Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Högkänslighet Utmattningssyndrom

När man gett av sig själv till folk som inte förtjänar det.

Alltså denna klåda! I natt jag trodde jag skulle bli tokig, det kliade och kliade och jag blev bara mer och mer irriterad. Smörjde och smörjde sen till sist bara tog jag baksidan av en tub med kylbalsam och kliande tills det bräde. Hon på VCT sa klia inte men det går ju inte till sist man blir ju knäpp!

Men roligare saker då, William drog nyss för att bada med en klasskompis på Lugnet. Själv sitter jag här och vet inte alls vad jag ska göra. Vad gör ni idag? Har ni fint väder? Här är det soligt men blir också moln titt som tätt.

Jag har känt ett uns av besvikelse i några dagar. Besvikelse på vissa människors sätt att vara, jag blir inte förvånad över hur människor är egentligen. Jag vet att det nog är naivt att tro gott om människor, att man inte vill tro att människor gör saker av ren och skär elakhet. Men samtidigt har jag så många gånger fått bevisad motsats.

Ni vet det där ordspråket att man först ser vilka som är ens vänner när man behöver dem som mest? Det stämmer verkligen, och på något vis kan den saken också göra ont. För man kanske då inser att man gett för mycket av sig själv till fel personer. Sånt gör ont, i alla fall för mig. Jag önskar lite att jag var en sån där som ryckte på mina axlar och inte bryr mig. Men jag bryr mig, kanske för att jag när jag gör något för någon annan lägger mitt hjärta i saken.

Jag brukar tänka att det jag gör för någon annan kanske ger en effekt så någon ger tillbaka? Fast så funkar det ju inte, vissa är ju som myggor och suger bara ur blodet från din kropp och lämnar gift tillbaka i din kropp. Det är så ledsamt, att man inte kan både ge och ta i vår värld. Jag antar att jag känner en besvikelse över det jag gett som inget gav tillbaka.

Jag behöver skriva detta, som en påminnelse till mig själv att inte ge mer än vad jag tror jag får tillbaka i framtiden. Ge inte något till någon som inte förtjänar det, ge till dem du vet kommer ge samma tillbaka.

22 Comments

  1. Vad jobbigt med klåda och hoppas att det blir bättre. Tråkigt att du har blivit besviken på folk och det handlar verkligen om att ge och ta! <3 Kramis

  2. Å stackare, finns det nått värre än då det kliar… när man typ vill ta svinto å bara ge järnet å klia till dess det inte längre kliar.

    När jag väntade Elin fick jag ”graviditetsklåda” så tro mig, jag kan verkligen förstå hur hemskt Du har det.

    Hjälper inte Antihistaminer ?

    1. Ja visst är det så! Skulle lätt kunna ta en svinto och riva upp hela foten.
      Nej tyvärr :(. Verkar inte alls funka på mig, så himla tråkigt 🙁

    1. Jo jag tror nog på karma? Eller i alla fall något liknade, fast ibland undrar man ju. Jag är för snäll för mitt eget bästa ibland dock tror jag :/

  3. Jag är en väldig givare och jag känner väl in massor av känslor av det här inlägget… det bubblar i mig. Men jag kan inte få ur mig det jag vill säga på några rader men det är otroligt vanligt det du beskriver. Problemet finns överallt. Enklast är väl beskrivet de som vräker i sig det som bjuds på jobbet men som aldrig har med sig något att ge. Men jag tror på karma om jag gör något extra gott för någon så önskar jag inte samma tillbaka men visst vill man bli sedd men det behöver inte vara lika jämt. Eller hur känner du?

    1. Visst är det så, jag känner väl liksom att man i alla fall att man önskar att det man gett kunde visa sig i att människor faktiskt såg det man gjorde. Eller åtminstone finns där när man behöver det som mest. Jag tror man lätt blir ganska ledsen annars. När man gett och gett för att sedan se att ingen ens brydde sig om det man gjort. Som man varit helt osynlig :/

      1. Jobbigt den där osynlighetskänslan. Så många gånger man har jämfört livet och vardagen med andra och inser hur olika man har de. Varje högtid önskar jag att jag jag vart adopterad av en mysig kärnfamilj 🙂

  4. Har samma problem med myggbet och mig hjälper alovera-gel. Dock långt ifrån alla märken.

Lämna ett svar till Netti Starby Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa