jag svarat; ”Aha så det är dags att börja läsa dödsannonserna nu?” Ni förstår skillnaden? När andra får en chock och tänker vad säger hon, så tycker Lena att det är det mest naturliga i världen. När jag stöttade Lena när hon var arg för ett par år sedan genom att konspirera en teori om att vi kanske skulle utöva vodoo på personen så var det för oss det mest naturliga i världen. Eller när vi ansåg att det var helt okej att skaffa sig en röjsåg så man kunde skära av specifika delar på specifika personer, eller när Lena ville bli miljonär så hon kunde köpa sig en ångvält och köra över en person så förstod jag henne precis.
Anna är också fullt förstående i såna här saker. Jag behöver cyniska och pessimistiska människor runt mig som anser att det är helt okej att lägga folk på en ”jag ska fira när du dör lista”, och som tycker att en röjsåg är ett mycket bra hjälpmedel vid hämnd på vissa människor.
Sån är jag, sån är jag, sån e jag!
Hahaha du känner ju mig.. Precis lika. 🙂
Sophie – Hehe tur de 😀
Jag kan inte förstå att jag levt 32 år utan en sån lista, måste införskaffas.
😉
HAHAHA 😀
Anna :-p