Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Ätstörningar

Dala ABC, tankar om tillfrisknade i min ätstörning.

Idag är det tisdag, jag har haft en dag på Dala ABC. Det var bra och givande, näst sista tillfället i endagarsvården och nästa gång är sista efter dessa sju veckor som egentligen skulle varit åtta. Vi ska dock träffas ett tillfälle till i gruppen och sedan ha en ensamträff, samt uppföljning till hösten så vi släpps inte helt för vinden. Skriver vi eftersom det är en grupp. Jag funderar en hel del på friskheten, jag känner att rutinerna börjar komma. Men fortfarande är vissa saker så jobbiga, som att äta vissa mat eller att få i mig mellanmålen varje dag. Det är fortfarande läskigt att äta mellanmål inför andra, det är fortfarande svårt för mig att se normala portioner då jag tycker normalt ser gigantiskt ut.

Men samtidigt ser jag förändringar hos mig själv, positiva sådana. Jag ser hur jag börjar ifrågasätta varför mat är så viktigt samtalsämne. Jag märker hur jag stör mig på att folk ska granska andras matintag och jag blir galet trött på att lyssna på hur ”duktig” någon är för att hen håller igen för att kunna kompensera inför helgens storätande. Jag märker hur sötsug är nästintill obefintligt och att jag hellre dricker mjölk eller juice för en Coca-Cola light. Jag upptäcker att godisskålen som förr slukades i ett nafs kan stå i flera dagar för suget inte finns, och jag märker hur jag någonstans ändå ser bakslag som något jag lär mig av.

Jag tillfrisknar och börjar se saker med andra ögon. Det är en skön känsla, jag börjar se friskheten närma sig med små steg och det är befriande kanske rent av livet som knackar på dörren. Det är inte helt utan ångest, inte helt utan att jag saknar vågen men det ger mig en inre frid jag inte upplevt förut jag går mot att må bra och bli frisk, det känns bra inombords det känns som vägen jag valt är rätt. Jag gjorde rätt!

11 Comments

  1. Jätteroligt att höra att du ser framsteg och det är ju så viktigt också, samt att du själv kan jämföra och känna vad du vill och inte vill

  2. Stort lycka till med din fortsatta väg mot ett liv utan ätstörningar. Jag har en störning, jag äter gärna och på tok för mycket. Och ”unnar” mig både det ena och det andra. Nog har jag kämpat många gånger men nu har jag bara ett mål, inte att bli smalare utan att ha ork och att tycka om mig själv.

  3. Du grejar det här! Du är alldeles för intelligent och smart för att misslyckas. Som jag sa förut så har jag ingen erfarenhet av ätstörningar. Men jag upprepar gärna att jag tycker att du har en perfekt kropp. Skulle gärna vilja byta med dig kan jag säga…

  4. Tänk att folk ska lägga sig i vad man äter också. Jag tycker att var och en får göra som dom vill så länge de mår bra, varför ska man lägga sig i vad andra äter? Oavsett tycker jag du är riktigt duktig som kämpar på 🙂

  5. Så skönt att höra att det går bättre. Jag retar mig också på folk som ska lägga sig i vad folk äter i lunchrummet. Låt folk vara. Och tjata inte så mycket om maten.

  6. Du är en grym förebild för så många unga där ute och jag blir så grymt glad av att läsa detta ❤
    Du har kämpat så otroligt bra och kan vara superstolt över dig själv ❤

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.