Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Utmattningssyndrom

Utmattningssyndrom – Avslappning, bad, ansiktsmask och fullständig rädsla.

Nu har jag försökt mig på avslappning, jag tog en stund med meditation för att lugna den uppstressade delen i mig. Den känns i magen, det känns i huvudet, det känns i kroppen. En stress börjar sakta bygga upp sig. Jag försöker dra till minnes om jag haft så här tidigare innan jobb, men det brukar inte kännas så här. Andra gånger har det varit pirrigt nu är det mest bara läskigt.

Det finns en rädsla som byggt bo inom mig. Kanske lite som en symbol för biet här ovan på bilden. Många är rädda för bin och getingar, rädslor och skrämmande saker. Det blev mycket om utmattningen idag, kanske för att den visar sitt onda ansiktet extra tydligt just idag? Jag tänker att det är så definitivt nu. Imorgon kommer jag gå tillbaka till mitt arbete igen. Det är bara tjugofem få procent, men det är också platsen som startade allt detta inom mig.

Det sitter liksom kvar i min kropp, rädslan att bli värre igen. Det är väl rätt naturligt kan jag tänka mig. Att man rädslas för att ligga i sängen och stirra in i väggen. Att känna hur kroppen liksom klistrar sig fast mot madrassen och täcket håller kroppen tag så du inte kan röra dig. Huvudet är tomt, och kroppen så utan ork.  Att befinna sig där i det mörka hålet och att kämpa för att ta sig upp. Första kampen att orka duscha, andra kampen att orka ta en promenad. En ny kamp att börja finna vad man tycker om i livet igen.

Jag har kämpat hela hösten, jag har lärt mig att handla och att träffa människor. Allt jag gör är som en ny utmaning och något nytt jag lär mig. Därför känner jag rädsla inför morgondagen, ja kanske hela våren. Jag kämpar med att visualisera en ballong som jag fyller med luft med all oro som finns i min kropp. Jag kämpar med att fylla denna ballong med allt det som känns tufft för mig just nu.

Imorgon vid den här tiden har jag klarat min första arbetsdag. Den varar visserligen endast i 1,5 timme men den kommer ändå ta energi. Den kommer att kännas så här efteråt. Vad känner jag imorgon kväll? Hur kommer det kännas vid den här tiden imorgon?

Alla tankar far runt inom mig som en karusell. En karusell med vemod, rädslor och även nyfikenhet. Imorgon börjar jag jobba igen. Det känns i varje del av min kropp och varje del av min själ.

24 Comments

  1. Har själv varit i samma situation o det är viktigt att börja arbeta försiktigt som du nu gör under lång tid o sen sakta gå upp i tid. Det var oroligt att komma tillbaka men det blev bättre o bättre o till slut kom glädjen tillbaka! Lycka till!!

Lämna ett svar till saramadeleine Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa