Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Författarens egna ord.

Det är dags att prata om det här med: Har du BARA ett barn.

IMG_0170

Jag läste i en blogg idag som jag av principskäl inte tänker länka till, för varje för ska jag denna bloggare publicitet i ett ämne som hen uppenbarligen har väldigt lite kunskap i? Nej istället kommer jag att skriva utifrån hjärtat, utifrån erfarenheter och utifrån verkligheten så som den är för oss enbarnsföräldrar. Ni vet vi egon som bara har ett barn, vi egon som inte riktigt passar in bland dem som fött mer än ett barn men inte fler än tre. Jag läser ibland storbarnsfamiljernas bloggar, ni vet dem som medverkat i Familjen Annorlunda och hur dem skriver om hur det är att få påhopp eller bli ifrågasatta utifrån antalet barn familjen har. Många gånger skrivs det då att det är människor med 1-3 barn som har åsikter, här skulle jag vilja inflika att vi med ett barn väldigt sällan säger något om flerbarnsfamiljerna visst finns det rötägg inom alla kategorier men vi enbarnsföräldrar på riktigt, och nu menar jag riktiga enbarnsföräldrar inte sådana med ett barn på två år som kommer att få tvåan inom något år. Utan vi som har barn på fyra år och äldre som är just enbarnsmammor vi är nog dem som aldrig skulle ge oss in i en sån diskussion för vi får påhoppen själva.

DSCN0700

Jag tror få människor har en aning om hur mycket skit man får som enbarnsmamma, hur många gånger man blivit kallad ego. Hur många som sagt ”Vill inte du ha fler barn?”, eller ”Stackars din son som inte har några syskon.” Jag har också fått höra ”ensambarn som han kommer aldrig lära sig empati”, ”ensambarn delar inte med sig”. Ja listan kan bli lång… Det finns en gammal föreställning att ensambarn är egoister, kanske är det något som sitter i från filmernas värld där man gärna visar ensambarn som bortskämda? Kanske blev man som barn avundsjuk på ett ensambarn som hade det där fina ponnyslottet man så gärna ville ha? Sen hade man den bilden i huvudet för att mamma eller pappa sa till dig att; Det är för att hen inte har några syskon, dem kan ge allt till henom.

IMG_3137.JPG

Jag är lärare och ser barn mest hela dagarna, jag har jobbat i förskolan och sett barn där med. Har ensambarnen någon gång varit unika i skaran av barn? Det skulle jag inte påstå, något jag däremot uppmärksammat är hur ensambarn ofta är väldigt noga med att ha med alla andra. Att dem har ett rättvisetänk som ibland kan vara svårt att uppnå, dem ogillar när någon är utanför och är väldigt snabba med att ge något dem själv har till den som inget har. Om det här är en slump eller inte vet jag inte, men det är något jag observerat och något som även är väldigt typiskt när det kommer till min egen son. Här kan uppväxten spela in eller så är det så att ensambarn vet hur det känns att vara just ensamma och därmed tycker alla ska få vara med, och alla ska få känna delaktighet.

IMG_7898

Så då undrar ni säkert varför jag skriver detta, vart vill jag nu komma i ett ämne som alla människor har sin rätt att tycka något i? Jo det är det jag ska komma till nu, när jag hör människor prata om enbarnsmammor försvar dem sig ofta med: ”Ja, jag menar så klart inte dem som bara kan få ett barn, där förstår jag ju varför.” Just här vänder sig magen ut och in på mig, för hur kan du veta att den enbarnsföräldern du just talat med inte är just denna människa? Hur kan du veta att efter alla dina ord om vilket ego hen är inte är just denna föräldern? Jag skulle säga att många människor ogärna talar om sitt privatliv med fler människor än riktigt nära personer. Ibland talar man inte ens om för dessa, och om man nu fått höra vilket ego men är som bara vill ha ett barn kommer man nog ännu mer ogärna berätta om det frivilliga eller ofrivilliga valet av ett barn. Jag tror nämligen att det finns en orsak eller anledning till allt människor gör eller inte gör. Oavsett varför en familj väljer att ha ett barn eller kanske rent av inget så har du inte med det att göra. Jag brukar säga en sak till mina elever, Du får tycka precis vad du vill – MEN du behöver inte säga allt du tycker. Man får tycka och tänka saker, men man behöver inte säga dem. Dina åsikter är irrelevanta om andra människors val i livet, du har inte med att göra varför någon väljer ett barn eller tio. Dina ord sårar, du kanske inte förstår det just när du säger saken men dem gör ont. Det gör faktiskt skitont att höra att någon tycker att man är en egoist för att man råkar ha ett barn istället för två. Vet ni att det ibland gått så långt att jag slutat umgås med människor för frågan om varför ett barn kommer upp så ofta? Jag vet precis när frågan är på väg hos människor också, den kommer alltid lite fint så där; ”Hur många barn har du? Bara ett? VILL DU INTE HA FLER BARN” sen spekuleras det så klart, kommer du bli gravid snart? Är det inte dags för syskon? Tycker han inte det är tråkigt.

Idag läste jag dessutom i det där inlägget att det var synd om oss enbarnsmammor som bara har ett barn, för tänk om det barnet dör då har man ingen… Nu var ju detta det mest korkade jag läst i hela mitt liv, jag visste inte om man skulle skratta eller gråta? Som att sorgen skulle vara lättare om man hade fler barn och ett av barnen dog… Jag skrämdes faktiskt av hela grejen, hur kan man ens tro att sorgen skulle vara lättare om ett barn dog om man har fler barn?! Varje barn är ju en unik individ! Men än är inte den största idioten född brukar man ju säga…

032

Nu blev det här inlägget väldigt långt, och väldigt personligt. Kanske berör det någon, kanske du sitter där med åsikter om oss enbarnsmammor och tar till dig orden. Kanske du nästa gång, behåller dina åsikter för dig själv, jag hoppas jag berört någon. Sen om ni då tänker, men du vet inget om hur det är att ha syskon så får jag väl inflika med, jag har 3 yngre syskon. Det är fyra, fem och tretton år emellan mig och dem. Hur har syskonlivet format mig? Ibland är jag ego, ibland är jag givmild, ibland är jag glada och ibland jävligt ledsen, vänta vad läser jag just nu? Jag har samma känslor och som min son som är ensambarn vad betyder det? Att vi är människor båda två? Trots syskon och osyskon?

46 Comments

  1. Jag har en son som är 10 år som är ensambarn. Har väldigt länge velat ha fler men så har det blivit pga olika anledningar. Förhoppningvis i framtiden ?

    C är snäll, omtänksam, hjölper vuxna och barn, kärleksfull och ja listan kan göras lång ❤
    Allt hänger på hur vi föräldrar formar våra barn! Inte på hur många syskon de har!

    Jätte bra inlägg! ??

    1. Först och främst tack för att du delar med dig <3. Blev så glad för detta! Vi enbarnsmammor får höra så mycket och folk förstår nog inte vad dem säger och gör, det är inte okej alls. Sen är det precis som du säger barn formas av oss och omgivningen inte av hur många eller få syskon dem har :).

  2. Tack, av hela mitt hjärta, tack! Äntligen någon som vågar beröra ”skammen” av att bara ha ett barn, oavsett varför. Som att man är mindre värd som förälder för att man ”bara” har ett barn. Så gött att se, du gjorde min dag idag, och förmodligen många dagar efter!

    1. Åh så glad jag blir av att läsa att du blev glad över mitt inlägg. Blev rörd av detta <3. Du är inte ensam vi är många som känner på samma sätt och det är dags att ta bort bladen för munnen, och berätta att våra känslor är viktiga. <3

  3. Jobbar på förskola och ibland kan man tänka att det barnet leker og så bra själv för den inte har några syskon. men vem säger att de är själva, familjen kanske umgås med släkt och andra barn mycket. Vissa barn som är ensambarn blir utåtaggerande eller själviska om saker, medans andra drar sig till kompisarna, så man kan inte dömma för att det är ett ”ensambarn”, bara ordet ”ensambarn” låter som något hemskt. Det är inte säkert att det är så bara för det bara fins ett barn i familjen 🙂

    1. Visst är det så, sen barn är ju olika och jag tror inte ett barn blir speciell av att ha syskon eller ej utan att det beror på så mycket mer. Vi är unika individer allihopa, det blir vi oavsett hur våra familjer ser ut :).

  4. Har verkligen människor sådana åsikter? Herregud. Det breror helt på hur barnet uppfostras till, inte om man är ensambarn eller om han har syskon!

    1. Ja tyvärr, alldeles för många med sådana åsikter och flera här och på FB har skrivit sina upplevelser med. Sorgligt men sant ett fenomen som alldeles för många behöver uppleva :/

  5. Så bra skrivet och helt rätt! Jag har skrivit lite om det här med – man vet ALDRIG vad som pågår i någons huvud eller kropp. Man vet inte vilken sorg den personen går och bär på. Att folk inte bara kan lära sig att hålla tyst om saker som inte angår dem?

    1. Tusen tack <3, blir så glad att era kommentarer och respons! Det är verkligen så, jag förstår inte hur folk kan tycka sig ha rätten att ifrågasätta precis allt. Vad vet dem om andra människors liv?

  6. Men usch… Så vidriga människor det finns. Det värsta som finns är när dom lägger sig i i andras familjeliv, som om dom vet bäst om andras barn! Kram

  7. Bra inlägg, det är så jäkla tröttsamt med folk som ifrågasätter och tjatar om allt möjligt! Varför kan inte bara folk sköta sig själva och låta andra vara.

  8. Otroligt viktigt inlägg!! Som du vet har ju vi ”bara” en som är 4 månader och har redan fått frågan om vi ska ha flera. JAG VET INTE ännu, Jag är väldigt nöjd med mitt enda barn för tillfället! Tycker det är ett otroligt viktigt ämne du skriver om och det borde uppmärksammas mer..! Kram

  9. Word, Madde, riktigt bra tycker jag! Man ska vakta sin tunga och det där med ”du får tycka vad du vill, men du behöver inte alltid säga det”, det är såå sant tycker jag! Ibland bör man kanske väga sina ord lite mer och tänka efter om det verkligen är lämpligt att yttra dessa just i detta nu eller inte…

    SV: Härlit! Då är det bara att du tar tag i Geim och börjar läsa! 😀

    1. Tack! Jag har fått väldigt bra respons på detta, både här och på Facebook samt Instagram. Jag hoppas verkligen att jag väckt tankar hos människor. Det är faktiskt så att fler måste börja tänka till 🙂

  10. Ett barn kan inte vara ”bara” – ett barn är ju så oändligt mycket! Dessutom är det ingen annan än familjen själv (och naturen) som kan avgöra hur många barn de vill ha. Det som är rätt för någon behöver inte vara rätt för någon annan och det behöver folk respektera!

  11. Bra inlägg.
    Här i vår stad där vi bor, är det dels vanligt att en börjar skaffa barn i 20 års åldern och 3 barn eller fler, de har de flesta.
    Vi har två barn och tycker livet är helt underbart med dessa. Vi ser nu framemot när de är lite större och kan göra saker med dem på ett helt annat sätt. Men nä då slänger folk ut ska ni inte skaffa en 3:a nu. En tjej måste ni väl försöka få (har två killar om de ni spelar någon roll) eller så säger de men tre då har dem ju varandra om ena dör WHAT????

    Folk väljer banne mig väl själv hur många barn en vill ha. Det finns säkert miljoner förklaringar som det finns människor hur många barn en väljer att skaffa.

    1. Tack! Det är galet faktiskt att inte folk ska få göra som dem vill. Jag var 19 när jag blev gravid med min son och 20 när han föddes. Tycker det känns helt sjukt att man alltid fått höra saker av folk, varför inte bara sköta sig själv? Alla har rätt att ha sina familjer utan att andra ska bry sig <3

  12. Bra inlägg!

    Att folk alltid ska lägga sig i andras liv så mycket, det angår faktiskt inte dem hur personen ifråga vill leva sitt liv.

    Sen kan det vara med flera barn,1 barn eller inga barn alls och det är helt Ok det med!

    Ibland får man faktiskt tänka på att hålla munnen stängd.

    Bra skrivet 🙂

  13. Tänk att man måste försvara sig i denna frågan! Jag känner fler som ”bara” har ett barn. De är nöjda och deras barn far inte illa för att de inte har några syskon.

    Själv har jag inga barn och tack och lova har jag ännu inte behövt försvara mig.

Lämna ett svar till saramadeleine Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.