Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Naglar & fransar

Nya naglar, Rättviksglass och att hjälpa människor som visar rumpan.


Idag kom jag ner på Daily Life spa och kunde äntligen fixa till naglarna. Är helnöjd som alltid. Jag fixar mina naglar var fjärde vecka och det är min lilla stund som jag verkligen värderar högt.

William kom ner efteråt, han och jag gick till biblioteket och lämnade böcker och han lånade några nya. Sedan gick vi och köpte Rättviksglass. Jag tog smakerna candy cake och sockervadd, så sjuktgott!


Vi satte oss vid Stora torget och åt glass, skrattade och diskuterade livet. Sedan gick vi hemåt, vi gick vägen förbi Kristinegymnasiet och upp mot Williams skola. Idag värmde solen varmt för första gången denna sommar och jag njöt i fullo!

När vi gick ut mot Svärdsjögatan såg jag hur en stackars kvinna visade hela rumpan! Den stackars människan hade fastnat med klänningen i ryggsäcken och stod och visade hela rumpan för alla som kom förbi på Svärdsjögatan. Jag önskar gick så klart fram och berättade, hon bad mig om ursäkt och jag sa snabbt att man nej! Jag hade så klart velat att någon berättat en sådan sak för mig. William däremot skämdes över mig, det hör dock till ovanligheterna att han inte skäms över mig. Han är i den åldern när man skäms för allt ens föräldrar gör, och helst skulle man inte ens säga hej till någon för det är pinsamt. Ni som nyss varit i den åldern, är i den åldern eller en gång befunnit er i den åldern minns det nog. Ens föräldrar är pinsamma helt enkelt. Hur som helst jag kände att jag gjort dagens snälla åt någon idag. Att hjälpa en främling eller vad man ska säga, nu kanske hon i sin tur hjälper någon och så bidrar man tillsammans till en trevligare värld. Jag tror nämligen att den som ger något kommer få något tillbaka i framtiden. Det finns fina saker att hämta i att vara vänlig mot människor.
Men något jag funderat kring, runt denna kvinna stod det andra människor. Runt denna kvinna cyklade det människor förbi och tittade men ingen gjorde något. Fy skäms på er! Vad skadar det att vara vänlig i ett par sekunder åt sin medmänniska. I allt jag gör tänker jag, hur hade jag känt i samma situation? Jag är en sån där som påpekar om främlingar har spenat på tänderna, berättar när vänner har en ketchupklick på näsan. Hur gör ni? Berättar ni eller struntar ni i att berätta?

62 Comments

  1. jag tycker absolut att man berättar om sånt! det är ju taskigt att inte säga något, går man själv runt med världens paprikabit på framtanden och kanske haft den där typ en halv dag – skäms man ju halvt ihjäl och blir dessutom nästan sårad för att alla andra har låtit den vara där… det är ju inte så svårt att säga till, man kan ju påpeka det på ett fint, smidigt och lättsamt sätt 🙂

  2. Jag hade lätt velat bli berättad för!! Och jag hade också berättat. Just av den anledningen. Är inte religiös, men tror mycket på att behandla andra som man själv vill bli behandlad- i alla fall som riktlinje när man är tveksam.

  3. jag skulle nog sagt till om jag inte hade bråttom iväg. Men självklart, finns tiden är de klart man hjälper till. Känns så uppenbart

  4. Duktiga dej som hjälpte till sån e ja oxå varför säger inget??
    har oxå gjort naglar idag äntligen
    får ju inte ha på jobbet så nu på sem har ja gjort igen känner mej fin

    ha en skön fredag o ja jag har skickat lite sol hoppas den kommer fram kram

    1. Visst är det så, man ska hjälpa sina medmänniskor :D. Åh det förstår jag :). Härligt att få ha lite då när man sen är ledig :D. Lyxig semester :).

  5. jag berättar om folk har grejs i tänderna, papper under skon eller sås på skjortan. Tycker det är snällast 😀

    rött kanske det blir, är lite sugen 🙂

  6. Vad fina naglarna blev!
    Jag tror absolut att jag hade gått fram och sagt till också. Jag var med om samma sak på djurparken för några år sedan och jag är väldigt tacksam över personen som sa till 🙂

  7. Jätte snygga naglar! gillar färgen 😉

    Jag är dålig på att fixa naglarna 😉 men blir nån gång ibland iaf 🙂

  8. Jag är en sådan person som alltid lägger märke till sådana saker och då berättar jag det direkt för den personen. Man ska ju behandla andra som man vill bli behandlad själv. Det var jättebra att du sa till henne om kjolen! Kram

  9. Jag berättar definitivt, för jag är ju som du och vill att någon ska säga nåt till mig om jag har toapapper på skon eller vad som! Vilken härlig dag det lät som att du haft!

  10. jag påpekar också, ”allt man kan ändra på en minut” eller vad det är man säger haha! Hade velat att folk sa till mig så gör likadant 😀

  11. Sockervaddsglass, är det verkligen gott? :O
    Härligt att du blev nöjd med naglarna! 🙂
    Bra där att du sa till tycker jag! Märker eller ser man något sådant tycker jag man ska säga till, iaf om det är nåot uppenbart som inte ska vara så eller som personen i fråga inte medvetet har gjort. Kan vara svårt att veta ibland, men en sådan här sak är ju ganska given. Jag hade velat att någon sa till mig, precis som du säger…

    SV: Så, vad tycker du nu då, har fastnat för spelet? 😛
    Det får ju ha sina gränser, gränser som vissa tycks ha svårt att sätta, men själva spelet i sig är en jättebra idé tycker jag 🙂

Lämna ett svar till Tilda BarkseliusAvbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa