Den höstiga morgonpromenaden.

I samband med att William gick till skolan idag så tog jag och passade på att ta mig en längre promenad i ett riktigt kyligt och kallt Falun. Hela staden var verkligen täckt av dimma, hade det varit mörkare ute hade luften och känslan varit som i en spökstad. Jag mötte några pensionärer ute med sina hundar, men annars var det tyst och lugnt med ljudet av Podcast i öronen. När jag kom mot Lugnet möttes jag av synen av en hoppbacken och dess hoppbackar som syntes som en siluett i dimman. Det fanns något magiskt med att se dessa mitt där i skuggan.

Sedan alla dessa vackra löv som finns på marken. Alla färgerna som faller neråt och ger ett lugn och berättar att nu är vi på väg mot vintern. Det var halt idag också vilket även det gav mig uppmaning om att det när som helst kan komma snö nu. Är det inte konstigt hur nära vi närmar oss vintern? Jag brukar inte längta efter vinter, men det hade gärna fått bli mycket snö i år utan slask och is. Utan en riktig vinter, jag avskyr stadsvintern som vi numera har i Sverige. Den där slaskiga och isiga skiten som gör skorna iskalla och rumpan röd över att man ramlat. Nej jag vill ha en riktig vinter, jag säger inte att jag längtar efter den jag hade gärna haft sommar året runt. MEN eftersom vi nu måste få vinter skulle jag då gärna ha en vinter i ett riktigt vinterlandskap och inte någon storstadsvinter.

När man ser frosten i bakgrunden påminns man lätt av den vinter som är på väg. Någon kanske undrar över hur jag mår i magen idag. Det är bättre, jag vet att min kropp fungerar så här. Jag har åkt in vid flertalet tillfällen för just blindtarmen och jag har haft inflammation då och inte infektion därför känner jag ingen oro. Skulle smärtan bli extrem skulle jag så klart åka men inte när något är hanterbart under en dag. Idag mår jag betydligt bättre. Nu ska jag alldeles strax gå mot Maxi för att handla och sedan är min fredag ganska oplanerad. Vad ska ni göra?