Jag har, samma namn, samma kropp, men en annan person.

Filosofen inom mig började just tänka, den bilden vi skapar av en människa sitter kvar nästan för evigt. Du har bara några få sekunder på dig att skapa ett intryck hos någon innan denna redan bestämt din person och vet exakt hur du är som person. När du än gång blivit stämplad så är det mer eller mindre skitsvårt att få bort den stämpeln. Du kommer för alltid få höra att; men du är ju så här och så ältas den saken resten av ditt liv. Men ingen människa är ju egentligen samma människa genom hela livet. När vi föds är vi ett oskrivet blad där omvärlden kommer att forma vår karaktär och ingen kan faktiskt säga exakt hur just du ska bli som person. Dina livsvillkor kan se ut på ett sätt, din omvärld och dina förutsättningar. Men din person kan ju ingen egentligen veta hur du ska bli. För din personlighet är ju inte självbestämd utifrån de förutsättningar ditt liv ger dig.
Dessutom kan vi omöjligt veta hur någon människa är som vi inte talat med på flera år, vi kan ha en bild men vi kan omöjligt svara på hur personen är. Jag var en människa när jag var barn, en annan människa när jag var tonåring och nu som vuxen är jag också en annan person. Bara för ett år sedan var jag en människa med andra tankar än idag, livet utvecklar ju oss hela tiden. Bara igår kanske jag var än annan personlighet än idag. Utveckling, och liv. Vi är inte samma människa livet igenom, vi är olika personligheter genom hela livet och man ska inte köra fast i gamla mönster för vi utvecklas och vingarna på våra ryggar växer för varje dag. Vi andas ny luft för varje dag som börjar, jag var en person igår men idag är jag någon annan. Döm inte min person från igår bedöm min person för idag.