Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Högkänslighet

Ångesten som grep tag i mig, så jag trodde jag skulle dö.

Natten mellan måndagen och tisdagen kunde jag inte somna. Jag hade sådan ångest, hjärtat pulserade så hårt att jag trodde att nu är det kört. Varje gång jag blundande kom någon ny tanke till min hjärna, som den var på flykt och rädd för katastrofer. Runt mig kändes det som känslorna skulle sluka mig helt och hållet. Jag försökte hitta strategierna som finns för mig, andas med magen försöka att inte känna så men det släppte aldrig. Eftersom jag skulle resa till Gävle var det ingen ide att ta min ångestdämpande medicin så jag kämpade på.

Vid 00:58 klev jag upp då jag var så törstig, det kändes som hela munnen var torr. Jag klev upp ur sängen och gick för att ta vatten. Då sög något tag i mig, jag drack vattnet men fick sådant blodtrycksfall att jag fick panik. Blodtrycksfall har jag då och då, men detta det var något mer. Kroppen liksom vek sig under mig. Satte mig ner på toaletten och allt snurrade, la mig till slut helt handfallen ner på marken. Jag låg där och tänkte att nu dör jag, imorgon hittar William mig död här på golvet. Hjärtat slog så hårt att jag nog aldrig känt det tidigare. På något sätt tog jag mig upp från golvet och in till sängen. Där låg jag en hel natt med halvsömn, jag kom aldrig in i någon djupsömn.

Min kropp orkar inte längre med känslan jag har. Det är så många faktorer nu som spelar in, mitt psyke har fått känna på smäll efter smäll sedan i somras. Nu orkar inte jaget med längre, jag är rädd för att detta kommer leda mig. Jag är tacksam över livet, tacksam över det fina jag har där. Men det är den där känslan av sorg, desperation och rädslor. Att jag ältar och känner, att jag tänker och har mitt djup. Det tar kål på mitt inre, jag känner och jag rädslas över vad som sker.

Jag vill bara skriva, lämna känslan av ångest ur mig. Överlämna den maktlösa känslan av att tro sig dö. Det är inte så att jag inte vet att ångest inte dödar, men ångest gör så förbannat ont. Det är det som skrämmer mig, att behöva ha så här ont. Ett sår läker, men en smärta inombords den hugger som knivar i bröstet.

36 Comments

  1. Det måste verkligen vara fruktansvärt att få känna så. Förstår att förnuftet inte inte fungerar då så starka känslor kommer. Precis som du säger, man dör inte av en ångestattack.

  2. Men kära hjärtanes, nu blir jag orolig… hur mår Du egentligen, kanske Du behöver mer hjälp, bli inlagd och uppkollad?
    Det där känns inte bra. Snälla, ta kontakt med Sjukvården. Krya på kram.

  3. Stackars dig, jag känner till den smärtan, ältandet och jag lider verkligen med dig. Jag har inga knep heller som kan hjälpa dig. Jqg hoppas det blir bättre för dig fina du ❤
    Glöm inte bort dig själv och att vila ❤
    Var rädd om dig❤

  4. Men fy så jobbigt att du får så när du ska sova. Ångerst är väldigt jobbigt och det tar så mycket på en. Saknad och sorg känner jag så med dig, det är fruktansvärt jobbigt. Jag hoppas att du lyssnar på din kropp och är hemma när du inte orkar. Du ska räcka länge. Så obehagligt att hinna tänka att din son skulle hitta dig död på golvet. Fy så jobbiga och obehagliga tanker. Kom ihåg att du är viktigt. Många styrkekramar ❤️❤️

  5. Men gud va läskigt!!
    Så ska du inte behöva må, finns det inte någon hjälp att få?
    Jag är inte alls insatt i sånt här men känner bara spontant att så här kan man inte leva… att tro att man ska dö, fy va hemskt!
    Hoppas du inte får så här igen 🙁
    Skickar ett gäng med KRAMAR!!!

  6. Lilla vännen du måste pausa! Stanna upp och känna efter vad som skrämmer dig. Se på det med hjälp. Kurator? Att du är så rädd kan bara bero på att du är väldigt slutkörd. Ta hand om dig själv. Du kan inte fin as för andra om du är slut. Fyll på dig själv först! Du är viktig, du är stark! Kraaam

  7. Oj, Madeleine! Det här låter verkligen inte bra. Jag hoppas att du börjar lyssna på kroppens signaler på riktigt nu och sorterar bort stress- och orosmoment där du kan. Sortera och prioritera det du verkligen måste orka med och behöver för att må bra och lägg allting annat åt sidan så länge. Ta hand om dig <3

  8. Usch! Det är så galet jobbigt det där. Framförallt när man börjar tänka att barnen ska hitta en död någonstans. Jag hoppas verkligen att det känns bättre snart <3 Starkt att våga berätta!

  9. Usch den där känslan är verkligen hjärtskärande och jag förstår. Även om man inte dör av ångest i sig så är känslan så stark när man är i det att logiskt tänkande inte hjälper. Kram

  10. Fy sjutton vad obehagligt! När man ligger där helt hjälplös, fy<3 tiden läker inte saknades efter en annan människa, hur mycket man än önskar. Man får bara lära sig att leva med den<3 kram’

  11. Jeg får helt vondt av å lese ordene dine. Jeg skulle ønske det var noe jeg kunne gjøre for å lette litt på trykket ditt, men det fint lite andre kan bidra med når du har det sånn. Ta vare på deg selv.

  12. Det är riktigt jobbigt att känna sådan ångest! Jag har bara haft det ett fåtal gånger men kan ändå relatera till känslan. Det värsta jag upplevt! Hoppas att du får hjälp med att bearbeta dina tankar och känslor och även hitta verktyg till att kunna hantera ångesten när den kommer.

  13. Väldigt naket fint och ärligt skrivet, för mig som är en lyckligt lottad person som inte lever med ångest, så vi känner jag att jag inte kan kommentera detta på ett värdigt och respektfullt sätt. Jag lider med dig att du känner som du gör, och önskar av hela mitt hjärta att du får den hjälp och stöttning just du är värd. <3

  14. Men fy för ångest, när man är inne i det så känns det som att världen ska rasa och hjärtat ska stanna. Hoppas att du mår bättre nu och att natten som kommer låter dig sova ❤️

  15. Vilken otroligt jobbig natt du hade. Även om man vet att ångest inte dödar så hjälper den vetskapen ändå inte fullt ut. Hoppas att det har känts lite lättare under dagen och att du får sova i natt.

  16. Men stackare lider med dig och hoppas du kan få hjälp, så här kan du ju inte ha det, låter ju hemskt med all den ångesten, sömnlösheten. Krya krya ♥️♥️♥️

  17. Usch vad jobbigt det låter, det låter som att man blir totalt maktlös och få saker tycker jag är så skrämmande som just det. Jag hoppas verkligen att du slipper känna det igen, åtminstone till den graden.
    Kram på dig!

  18. Oftast när jag hade sånna attacker som du har , förr så brukade jag alltid göra listor på vad jag längtar till . Vad kan jag göra för att få bort det negativa . Jo skriva va vilka som betyder . Säga om o om igen vad man är tacksam för precis som du skrev i ditt inlägg . Men att skriva ner det kanske på papper el i mobilen . Du dör aldrig av ångest men jag förstår absolut känslan . Hoppas det blir bättre snart och att du får mindre attacker och det är viktigt o ta medicin. ??? stor kram

  19. Det är… fruktansvärt. Bottenlöst. Men inte hopplöst. Hur djupt det än är där du står nu så finns en grund, även om du inte känner den. Mitt hjärta känner stick av hur tufft du har det, känner igen orden ur minnen av mitt eget avgrundsdjup. Även om du inte vet, hur – så tar du dig igenom det här med. Det vet du. Skickar så jävla mycket kärlek❤️

  20. Men stackars dig vilken fruktansvärt hemsk natt!! Även om du rent logiskt förstår att ångesten inte är dödlig, så förstår jag att måendet måste vara nästintill outhärdligt. Jag hoppas innerligt att det finns någon hjälp du kan få som fungerar! Kramar <3

  21. Usch för ångest! Kanske låter som en kommentar alla skulle skriva men JAG förstår faktiskt hur det känns. Led av ångest i många år och fick äta ångest tabletter för att jag mådde så dåligt. Önskar dig såklart all lycka för ingen förtjänar att ha så grov ångest så att man får svårt att andas! <3

  22. När man inte har haft ångest själv, så är det svårt att förstå hur det känns, men jag tycker du lyckades beskriva känslan väldigt bra. Min man lider också av ångest emellanåt. Det är jobbigt att se. Jag hoppas du mår bättre ikväll. KRAM!!!!

  23. Kära du det låter inte alls bra. Ska du inte gå till läkaren så du kan bli sjukskriven och kan få den hjälp du behöver så du få må bra. Man ska inte behöva må så dåligt att man inte kan somna och så vidare. Var rädd om dig nu.

  24. Vad jobbigt du har det fina du. Jag är glad för att du har någon att prata med och att du kan skriva ner dina tankar och känslor. Visst överlever man men det känns inte så alltid. Kram

  25. Jag finner inga bra ord för vad jag vill säga. Har aldrig upplevt ångest som du beskriver det men jag vet att jag aldrig vill känna så, hade varit så rädd. Så hemskt att läsa att du tänkte att du skulle dö. Och tänk att du ändå tog dig genom dagen i Gävle? Förstår inte hur du kunde efter en sån natt. Men med allt du gått igenom förstår jag att du inte orkar den där känslan längre. <3

  26. Skickar massa med kramar till dig! Ångest är hemskt har haft riktiga ångestattacker jag med men aldrig som den du beskriver nu Jag hoppas du mår bättre snart. Kram<3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa