Tog mig en promenadmorgon, jag vaknade redan 5:20 på morgonen. Hade en mardröm och därav kunde jag inte somna om. Eller mardröm är egentligen fel ord, jag vaknar ibland av ångest över saker, sådant jag inte kan kontrollera. Någon form av stress som kommer över mig kring saker som jag aldrig kan påverka men som bara finns där. Det är svårt att förklara vad det går ut på, men tror det är samma känsla som växer på mig stundvis och som skrämmer mig dagligen.

Jag skulle säga att mitt största problem är att jag oroar mig över saker hela tiden. Jag planerar inför katastrofer för att vara något sånär förberedd om dessa skulle ske. Eftersom jag haft min stora andel av trauman så gör detta att min sömn aldrig går ner i djupsömn utan jag är alltid på min vakt, som min psykolog sa “du sover med ett öga öppet, redo för flykt“. Varje liten kris jag går igenom påverkar mig oerhört mycket och därmed så befinner jag mig i detta stadium ofta. Dock har känslan trappats upp på sista tiden, och det är av personliga skäl.

Hur som helst, jag vill inte sitta här och skriva i gåtor men jag kan heller inte berätta varför jag mår så här just nu. Så jag försöker istället fokusera på det faktum att jag strax efter klockan 7:00 idag begav mig ut på en morgonpromenad, jag lyssnade på Framgångspodden om valet och fick ännu mera ångest. Så det valet av podd var nog inte helt rätt för dagen, så väl hemma ställde jag mig i duschen och lät vattnet skölja över min kropp. Tog min handduk och satte mig vid sminkbordet för att titta på Wahlgrens värld. Begav mig sedan mot köket där jag avnjöt frukosten ni ser ovan, jag kände hur ångesten började lätta något.

Den kommer i vågor nu den där förbannade ångesten, igår på Maxi slängde den sig över mig när det stod två barn utanför och sålde Restaurangchansen, jag sa nej denna gång eftersom jag aldrig hinner använda dessa kuponger och fick så dåligt samvete efteråt. Gick in och kände mig som världen rasade runt mig, fick knappt någon luft. För att jag sagt nej till barn som sålde något jag inte vill ha. Det är sådant tecken på att jag håller huvudet precis ovanför vågen. Jag orkar hålla mig uppe, men sköljs om och om igen neråt.

Förbannade skitångest som jag önskar mig helt fri från ångest. Som jag önskar mig fri från skuldkänslor och fri från denna känsla av vågor som sköljer sig över min kropp. Jag vill slippa ångesten, mina rädslor och mitt konstanta dåliga samvete. Jag vill kunna sortera bort andras besvikelser som nästlar sig fast i mitt inre. De minns inte mig, men jag minns dem för en livstid. Förbannade ångest, förbannade dig som vinner över mig gång på gång.

53 kommentarer

  1. Nä fy alltså, jag lider med dig. Jag har själv sömnproblem och brukar drömma stressdrömmar om mitt jobb vilket tar väldigt mycket energi då det är i halvvaket/halvsovande tillstånd och bara nöter i mitt sinne. Vaknar ibland av något jag tror kan vara en panikångestattack men vet inte då jag inte kunnat googla mig till någon annan med samma känsla… Du vet den hisnande känslan man får i magen av att åka över ett gupp eller åka karusell? Den vaknar jag av ibland… I HELA kroppen. Sedan försvinner den efter ca 10 min. Sist kunde jag till och med känna att känslan var koncentrerad till knogarna.

    1. Låter som det är någon form av ångest absolut :(. Låter som ditt jobb verkligen påverkar dig negativt :(. Inte alls bra att ha så, jag har varit utmattad och då var det precis så där. Skillnaden nu är att jag har stress på det personliga planet denna gång. Stor kram!

  2. Jag håller med om att fel musik eller podd i lurarna kan bli fel om den inte passar in på min sinnesstämning. Ångest är så hemskt. Kram från mig

  3. Usch, förbannade ångest! Förstår att det är svårt men man kan inte vara överallt eller göra allt. Uttrycket ”good enough” tänker jag ofta på. Vi kommer aldrig kunna kontrollera allt. Om jag får komma med råd: Njut av stunden. Försök att vara där du är. Se allt det fina i ditt liv och runt omkring dig. Jag är övertygad om att det räcker gott och väl och att du alltid gör ditt bästa och det mer än räcker. Vi är bara mänskliga. Ta hand om dig, finis! Kram ❤️

    1. Tack <3. Problemet med mig är att min ångest är så djup, den ligger inte i ett “duktig flicka” eller att duga som man är. Den handlar om en skräck för allt det jag inte kan kontrollera som sjukdom, dödsfall och katastrofer. Varje dag går jag med en konstant rädsla att det ska börja brinna, att någon ska köra in i mig eller att att ett flygplan/helikopter ska krascha mot vårt hem. Jag kan inte besöka en lokal utan att veta vart alla nödutgångar är. Jag lever i kontant flykt och i konstant rädsla. 🙁

  4. Usch – lider verkligen med dig! Jag har haft, och delvis har, samma problem med sån ångest att jag blir lamslagen och inget fungerar. Har jobbat jättehårt med att minska det. Vändpunkten kom när jag läste något om att inte oroa sig för saker man inte kan påverka, för man kan ju ändå inte göra något – och istället lägga den energin på att lösa saker man kan påverka. Det låter så enkelt när man skriver det, men är så svårt när man ska göra det. Vet inte alls om den texten hjälper dig, men håller tummarna för att du hittar något som kan göra det lättare för dig snart <3

  5. Fy så fruktansvärt jobbigt! Själv hade jag en minst sagt mörk dag igår. Har du försökt att ta hjälp av någon psykolog? Jag hoppas verkligen att det vänder uppåt snabbt igen!

    1. Ja det är vidrigt :(. Man orkar knappt med livet sådana här stunder. Jag har gått hos psykologer till och från sedan jag var 9 år och min pappa dog. Går återigen hos en psykolog, så ja jag har varit där :(.

  6. Det där med att oroa sig för allt känner jag igen, men jag har nog ändå blivit bättre på att inte oroa mig. Det är jobbigt att känna ångest och ha skuldkänslor.. Hoppas det snart blir bättre för dig, kramar <3

  7. Fina.. genuint kärleksfulla fina du. Om, om du vill någon dag. Kan vi boka in en tid och prata lite om dina tankar. Just nu är jag föräldraledig, men ibland ropar mitt hjärta högt för att få hjälpa någon. Det ropar på dig. Jag är utbildad mindfulness instruktör och jobbar som livscoach, tar inget betalt om du vill prata – känner bara att.. kanske kan jag få ge dig en del av ett lugn som du verkligen skulle behöva.
    Du vet vart jag finns. Kärlek. <3
    Marie recently posted..Hur vi blev ett Team, Micael och Marie.

    1. Stor kram <3 . Jag vet vi är många som lever med den här känslan inombords, det är så sorgligt på något vis att så många mår så dåligt. Stor kram till dig med! <3

  8. Åh, vad jag känner igen mig i det du skriver. Jag har också den där KONSTANTA oron i kroppen hela tiden och lider också av sådant brutal dåligt samvete över saker som personerna det gäller förmodligen inte ens reagerar på eller reflekterar över. Det där dåliga samvetet kan verkligen dra ned en i mörkret på en sekund. Stor kram till dig! <3
    charlottelinden.se recently posted..När två själar växer ihop

    1. Stor kram <3. Det är så tungt att ha det så eller hur :(. Att alltid känna att man inte fullt ut kan släppa den känslan av att ha gjort någon ledsen. Det så tungt verkligen. Stor kram!

  9. Åh din stackare! Jag vet att det är svårt att säga till någon med ångest att de måste ”ta kontroll över sina känslor” men för mig funkade just det tidigt i livet! Jag lever med en högpresterande sambo som gärna vill vara alla till lags. Jag brukar säga det att i en perfekt värld kan man vara alla till lags och vara omtyckt av alla. Tyvärr finns det ingen perfekt värld och därför måste man välja och prioritera vem man ska vara till lags och vem man ska göra besviken för det går inte att lösa på annat sätt. Så länge man är den man är och gör vad som är bäst för sig själv så ökar förutsättningarna för att kunna göra något som är bättre för någon annan också. Till viss mån måste man vara självisk för att kunna ha möjligheten att ge till någon annan! Jag hoppas att du förstår vad jag menar och att detta inte är ett pekfinger utan något som har fungerat för mig. Om det kan hjälpa någon annan så delar jag gärna med mig!❤️

  10. Så jobbigt att gå runt och kämpa med ångest, drenerande kan jag tänka mig… Men du låter stark och som en kämpe, som att du har strategier och sätt att ta dig igenom det! ?

  11. Usch så jobbigt!!
    Sådär gör min kropp också eller skalle.. att göra allting så mycket värre än vad det är för att OM.. OM det händer då visste jag redan att det skulle händs men det tar så mycket onödig energi!!

    Hoppas du får ro!❤️

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: