En vårkväll är komplett med…

Jag kör en bloggutmaning i maj. Vill du följa med? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet du med. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Igår kände jag när solen sken så fint att jag ville dricka några öl, vilket blev sammanlagt tre på Hosjöpizzeria tillsammans med Williams pappa Björn samt min lillebror Mattias. Så sagt som tog vi oss dit, jag med bussen, min bror med benen och Björn med cykeln. Vi drack sedan öl och åt lite tillsammans. Varför jag då lägger till detta under temat “En vårkväll är komplett med…” är ju helt enkelt för detta är den perfekta vårkvällen för mig. Så här i slutet av maj tillsammans med människor jag tycket om, sitta i solen en kväll och dricka någon öl tillsammans. Då är vårkvällen helt komplett, om någon nu tror att en kväll inte är komplett med mitt barn är det självklart så också. Men med en tonåring så får man vänja sig vid att kompisar lockar mer än sällskap av föräldrarna. Hade han deltagit hade ölen istället varit Coca-Cola eller vatten.

Deltagare i majutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.

Ida
Jenzel 
BP
Kraka
it_is/Anette
Marina
Sofie
Znogge
Madde
Marie
Mösstanten

Artros.

Inlägget är i samarbete med Artros.org

Jag tror alla någon gång har kommit i kontakt med ordet artros, någon släkting, vän eller varför inte kollega som berättat att denne har detta. Jag hade tidigare förstått att det är något som är smärtsamt och jobbigt att ha och det verkar vanligare än man tror.

Visste du att träning ofta är bra vid artros men att det inte alltid räcker? Ibland behöver man istället ta värktabletter som är antiinflammatoriska. Det här får mig att verkligen inse att artros inte är något jag vill ha, och verkligen hoppas att jag kommer slippa få. Jag är nämligen allergisk mot Ipren, Ibumetin och liknade farmaceutiska och det medför att jag blir riktigt dålig och får klåda och svårt att andas. Så om jag skulle vara en av de personerna där träning inte funkar och jag skulle lida av artros vill jag inte ens tänka på konsekvenserna för den saken.

Jag själv har som jag skrivit stött på människor som haft problem med just artros, det tycks väldigt jobbigt när man böjer sig eller ska göra vardagliga saker. Många gånger har dessa människor verkligen sagt att det gör riktigt ont och sedan fått på något vis veta att “du har artros” och lämnats för att leva med det. I alla fall är det min uppfattning utifrån den vård nära och kära fått i min närhet. Kanske andra har någon annan uppfattning och det är i så fall väldigt bra, men min är att detta inte tas på tillräckligt stor allvar som att värk är något man får leva med.

Trots detta finns det hjälp att ta till vid artros träning i första hand, sedan gå till en sjukgymnast. Du får ett motionsprogram för att må bättre, för även om något är kroniskt skall man ju inte behöva lämnas helt till ensamheten tycker jag. Det är självklart att man ska ha tillträde till vård och hjälp.