Min sista VFU-dag någonsin avklarad.

Det var vemodigt, att säga hej då och veta att nu kommer jag inte gå dit och vara student längre. Jag kanske får jobba där senare men jag är ju inte längre studenten utan nu är jag så pass färdig att jag faktiskt kan ses som färdig ”fröken” inte en låtsasfröken längre. Det är en speciell känsla, att vara klar och aldrig mer vara studenten.
Jag och Sandra till sällskap ner på stan och gick förbi maestro och tog en varsin pizza.

På vägen hem efter att jag sagt hej då till Sandra, lät jag vinden smeka mitt hår och kände solens strålar skina över mitt ansikte och jag kände en känsla av befrielse. En känsla av att nu är det nära nu är jag snart färdig. Likt en fågelunge som ska kasta sig ut från sitt bo så kände jag närhetens vingar. Det är vår och värme, det är snart klart och jag kommer snart vara nyexaminerad. Det känns speciellt, jag kan nästan förstå hur folk som ska ta studenten känner sig. Jag tog ju aldrig någon student själv, men jag har en känsla inombords. Efter sex och ett halvt års studier är jag nästa färdig. I mitt yrke kommer jag aldrig bli fullärd, jag kommer alltid behöva uppgradera mig och all kunskap behöver förnyas, i mitt yrke kommer jag alltid ha hand om de bästa som finns i livet. Jag är inte stark nog för att arbeta med människor i livets slutskede och har därför valt människor i livets startskede, människor med livet framför sig och liv som hela tiden behöver utmanas. Snart är jag färdig, jag är den halvfärdiga fågelungen nu men snart ser ni mig flyga, flyga ut från boet och lämna studiernas mark. Snart ser ni mig flyga, flyga högt över träden!