Adjö 2018, en berättelse om mitt år i bild & text.

Januari:

Jag har velat mig till att göra detta. Orkar jag ens beskriva detta år? Det har gjort så ont här på slutet att tänka 2018. Men jag gör det i alla fall, jag berättar om mitt 2018 och ni får följa med så gott det går. Jag började mitt nya år med att få en ögoninfektion, det visade sig att jag hade en stor rispa på hornhinnan och blev ordinerad glasögon i 2-3 månader. Det var en chock, men jag gjorde som läkaren sa. Införskaffade mig nya glasögon för första gången sedan 2003 gjorde jag också.

Februari:

Jag fyllde 34 år, var på Mama Mia The Party med min mamma, hennes man, min lillebror och lillasyster samt mammas svägerska. Vi bodde alla på hotell och hade det trevligt tillsammans. Det var månaden när jag bar mina nyinköpta glasögon, åkte till Västerås på studier och fick ett väldigt efterlängtat sportlov.

Mars:

Började mars med att åka till Orsa, spenderade dagen med min älskade mormor och sedan mamma. Det var kallt minns jag i Orsa och mycket snö som i resten av Dalarna. Jag var på studier i Västerås och vann en dag i Bjursås skidcenter åt William. Han var hellycklig som fick åka dit tillsammans med sin kompis en hel dag.

April:

Jag var hundvakt en eftermiddag åt syrrans hund Sotis. Jag minns även att jag oroade mig för om vi skulle få någon vår där i april eftersom det var så galet mycket snö. Men våren kom verkligen och rejält, det riktigt forsade vatten i slutet av april och kom en rejäl vårvärme.

Maj:

Sommaren 2018 startade i maj. Jag gick runt i t-shirt och klänning, tog långa promenader varje dag och gick över 10000 steg per dag, gick upp och ner för hoppbacken på Lugnet. Tittade på fina blommor, ringde mormor när jag promenerade. Livet kändes så himla fint där i maj, jag räknade ner till skolavslutningen och var in på min sista innedag i Västerås för terminen.

Juni:

Jag köpte min alldeles egna och någonsin första bil! Bar min Orsadräkt på midsommarafton. Värmen var lite mindre i början men kom tillbaka, jag vann 10 kilo med jordgubbar, och livet kändes fint. Det var också månaden när jag började göra ögonfransförlängning. Juni var även månaden med VG i en kurs på högskolan, samt att jag blev Hjälpmamma i Amningshjälpen.

Juli:

Vi åkte på semester till Rullsand med husvagnen, det var så varmt att jag aldrig upplevt något liknade tidigare. Vi satt på stranden och njöt, jag badade i havet flera gånger. På kvällarna drack vi vin på stranden och för första gången sedan jag var barn hade jag en solbränna. Juli bestod av cruising och sällskap av vänner. Det var också månaden när jag grundade Bloggsupporten – Vi som aktivt kommenterar hos varandra på Facebook. Den grupp som lyft min och många andras bloggar, vilket känns som en stor ära att varit med att lagt grunden för. Livet kändes för bra för att vara sant, så var det också. Den sista veckan i juli ringde jag min mormor som vanligt. Hon var på sjukhuset och hade precis fått veta att hon hade obotlig lungcancer. Där gick jag på väg för att handla till MAXI, precis vid McDonalds stannade min värld upp. Jag förstod att min mormor skulle dö, min älskade mormor och mitt liv rasade samman på bara några sekunder.

Augusti:

Det blev augusti och jag åkte upp till mormor på en gång, höll tårarna borta vid besöket och även nästföljande besök. Vi pratade och jag kramade henne i mängder. Jag förstod inte att det var sant, och jag förstod heller inte att detta var något som hände i mitt liv. Ingenstans skrev jag om att hon var sjuk, det var några få utvalde som visste detta då det var hennes önskan att ingen skulle veta någon förrän hon låg i graven och dödsannonsen kommit ut. Jag, Björn, William, min bror och min vän Christin gick på Rockstad Falun men allt därifrån är en dimma. Jag försökte greppa vad som skulle ske i mitt liv, men det var så svårt.

September:

Jag levde i en slags dimma, pratade varje dag med mormor. Berättade att jag älskade henne varje dag. Jag grät och jobbade då det var så mycket som behövdes göras på jobbet. Började mitt andra år på specialpedagogprogrammet och försökte att leva i ett kaos som rasade. Besökte även Norberg för första gången i livet, dit var jag på NTA-utbildning.

Oktober:

William fyllde 14 år. Jag besökte mormor, och kramade om henne lite hårdare. Fortsatte berätta att jag älskade henne, och så den 24 oktober så somnade hon in omgiven av sina barn. Jag, min bror samt min lillasyster Melissa kom dit strax efteråt. Hon hade lämnat oss och jag kände hur hela min värld rasade samman. Jag grät som jag aldrig gråtit innan, vi åkte hem till min mamma efteråt och sörjde. På väg hem så håller solen på att gå ner, vid rondellen i Orsa på väg ut börjar en man vid namn Ingemar (precis som min mormors storebrors namn var) prata om att han släppt en jazzlåt vid till sin fru. Låten heter ”Barbrors jazz”, jag och min bror bara tittade på varandra. Vi visste båda två att det var mormor som sa hej då, hade vi åkt någon minut senare hade vi aldrig fått höra den. Älskade mormor så saknad du är <3.

November:

Jag besökte Stora Tuna Kyrka för att hitta min mormors morfar Holjans Fredrik Johansson, vars klocka är en av de som klingar i kyrkan. Efter att ha sagt högt ”mormor om du vill att jag ska hitta graven, visa den för mig” så landar en liten skata på en grav. Jag går dit och där är graven där mormors morfar och mormor låg. Jag började gråta, alla känslor forsade ur mig och jag försökte återigen förstå att hon var borta. I november var jag även hundvakt till syrrans Sotis under en helg, åkte till Orsa och hälsade på mamma och hennes man. Sedan kom mamma hit under en helg och vi gick på loppis, åkte till Gävle samt Valbo och sedan gick vi ut och åt tillsammans med min bror på Mimos. Ni fick veta att min mormor dött i slutet av november då hon låg i graven med sin aska tillsammans med min morfar. Det var även månaden då jag blev kursledare i Amningskurs för blivande föräldrar. Det kändes fint eftersom jag berättat för mormor strax innan hennes bortgång om att jag skulle bli det. Hon sa då ”Du är så driftig” det kommer jag bära med mig resten av mitt liv.

December:

En månaden när sorgen kände närvarande hela tiden. Jag skrev om mormor, jag försöker bearbeta och vågar känna sorgen. Jag har besökt hennes grav, jag har pratat om henne och såldes hållit henne närvarande. Tänt ljus i kyrkan när Williams skola hade adventsuppträdande. Jag var på julshow med jobbet, och dagen efter åkte jag till Västerås för två dagars studie. Blev godkänd på min fältstudie, och har känt att studierna är mindre viktiga i mitt liv just nu. Jag har varit på julshow i Lugnetkyrkan där William uppträdde och började då locka mitt hår. Jag fick köpa den tavla jag fullkomligt älskar med min mormor på, samt fick hennes vigselring där det står ”Bror och Barnbro 2/10-1949” i som julklapp från mamma.

Som ni ser så började mitt 2018 så fint, med slutade i stor sorg och saknad. Jag visste som sagt inte om jag ville ge mig in på en årssummering men här är den nu. 2018 är mitt saknades år, jag saknar min mormor så mycket. Imorgon den 1/1-19 skulle hon fyllt 89 år, jag kommer tända ett ljus i hennes minne imorgon. Älskade mormor du är så saknad och älskad.