Utmattningssyndrom – En fin vän och företagshälsovården och samtal med chefen.

Igår när jag kom hem från min promenad ner på stan där jag fixade mina naglar hade det kommit ett paket i brevlådan. Jag blev väldigt nyfiken och glad och öppnade. Det var från min fina vän Sophie och jag blev alldeles tårögd. Hur fint är det inte att skicka detta paket från Godisboxen till mig? Jag lärde känna Sophie 2004 på Lunarstorm, när jag väntade William och hon sitt tredje barn. Idag har Sophie 9 barn och jag har ett, men hon är en sådan person som jag verkligen värderar vänskapen med högt. Vi har aldrig träffats i verkliga livet men har pratat med varandra nästan varje dag i över tolv år, det är lång tid men en väldigt fin vänskap. Jag blev så rörd av detta att tårarna började rinna. Stort tack fina du <3.

Idag strax efter klockan 7:00 tog jag bussen mot Borlänge för att träffa chefen och beteendevetaren på företagshälsovården. Jag var galet nervös men det gick bra, det var många saker som tog upp och många stenar som föll från mina axlar. Många orosmoln som fick lämna min kropp och hjärna och jag kände efteråt att detta var ett väldigt givande och bra möte. Det är bra att få ut såna här saker, och att veta att jag kommer få fortsätta på samtal och att det finns en plan för framtiden. Sådant är väldigt viktigt att veta, jag kände att en sten föll från mina axlar. Det känns bra att också veta att jag någon gång kommer bli frisk från detta även om det tar tid.

Jag berättade också att jag denna vecka haft en väldigt ledsam vecka där jag inte velat ta mig ur sängen. Fick då svaret på att det beror på att jag kommit till en acceptans läge där jag börjar inse att detta hänt mig, att jag börjar acceptera det faktum att ”Det som inte händer mig, har hänt mig”. Fick ord på skamkänslorna jag känner, att det är normalt att känna sig om att alla runt en upplever att man är en loser och att man tror att folk tänker saker som ”Varför har hon gått in i väggen”, jag behövde höra att mina skamkänslor var naturliga. Jag avskyr nämligen att jag känt sådan skam i detta läge som jag gjort.

Efter mötet åkte jag tillbaka till Falun, tog en fika med fina gravida Lisa och jag tror det inte är många veckor kvar nu tills bebisen föds. Jag sa att min gissning är 15 november. Vi får se så klart man jag fick en känsla när jag såg Lisa idag att den 15 november föds nog lilla bebisen. Det var trevligt att umgås en stund och prata och allt och inget, gick till The Body Shop och handlade en ny kräm som var ny och skulle vara bra mot Restless legs. Jag har ju problem just den saken, men brukar använda mig av Cooling leg gel, nu fanns det inte längre så då köpte jag denna som skulle köpa så då fick det bli denna istället. Den luktar helt galet gott och man blir helt mjuk efteråt, kan absolut rekommendera den. Vill du beställa den hittar du den här –> Atlantic Seaweed Gel-Cream <–.

Jag gick sedan hemåt och tog en omväg då jag lyssnade på P3 dokumentär om Skolskjutningarna i Columbine, verkligen hemsk dokumentär men också så intressant att lyssna på. Väl hemma pratade jag en stund med mamma och sedan somnade jag på soffan. Jag sov ett bra tag och sedan pratade jag med en kollega, strax ringde William mig och sa att jag skulle gå upp till grannarna så det gjorde jag. Väl där uppe kom William och hans kompis in och berättade att clowner hade följt efter dem på Lugnet. Först hade William och kompisen befunnit sig vid bron, och då hade någon konstig person dykt upp med påvenkläder och långt hår samt clownmask. William och hans kompis började då gå mot Lugnet och ishockeyrinken, Clownen följde efter så William och kompisen sprang och gömde sig. Strax kom en ny clown och började gå efter. Så killarna sprang till en lekplats på Lugnet och glömde sig där, då kommer ytterligare en clown och står bakom ett träd och tittar fram på killarna som börjar skynda sig hemåt. Då kommer första clownen igen och går efter! Blev så irriterad! Vad är det för idioter som jagar barn ute?! Sa till William att han borde ringt sagt att vi skulle kommit och mött upp istället, men då resonerade han att ”jag ville inte skrämma upp dig”. Jag kan säga att skrämd hade jag inte blivit i det här skedet utan jag hade blivit fly förbannad! Jag är inte ett fan av alla dessa clowner!

Hur som helst så blev det Mcdonalds käk idag och grannen följde med dit, jättetrevligt att göra något tillsammans. Tycker väldigt mycket om grannen och han är en som extra son här i hemmet.