Proud mom.

Idag var det ett sånt där tillfälle när jag kände mig så stolt över att vara Williams mamma, och ännu stoltare över mitt föräldraskap.William kom nyss hem från skolan och berättar att han är bjuden på kalas nästa helg. Maskeradkalas och han berättar att; Jag har bestämt mig att gå som tjej, eftersom jag aldrig testat de innan. 
Här steg stoltheten över mig, stoltheten i att han vågar prova precis vad som helst. Att han fortfarande har modet att prova saker och vara nyfiken. Jag har som mamma alltid haft den principen att ens barn ska få skapa sin egen personlighet. Jag tror på att testa olika saker för att finna sig själv, jag vet dock att samhället har någon sjuk jävla idé om att pojkar som vill prova klä sig i klänning förmodligen är bögar eller transsexuella. Men sånt säger ju mer om de personer som tänker så, än de säger om barn som provar nya saker. Jag hatar fördomar, jag älskar på något vis att vara lite normbrytande och egen eftersom detta gör att jag varje dag TÄNKER på mitt eget handlande och försöker tänka om och tänka rätt. Sen skulle ju aldrig någon påstå att ett barn som sätter på sig en apdräkt på en maskerad förmodligen kommer sluta som APA som vuxen eller hur?! Tänkt till och tänkt rätt!

Jag önskar att jag vågade klä ut mig mer ofta, men imorgon kommer jag gå utklädd till jobbet eftersom det är ”Må bra vecka och imorgon är det Bad hairday dag”. Jag tänkte därmed klä på mig min onepiece och har jag ändå åkt till jobbet idag, kan jag lika gärna fortsätta ha de hela dagen och äta lunch på stan iklädd den med. Jag menar va fan?! Man lever bara en gång, om folk stör sig så låt dem. Jag förändras ju inte som person bara för att jag klär mig i andra kläder än normalt. Det samma gäller även barn som provar nya saker!