Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Reklam

En sång för livet.

Inlägget är i samarbete med Lavendla.

Jag skräms av döden, det finns inget att göra åt den. På samma vis som vi vet att vi fötts och inte levt här på jorden alltid, vet vi att vi ska dö och ingen vet vad som händer efteråt. Vi kan sia som saken, kanske kommer vi att återfödas, kanske vi kommer att hamna i himlen eller så blir vi en del av luften. Men ingen av oss vet vad som hände innan och efter vi fanns, visst kan någon berätta om innan vi fanns men vi kan inte veta.

Just begravningar går jag inte på, jag har beslutat mig för att jag ska ner i jorden direkt. Ingen obduktion utan ha ner mig i jorden, eller bränn min kropp först för jag vill inte bli uppäten inifrån och ut. Jag har trots detta tankar kring låtar som mina nära skulle kunna få spela om de nu skulle vilja ses efter min död. Någonstans vill jag nog att Utan dina andetag av Kent kan få spelas, men även kanske Koppången då jag känner en viss form av inre ro när jag hör den. Det känns som den för mig tillbaka till skogen och de rötter som vi människor kommer i, när vi tänker på livet mellan naturen och världen samt en del av jaget.

Visste du att Lavendla Arkivet erbjudet dig en tjänst i att spara den sång du vill ha på din begravning? Att du där kan får det sparat så dina nära inte behöver välja själv. Det är ändå så mycket att så i när någon dött så valet av sång kan ju underlätta att låta dina nära slippa göra. Lavendla finns i Falun och utifrån tjänsten de erbjuder känns det onekligen som ett bra alternativ att välja.

Har du någon sång du tänker på till din begravning om du ska ha det? Eller vill du att något spelas efteråt om dina nära samlas istället för traditionell begravning?

7 Comments

  1. Jag ogillar verkligen begravning.
    Den dag jag är död så ska jag kremeras och sedan ska askan läggas i en minneslund.
    Jag tycker det är bra att det numera finns information och chans att själv fylla i det Vita Arkivet.

  2. Jag har ju börjat cykla till jobbet igen, och på mornarna cyklar jag igenom kyrkogården och alla gravstenar. Då tänker man ju så klart på döden, och på hur svårt det är på alla sätt, inte minst ens egen begravning. Borde verkligen fylla i ”vita arkivet” eller titta på ditt förslag.
    Jag har en fin melodi som Ted Gärdestad gjort som jag skulle vilja ha på min begravning…men vad är det nu den heter…jo ” Come give me love”. Den är såååå vacker!
    Koppången är så fin, den har jag haft som ”avslappningsmusik” efter mitt jympapass.

    1. Den är oerhört vacker <3 är en av mina favoriter av Ted :). Åh så fint att läsa att du använder den till yoga :). Ja det är nog bra att ha något vita arkivet eller något annat 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa