Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Läraryrket

Att inte jaga tiden, utan att leva i nuet.

Det känns som den här dagen gick fortare än jag beräknade den. Det kändes rätt skönt så här efteråt. William är hos en kompis och jag har ätit lite, funderar dock på vad jag ska göra nu. Jag sitter nämligen här och har det ganska tråkigt. Blir tre långa dagar den här veckan men blir skönt till helgen igen med ledighet.

Funderat en del i tid och hur mycket man lägger på olika saker. Jag värderar min ledighet framför allt annat. Det är faktiskt så att jag gärna jobbar och gör min förtroendetid men sen inget utöver den saken. Det är en läxa jag lärt mig, man ska helt enkelt inte jobba mer än man borde. Det är ingen som tackar dig när du blir sjuk, och det som inte hunnits med det lämnar jag synligt numera. Att jaga tiden gör jag inte längre, det gynnar ingen och speciellt inte dig. Jag gör mina förtroendetimmar och efter det tar jag helt enkelt och inte gör något mer, jag jobbar inte sönder mig längre.

Jag har tänkt på det där med, att jobba så man har råd att leva men inte något mer än så. Det låter sunt och riktigt. Varför ska man jobba ihjäl sig när man bara har ett liv? Är det i slutändan alla pengar som gör någon lyckligare? Eller är det tiden man skapar i sitt liv som är lyckan? För mig är det självklart tiden jag skapar i mitt liv, pengar är bara något jag har för att kunna köpa nödvändigheter. Men tiden mina läsare, den är av betydligt högre betydelse för mig. Den betyder allt, tiden jag har här på jorden som jag vill ta vara på och vårda. Ungefär som bilden här ovan med höstlöven, tiden är till för dess förändring och jag vill leva med tiden.

30 Comments

  1. Bra tankar i ditt inlägg. Det låter så klokt när man ser det så,men ändå är det många som inte kommit till den insikten (mig själv inräknat).

  2. Så vettigt det där att inte jobba mer än man faktiskt måste, du har så rätt i att ingen tackar en sen när man kört slut på sig själv.

  3. Det är viktigt att lyssna på sin kropp. Precis som du skriver, ingen tackar dig för att du tagit ut dig på jobbet och blivit sjuk. Man måste må bra med..

    1. Ja det är verkligen det. Sen är det så absolut ingen tackar en människa som stupar, man får ta sig upp helt själv igen och det är en hemsk resa tillbaka. Det är bättre då att bara göra det lilla för sin egen skull men håller längre då.

  4. Bra tankar, bra skrivet. Jag satt å funderade på att be en kompis läsa detta inlägg, tyckte det passade så bra in på hennes livssituation… hon är trött, på väg att krascha, men ger allt på jobbet. Duktig flicka syndromet.

    Jag har varit å fått massage ikväll, jag fick höra så kloka och sanna ord:
    Lyssna på Din kropp.

    1. Åh tack fina du <3. Dela det gärna med din vän, jag önskar själv att jag läst mer sånt här innan jag kraschade förra året. Tror jag mått så mycket bättre då, om jag fått dra i stoppet innan jag kraschade och föll ihop. Nu lever jag för livet istället för som förut när jag levde för allt. Jag jagar inte längre allt jag måste göra, jag låter jakten vara bakom mig och lever idag istället för imorgon :).

  5. Verkligen klokt skrivet! Ibland känns det som att man inte hinner eller orkar med mer än att jobba. Jag älskar att läsa böcker, men jag orkar inte. Det känns fel på något vis.

  6. Klokt skrivet, men tror det är så himla individuellt! Jag tar tillvara på varenda sekund av mitt liv, men jobbar ändå 12 timmar om dagen, inte för att jag måste utan för att jag tycker det är så himla kul! Man ska njuta av livet 🙂

    1. Jag jobbade mer en 12 timmar per dag förut, jobbade hela tiden. Vaknade på nätterna och jobbade när man kraschar sen är det verkligen inte värt det. För mig är det jätteviktigt att hålla koll på det viktigaste i livet och det är inte jobbet :).

  7. Lärare är väl annars ett yrke där det är ”lätt” att jobba för mycket. Hjärnan kan surra och planera … man får aldrig riktigt vila. Om man inte aktivt stänger av. Bra tänk.
    När jag kommer tillbaka från föräldraledighet hoppas jag att vi har råd att låta mig gå ner lite i procent. Heltid är för mycket. Jag vill också bara arbeta så att jag kan leva. Och livet är utanför arbetet.

    1. Ja så är det ju, jag har jobbat ihjäl mitt inre i det här jobbet och vill ju inte dit igen så är stenhård nu. Vet ju att jobbet som lärare aldrig tar slut annars :/.
      Låter sunt jobbar själv deltid 🙂

Lämna ett svar till åsa i åsele Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa