Hej mamma och pappa, och ni andra vuxna i mitt liv tankar ur ett barnperspektiv.

Hej Mamma och pappa, och ni andra vuxna i mitt liv.

Jag låg i en livmoder i 9 månader av mitt liv. Jag hörde hjärtslagen och kände mig trygg. Jag kände stressen, oron och tröttheten och hörde era röster där utanför med tankar på vilka är ni?
Så föddes jag och det var viktigt att jag skulle sova ensam för att lära mig bli självständig. Jag ska gråta mig till sömns, och jag ska gråta för att lära mig att blir en självständig och tuff individ. Ingen vill ha en bortskämd bebis så det är bäst att låta mig gråta. Att jag ligger där och till sist blir tyst spelar ingen roll jag är ju äntligen en självständig och hanterbar individ. Ni mammor och pappor och andra vuxna i mitt liv skryter om hur lättsam jag är som aldrig gråter för ni minsann lärde mig att det hjälper inte att gråta för att få tröst.
Ni mamma och pappa är hela min värld och nu är jag ett år och ska börja på förskolan, att jag gråter varje dag är bara positivt. Det gör alla barn och de är inget farligt, att mina armar sträcker sig mot personalen i ett budskap om att få komma upp i deras knä lär jag mig snart inte är någon ide, eftersom det finns fler som behöver knät mer. Jag sätter mig i ett hörn och tittar in i en vägg och upplevs som självständig och helt perfekt.

Jag blir några år till och får höra att jag är stor, att jag är duktig som inte längre använder nappen, blöjan och snutten. Jag får höra vilken självständig individ jag är och får skäll när jag slår någon annan för “DU är ju så stor”. När jag får syskon jag gråter en skvätt igen, då jag bara vill HEM. Men mamma och pappa de anser som så att förskolan den är bra för här blir jag självständig och STOR.

Så börjar jag skolan och kraven ökar med den, nu är jag stor och ska klara allt. Föräldrarna blir arga på lärarna för att jag och mina klasskompisar inte visar någon respekt, och läraren i sin tur talar om att de är mina föräldrar som gör massor med fel. Men självständig är jag och mer självständig ska jag bli.
Jag blir tonåring och lever bakut, jag skiter i allt och får höra att jag är en känslolös typ.

Jag har fått veta hela mitt liv, att självständighet är bra för en individ. Som vuxen bryr jag mig inte om andra, och alla ställer sig frågan hur kunde det gå så?

Du gav mig livet du vuxna värld, men det du saknade var tiden att finnas där.

 015

För att förtydliga gäller detta inte gäller någon specifik person och då definitivt inte MIG som person, men det är dagens tankar om dagens samhälle och de barn, tonåringar och vuxna som det klagas på numera. Vi vuxna har en tendens att klaga på barn och unga, utan att se att det är VI som skapat dem.
Kom ihåg att de frön vi sår, får vi skörda senare.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

6 thoughts on “Hej mamma och pappa, och ni andra vuxna i mitt liv tankar ur ett barnperspektiv.

    • 10 oktober, 2013 at 21:12
      Permalink

      johanna – Ja jag tycker att fler borde tänka till INNAN de dömer barn efter deras beteende. De är vi vuxna som gör dem till sina personligheter.

      Reply
  • 10 oktober, 2013 at 21:27
    Permalink

    Fina ord i sista meningen! Tänkvärt alltihop. Vi kan stärka barnen med lyssna, hur vi står & ser på dom och vilka ord vi väljer säga till dom. Vilka roller & ansvar de får eller att de får tala, med mera. Men nog är det som så. Vi får det som kommer också utav det vi alla gör i hela samhället. Kram från Mia.

    Reply
  • 11 oktober, 2013 at 07:39
    Permalink

    Mycket bra skrivet, det är så jag blir lite tårögd, men tyvärr har en del barn det så :'(

    Reply

Lämna ett svar till saramadeleine Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: