Så var det då första advent, jag plockade fram de röda ljus William köpt åt mig och satte ner i ljusstaken. Tände det första ljuset, det kändes sorgesamt. Det här är första december som jag inte ringer min mormor, så gott som varje dag vill jag bara ringa henne. Det är så tyst och ensamt i livet utan henne här. Jag lever men hon är borta, det är en obeskrivlig saknad i min kropp och i min själ.
Jag köpte mig ett decemberljus idag för att brinna varje dag enda fram till julafton. Visserligen en dag försent men det gör mig inget, jag försöker att finna den där julkänslan men den finns inte där. Men det har gått för kort tid för att inte sakna och sörja, jag får sakna och sörja. Det har bara gått en månad och en vecka sedan hon lämnade jorden. Men det gör ont, och saknaden är så enorm. Fina mormor som jag saknar dig!
Jag beklagar din stora sorg! Kram <3
<3
Så fint med de röda ljusen William köpt. Förstår att det är sorgligt denna julen då och att du inte kan ringa din mormor =(,
Visst är de :). Ja det är jättejobbigt 🙁
Jag kan tänka mig att saknaden blir ännu större såhär runt jultider (eller andra tillställningar som handlar så mycket om familj). Hoppas du finner lite julkänsla i år och att du finner glädje i varje dag. 🙂 // Petra Elisabeth
Ja den är verkligen det :(. Riktigt tung 🙁
Jag har också ett december ljus som jag har tänt i köket när jag sitter där med datorn och bloggen. Så hemskt att sörja och sakna någon man verkligen älskade.
Så fint :D. Ja det gör så ont 🙁
Sorg tar tid, jag gråter ju fortfarande å saknar min far… jag skulle vilja prata med honom, så jo jag förstår absolut Din känsla, vad Du går igenom nu. Tiden hörs läka sår… det ska visst bli bättre, men när ? ja jag har inget svar.
kram
Ja det gör verkligen det :(. Jag förstår det vännen <3