Så hamnade jag i någon form av velande igen. Ibland när jag bloggat ångrar jag mig, och tar bort inlägget eller drar det tillbaka markerar det som hemligt eller helt enkelt väljer att stoppa det som privat. Idag är en sån dag när jag vill vara anonym och inte alls berätta något om mig själv. Jag velar, jag har olika dagar och olika känslor. Ibland vill jag vräka ur mig saker nu börjar jag känna ett nej inte alls. Skiftad personlighet kanske?
På tal om skiftad personlighet, så skickade mamma denna bild på mig. Jag måste varit mellan 14-16 på bilden. Så smal, och mådde så dåligt och BLOND!
Blek som alltid, men ändå. Jag tycker de är läskigt att se hur smal jag varit kolla benen och knäskålarna där. Jag minns att jag brukade sitta med händerna runt båda mina lår och mäta ju närmare min tumme och pekfinger på var hand kunde komma runt hela. FÖRSTÅR ni, vid låren, och glipan som blev.
Himla starkt av dig att dela med dig utav detta. Bra gjort. Du är en väldigt vacker person.
mia – Jag hoppas de ska hjälpa andra att förstå att även om man mår dåligt så kan saker bli bra :-).