Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Bloggutmaning

Bloggutmaning – Jag var den på högstadiet som…

Jag kör en bloggutmaning i mars. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Högstadiet var inte tre år som jag tyckte var speciellt roliga. Jag tyckte aldrig skolan var kul, och så här som vuxen vet jag att jag nog förmodligen skulle gått i en skola där jag fått arbeta mer hemifrån. Jag mådde så dåligt i skolan, miljön och pressen. Prov var rena mardrömmen eftersom jag kände sådan stress direkt när andra skrek, och det blev helt svart i huvudet. Dessutom var jag deprimerad, och med dagens kunskap vet jag att med depression kan man inte prestera.

Jag skolkade och gjorde annat, bytte skola i nian och började i Mora istället. Fick vänner där, men skolan var ändå ingen plats för mig även om jag försökte. Dessutom hade jag mina ätstörningar och kände mig tjock konstant. Jag levde på luft mer eller mindre, och hade ångest för minsta matbiten. Jag fick gå till specialpedagoger och speciallärare för att få hjälp, men jag sov mest där. För det gjorde jag verkligen sov, jag sov hemma och på skolan. Jag somnade på soffan framför tvn, jag upptäckte att sömn kunde hjälpa när man var hungrig och för en ätstörd person blev det den bästa strukturen för att slippa äta. Eftersom jag inte åt, blev kroppen trött och som ni förstår jag sov.

Jag gick ut nian med 9 godkända betyg, och då var SO ett av dem med sina 4 ämnen. Det är så lätt att döma någon som inte orkar, men man vet inte vilket krig personen för på insidan. Jag förde ett krig mot depression och ätstörningar. Vem orkar då prestera i skolan? Det är inte ovanligt att så här är fallet, det är många som för samma kamp som jag gjorde idag med.

Den revansch jag fått är att de som trodde att jag inget skulle bli, fick väldigt fel. Mina lärare som ansåg att jag aldrig skulle komma vidare, eller andra runt mig. Se mig idag, jag är utbildad lärare och förskollärare, studerar till specialpedagog. Jag kunde och jag kan, men behövde bli frisk för att lyckas.

Deltagare i utmaningen är:
Elisa
Fröken Rödlök
Becka Lindhe
Malin Moen
Hanna
Itsmadeby
Sandifighter
Ingrid
ExlusivaMoi
Carita
Kraka
Benita/Livsturisten
Mirre

Deltar du men inte står med på listan? Lämna en kommentar så lägger jag till dig


46 Comments

  1. Finaste du❤️ Jag känner igen mig mycket i din text, verkligen inte lätt att prestera bra i skolan eller ens hänga med när man är deprimerad. Jag hoppas så att de förbättrat det och tar större hänsyn till psykisk ohälsa i skolorna idag Du är verkligen grym så långt du kommit och vad du presterat, Kramar?

  2. Känner igen mig i mycket av det du skriver. Jag förlorade min pappa efter halva årskurs sju och var borta ett bra tag innan jag orkade komma tillbaka. När jag kom tillbaka började problemen och med bara några månader kvar av nian hade jag inte godkänt i ett enda ämne. Men jag pluggade upp betygen och kom in på den gymnasieskolan jag ville. Från att knappt ha godkänt i matte läste jag fem mattekurser i gymnasiet på eget bevåg och fick högsta betyg i alla. Det var min revansch ❤️

  3. Vilken resa som du har vart med om. Tänk att du tog den revanschen och är både lärare och förskolelärare och snart specialpedagog. Ätstörningar är inget kul, verken för den som har ätstörningar och för dom närstående. Man är ständigt orolig

  4. Tycker det är tråkigt att skolan, iallafall på vår tid som är lite äldre nu var så fyrkantig där alla individer skulle passa in. Tror det hade gått mycket lättare för många av oss om det fanns fler möjligheter. Skönt att de vände det iallafall.

  5. Du är en inspiration för andra med ätstörningar och du visade dem som inte trodde på dig, men mest av allt för dig själv vilken resa du gjort ❤

  6. Jag lider med dig för att du hade en kämpig tid i skolan . Men det är bra att du lyckats vända på det och få det bra i ditt vuxna liv.

  7. Vilken resa du har gjort! Från ingenting till allt som du nu har åstadkommit. Det är så bra! Jag tror inte heller att skolmiljön är för alla. Fram för mer flexibilitet och mer individuella anpassningar.

  8. Jaaa den där högstadietiden är verkligen en period som heter prövning i ens liv! Mer eller ännu mer för många…
    Min var också en historia i sig men den kan man läsa om om några timmar =)

  9. Tycker att du ska vara väldigt, väldigt stolt över dig själv. Ja, titta så framgångsrik du är idag! Det är dock hemskt att må så dåligt som du gjorde i skolan. Och precis som du skriver är det idag många – alltför många tyvärr – som befinner sig i samma situation som du har varit i då.

    Idag är jag också med i din roliga utmaning: https://bp-computerart.blogspot.com/2019/03/glad-mandag.html

  10. Jag va alltid med killarna i skolan, även jag hade anoerxia då vi tjejer fick höra av dedär snygga ”populära” killarna att de nobbade alla tjejer som vägde mer än 58kg och jag som då va 170 vägde 50kg (benrangel) så förstår vad du gått igenom ❤️ Inge kul inte ❤️

  11. För att kunna prestera och lyckas måste man verkligen må bra. Det känns ledsamt att läsa om dina högstadieår men samtidigt så har du kommit igen och det med råge!

  12. Jag orkade heller inte på gymnasiet gjorde precis som du – skolkade och va hemma istället men satt framför datorn för set var en trygghet . Men jag gjorde utbildning senare i livet och det klarade jag så jag håller med dej det handlar om ork och att va frisk nog för att göra det . ?

  13. Jag hade lite liknande, men inte fullt så mycket som du. Jag var väldigt kroppsfixerad och fast jag var väldigt smal så såg inte jag det, jag kände mig tjock såg inte att jag var fin i kroppen, så vet inte varför man har så skevd syn på sig själv.

    Usscch vilka jobbiga år, men som du lyckats, du är ju välutbildad och det är stor bragd

  14. Jag var också nära att byta skola och kommun när 9:an skulle börja men min hemkommun knasade sig så jag fick snällt gå kvar. Idag har jag också hängt på din bloggutmaning om det är okej att jag också hängde på lite i efterhand.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.