Massa folk som kommenterat, massa folk jag inte svarat och jag bara sitter här och slösar massa tid på annat. Jag ska ta fingrarna ur och svara nu. Det gör jag, jag tycker mig ansvara för den saken när folk kikar hit och kommenterar. Mitt ansvar tillbaka är att svara här i min blogg och lämna en kommentar i de som kommenterats blogg efteråt. Jag tycker liksom det är en trevlig sak att göra. Det kanske inte är min förbannade skyldighet kanske, men det är artigt och trevligt tycker jag. Jag är ganska noga med sånt, kanske för mycket många gånger.
Hur är ni, svarar ni på folks kommentarer och ger ni en kommentar tillbaka på inlägget den som kommenterat skrivit i sin blogg?
Jag svarar på kommentarer ibland, mest om det är frågor. Kommentarer som t.ex ”Söt bild” brukar jag inte svara på. Sedan kommenterar jag alltid något tillbaka, om personen har en blogg 🙂
kajsa – Jag känner mig nästan tvungen att svara hehe. Är nog därför mina svar dröjer ibland hehe :).
Jag svarar alltid i den mån jag hinner, tycker det hört till 🙂
Nett – Kul att läsa 🙂
Oftast sen nya blogg.se kommit så har jag svarat i min blogg om jag får en kommentar men det blir ju att man klickar in sig hos andra oxå. Och jag kan ju tycka att jag kanske inte har så mycket gemensamt med allt o alla men om någon skriver ett inlägg om något som berör mig så givetvis så kommetnerar jag det. Sen kan jag tycka att det kan gå lite till överdrift ibland och man märker att andra inte svarar och då lixom tröttnar jag att titta in, även om jag prenumererar. Det går i perioder oxå hur mycket tid man har. Jag kan ju tex tycka att man har mera tid om man som du har ett äldre barn att engagera sig i kommentarer osv än när man har småbarn som i princip tar all ens tid. Reagerade ju en aning på de inlägget du skrev förut, och jag vet inte vad du ville uppnå med det. För det är ju lättare att ha med ett äldre barn att göra som klarar basic själv mot ett barn som behöver passas hela tiden osv.
Carin – Precis så där tänkte jag också när jag hade småbarn för att inse med året att NEJ det blir inte enklare ju äldre barnen blir, det blir betydligt svårare 😉 . För visst själva passa biten är mindre men istället är det: Läxor, diskussioner, fria viljor, aktiviteter och annat som kommer in. Jag kanske inte behöver passa på sonen men desto mer annat som behövs göras. Sen vadå vad jag ville uppnå med saken? Det här är min blogg, mina funderingar och tankar jag har väl rätt att skriva hur jag känner? Reflektera över saker, jag går ofta tillbaka i tankarna och mycket var väl de att jag tänker hur fruktansvärt lätt det var med småbarn till skillnad från att ha äldre barn där det inte bara är att lyfta upp ungen och gå i väg om man vill någonstans. Bara att få ett äldre barn att följa med och handla kan vara en diskussion på 1 timme. Med en bebis/småbarn är det visserligen kanske någon som gråter men du kan lyfta ut ungen. Försök göra det med ett skolbarn/tonåring som vägrar följa med av olika anledningar. Sen anser jag mig ha rätt att skriva att jag förundras idag över vad småbarnsföräldrar klagar över för jag har varit där själv och inser idag vilken jävla bagatell det var att vara småbarnsmorsa mot att vara mamma till ett äldre barn, jag vet även att många med äldre barn resonerar på samma sätt som mig och faktiskt ler när de ser småbarnsmammor klaga om hur jobbigt det är för man vet att: Om du tycker det där är jobbigt vänta du bara tills du ska ta en konflikt med din 14åring…
Och en sak till.. när någon enbart oftast alltid kommenterar med ett enda ord så kan man ju undra hurintresserade de är egentligen osv.
Om det är en fråga svarar jag på den. Annars om det är ngt jag själv vill kommentera som ngn skrivit. Om jag haft som dig o kunnat svara direkt i mim egen blogg så hade det nog varit annorlunda. Men jag går aldrig tillbaka till din blogg o kollar om du svarat så det kan du ha i åtanke. 😉 Kanske därför jag aldrig frågar ngt.. :p
kackmarie – du kan svara i din blogg också numera? Men har inte blogg.se så vet inte riktigt hur man gör :).
Jag tror det mera handlar om hur man är som person. Du faår skriva och anta precis som du vill samtidigt som jag får anta och tänka på mott sätt. Jag har ändå erfarenhet av många syskonbarn i den åldern och det känns lite som om vi diskuterar om varandra inte på samma linje eller vad jag skall säga.Alla åldrar har väl sitt, jag undrar bara vad som ger dig rätten att tro att su med ett barn har det värre än småvarnsföräldrar??
carin – NÄR har jag påstått de? Jag skrev utifrån hur jag upplever saker… Jag har 3 yngre syskon och upplevde samma sak där. Jobbigaste perioderna var knappast småbarn tiden. Men du får absolut tycka vad du vill. Men det här är min blogg där jag skriver HUR jag känner för saker, ingen tvingar dig att läsa eller hur?
Varför tror du så många separerar under de första 4 åren nör barnen kommit?
carin – Varför? Ja inte på grund av barnen i alla fall. Tycker personligen det är ett dåligt argument att gå isär pga att man fått barn. Då kanske man skulle funderat en stund till innan man skaffade barn? Jag tror personer som går isär efter de fick barn hade en dålig relation redan innan. Att skylla att man går isär på grund av att man fått barn är ett jävligt lågt argument. Inte konstigt att så många barn mår dåligt när folk anser att det är på grund av att dom fick barn de skildes. Mycket hemskt argument enligt mig!
Sen verkar du oerhört träffad av vad jag skrev. Uppenbarligen tog du åt dig en del? Min fråga är varför? Om det inte passar vad jag skriver här har jag aldrig sagt att du måste läsa?