Fy William är sjukt och jag har ett dåligt samvete och vet inte hur jag ska kunna koppla bort saken. Det känns som jag skolkar från jobbet fast jag har en anledning till att jag är hemma. Eller skolkar är fel ord, jag känner mig som jag sviker hela jobbet och att jag borde vara där. Man försätter ju folk i en jävlig sits när man är hemma. Det känns så typiskt dessutom, WILLIAM är nästan aldrig sjuk. Jag börjar jobba och VIPS han är sjuk! Hur mycket otur får man ha. Just nu känns det verkligen som någon är emot mig. Första veckan – en infektion i foten så fick antibibiotika, andra veckan var jag mest trött men inte sjuk i alla fall förutom antibiotikan då, förra veckan fick jag astma och var tvungen att åka akut till vårdcentralen i Borlänge för att få medicin, denna vecka är William sjuk. Jag menar HALLÅ! Hur mycket otur kan man ha? Kanske en fas nu, för att det sedan ska vara skitbra tänker jag. Mina prövningsveckor här. Imorgon för Björn ha William för jag lär liksom prioritera jobbet som jag ser det.
Gnäller inte, tycker synd om William så klart utan känner mig mest MEN va fan liksom.
Inte skall du ha dåligt samvete, detta är varje mammas dilemma att slitas mellan sjuka barn och ett jobb man vill vara på.
Nett – Är nog så som du säger :/
åh va tråkigt! hoppas att det blir bra med honom snart och att du inte råkar ut för någon mer otur!
Kajsa – Det hoppas jag med 🙂
Han får krya på sig! 🙂 Känner ingen det, är så fortfarande, fast när jag själv är sjuk, har inga barn, men känner mig dum, fast jag har anledning och vara hemma!
Johanna – Idag är han bättre så det blir skola för honom imorgon :).