Jag får då och då önskemål från dig som läser att visa mer av mitt hem. Jag skulle så gärna vilja göra det möjligt. Men det finns en anledning till att jag inte visar upp mer än små glimtar av hur jag bor och det är en händelse som skedde för lite över ett år sedan. Något jag inte berättat för er, men som jag känner att det kanske är i tiden att berätta om.

Jag började få märkliga kommentarer här på bloggen runt 2017, kände ett tag där att det blev så pass obehagligt att jag blockerade personen. Då började personen istället kontakta mig på Facebook. Jag tog det inte så allvarligt så blockerade även där. Tiden gick och jag märkte att denna människa försökte nå mig på diverse olika sociala medier, så jag blockerade och tänkte inte mer på det.

Tills en vårdag 2018, jag och William satt och åt middag när någon ringer på dörren. Jag tittar ut genom nyckelhålet och där står en främmande människa. Jag öppnar aldrig dörren åt människor, så jag gick tillbaka för att äta. Då börjar personen öppna brevinkastet och rycka i ytterdörren. Personen ringde på helt fanatiskt och knackade gång på gång på dörren. Det blev riktigt obehagligt så visade William att vi skulle vara knäpptysta. Personen gick och jag såg då att denne hälsade på min granne, när personen sedan begett sig bortåt ringde jag på hos min granne som sa att denna människa sagt att vi var vänner och skulle besöka mig. Jag trodde att personen nog gått fel så jag gick lugnt in i hemmet igen.

Några veckor senare ska jag ha gäster här hemma, det ringer på dörren ungefär trettio minuter innan gästerna ska komma så trodde någon var tidig. Öppnar utan att titta ut, och där står en främmande människa och är helt galet arg och hotfull. Personen säger att hen sett mig på stan, letat upp min blogg och mig på Facebook. Hen är arg för att jag blockerat överallt och hävdar att vi är vänner. Jag säger flera gånger att, jag känner inte dig. Hen är också arg över att jag saknar hemtelefon, och att det var galet svårt att få tag på min adress. Är arg för att jag inte öppnade dörren tidigare, jag har panik när jag inser att detta är samma människa som skrivit på mina sociala medier och som dessutom har varit här tidigare och försökt komma in. William är hemma och jag är livrädd för vad denna galning ska ta sig till med.

Ser hur William kommer ut och jag försöker hålla lugnet medan William ser orolig ut. Personen börjar säga att hen ska komma tillbaka igen snart. Jag säger NEJ vi känner inte varandra. Men personen är ihärdig och jag säger återigen NEJ. Hen börjar sedan lägga fram sexuella anspelningar på en film utspelad kring mig hemort. Jag mår fruktansvärt illa vid det här laget, vill bara att någon granne ska komma eller vad som helst. Till slut går människan varpå jag ringer polisen. Personen sitter kvar ute vid vägen och stirrar in mot mitt hem.

Under ett helt halvår efter detta gick jag e-post från denna människa, som var arg på mig för att jag inte vill vara hens kompis. Själv har jag blivit mer rädd än tidigare, och då är jag högkänslig och redan väldigt orolig som människa. Jag vågar inte längre ta promenader där jag tidigare gick och är konstant rädd för att möta personen någonstans. Detta medför också att jag inte längre visar upp mitt hem som tidigare, inte för att jag inte vill utan av rädsla för vad denna galning eller någon annan kan ta sig till om de vet hur man bor.

Jag har hållit detta inom mig nu väldigt länge, men tänkte att du nu får reda på varför jag inte visar upp så mycket från mitt hem. Det är helt enkelt för att jag har en stalker efter mig, och det är obehagligt.

48 kommentarer

  1. Men fy vad obehagligt!:(
    Jag är med lite försiktig med vad/hur jag lägger ut saker på bloggen.

    Sv: Det går på torsdagar nu kl 20, förstår dig 🙂 Är ju annan dag och tid nu 😉

    Kram<3

  2. Det är ju superläskigt. Helt klart en sjuk människa, men då kan det vara desto farligare. Tur du polisanmälde. Spara allt, och fortsätt anmäla. Så tragiskt då man inte ska våga vara öppen men det räcker att dela små bitar.

  3. Så otroligt obehagligt och skrämmande. Jag förstår mer än väl att du är sparsam med detaljerna då. Hoppas att personen i fråga håller sig borta nu.

  4. Men hua vad läskigt. Jag förstår inte vart dessa människor kommer ifrån. Hoppas verkligen att du kommer art slippa denna människa framöver.

  5. Men va. Fan va hemskt
    Kom polisen när du ringde?
    Starkt av dig att inte ha berättat och grymt av dig att berätta.
    De finns så sjuka människor och hoppas att han aldrig mer besöker dig igen!

    Du ska enbart visa de du vill oavsett vad andra vill se. Människor tror de kan säga en grej och influenser/bloggerskor ska göra exakt så som de vill!

    Stor kram till dig

    1. Ja det är hemskt :(. Starkt vet jag inte, mer att jag velat hålla det för mig själv så jag inte ger glöd till elden åt idioten. Tror dock att det lugnat sig eftersom hen inte försökt kontakta mig på ett tag. Nej polisen kom inte men de tog upp en anmälan.

  6. Har tänkt på den där händelsen ibland och undrat hur det gick… ville inte fråga då jag vet hur obehagligt Du tyckte det var och jag tänkte att då jag inget mer hört kanske det gick över.
    Sjukt att en främmande människa blev så ”fäst” vid Dig genom Din blogg, FB etc, känns ju galet.

    Jag blev ju stalkad av ett ex och det var tillräckligt hemskt så jag kan förstå Din rädsla.

    Att polisen inget kan göra är ju hur knäppt som helt, de kan bara ingripa ifall något händer… typ att personen bryter sig in i Ditt hem alternativ ger sig på Dig rent fysiskt.
    Det är ju som att vänta på en dödsdom.

  7. Att bli stalkad är alltid väldigt obehagligt! Det finns människor där ute som inte kan hålla isär rollerna. Att vara bloggvänner och att vara vänner”på riktigt” är olika roller.
    Tidigt i internets historia hade jag msn-kontakt med en rad för mig okända människor. En av dem hade något slags problem med sin flickvän och ville ha råd och diskutera. En dag stod han utanför min dörr och ringde på. Jag öppnade inte.
    Det händer att jag kontaktar bloggvänner via sms eller mail. Men jag skulel aldrig få för mig att komma på besök utan att man bestämt det i förväg. LIka lite som att dyka upp hemma hos en kändis. Att vara nyfiken och ta sig en titt ja, men inte besvära med att besöka oinbjuden.

    Hoppas du har en bra söndag!

    1. Ja det är ju det :(. Åh fy! Det där låter helt vidrigt att han kom dit helt oanmält :(. Tycker absolut sms och mail inte alls är något fel att göra, det är ju som att kommentera. Men det där med folk som inte förstår gränsen, det är obehagligt 😮

  8. Men fy så obehagligt! Usch, det här anledningen till att jag aldrig exakt skriver ut var jag bor. Sen kan ju folk känna igen ändå men tänker att risken ändå är mindre.

  9. Så fruktansvärt obehagligt! Förstår att du inte vill visa upp ditt hem för mycket på sociala medier efter det där.

    Hoppas du slipper eländet i fortsättningen, man ska ju inte behöva leva i rädsla.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa