Så var det alltså onsdag då. Befinner mig fortfarande i sängen men ska alldeles strax gå upp. Känner mig svullen efter gårdagens matfest på studiedagen.
Det känns som att jag helt kom ur allt efter behandlingen. Det gick så bra när jag var på Dala ABC med regelbundenheten, men när jag släpptes fri kom allt tillbaka igen. Så här efteråt inser jag att 1 dag i veckan i 8 veckor förmodligen var fel behandlingsform för mina ätstörningar. De är helt klart tillbaka och har mig i sitt våld igen.
Jag försöker tro mig men det är absolut inte så lätt som det låter. Jag måste kämpa på, stundtals undrar jag dock om det är dags att skriva in mig igen. Jag får se, ger det till jullovet.
Nej fy vad jobbigt för dig men det är bra att du är medveten om det. Om det känns för jobbigt kanske du inte ska vänta ända till jullovet men du vet säkert bäst själv om hur du ska göra. Sänder dig många styrkekramar och ta hand om dig <3
Ja det är inte kul direkt 🙁
God morgon, läste ditt inlägg från 30 oktober 2018
Det måste vara förskräckligt med ätstörningar oavsett om man äter för mycket eller för lite.
Vi är väll många som väger oss ofta och inte känner stolthet över sina kroppar. Men därifrån till ätstörningar är gapet jättestort.
Läser hos ett flertal bloggare om detta helvete.
Skickar dig omtanke och styrka
Ja det är inte kul, att varje dag kämpa med att inte ha regelbundenheten eller kunna se mat som mat. :/
Men usch vad tråkigt att läsa om din ätstörningsproblematik. Det här har jag helt missat, vilket säger en del om hur lite tid jag hunnit lägga på att läsa bloggar på sista tiden <3 Hoppas verkligen du kan komma till rätta med problemen oavsett om det är på ”egen” hand eller om du måste skriva in dig igen! Kram
Jo så är det nog, jag skrev en del om det under min behandling.
Jag förstår att det inte är lätt. Det måste vara jättesvårt att inte falla tillbaka. Tycker du är stark som kämpar på och inte ger upp . Håller tummarna för dig kram
Ja det är tufft, i en bra värld skulle ingen behöva må dåligt liksom 🙁
Skriv in dig! Du behöver helt klart stödet! Har ju levt med ätstörning i familjen, så vet en del hur det fungerar. Ska du verkligen vänta tills efter jul?
Får man bara skriva in sig sådär? Här var det verkligen svårt att få plats och väntan kan ju knäcka vem som helst! Hade inte jag som mamma till vuxet barn, ringt och gråtit i förtvivlan och maktlöshet, hade det säkert dröjt ännu längre!
Var rädd om dig!
Jag vet att jag borde det, är bara som att steget blir att börja från ruta ett igen och det är så himla krävande allt. Kan tänka mig att det är speciellt att ha en person i familjen som har ätstörningar gör att man får
mer perspektiv på sakerna. <3, det är ju så jobbigt att ta sig över dit själv när det är ens sjukdom man tampas med. Jag ska, orken ska bara finnas.
Åh 🙁
Men ändå fantastiskt bra att du har sån bra insikt att du själv känner att det inte är bra.
Tycker absolut att du ska skriva in dig igen och fortsätta behandling (eller kallas det så?) Så du får må bra igen!
Kram kram
Tror jag aldrig har fått in ”bra” så mycket i en kommentar förut… 4 gånger på den korta texten… hahahaha…. trött
Det kanske är så, jag ska nog göra det. Ska bara få till orken <3
Det är så lätt att falla tillbaka av egen erfarenhet. Men man måste kunna göra misstag och förlåta sig själv för att gå vidare. Har du ingen kontakt alls med vården nu?
Så är det ju. Nej har inte de, efter den tiden man får behandling så släpper de en så får man söka igen.
Hoppas det blir bättre. Låter verkligen jobbigt❤️
Usch, aldrig hört någon berätta om det förr men låter verkligen inte kul fina du❤️
Tror inte det blir bättre direkt, lär nog söka får saken.
Så jobbigt med ätstörningar, jag har haft det en gång och det var otroligt jobbigt :/
Ja kul är det inte precis.
Det är läskigt när man släpps fri från sin behandling. Jag var orolig efter jag gick klart behandlingsterapin. Blev van med att ha nån nära & prata med. Jobbigt att tankarna kommer tillbaka. Det är svårt jag vet men försök tänk på va dom sa på terapin? Om det hjälpte dig. Ta hand om dig <3 du är fin
Ja det är ju så. Det var mycket kring att hitta andra saker än matångesten men den är kvar för mig liksom.
Vet precis hur det är, det är så himla svårt när hjälpen försvinner. Man tror man har kontroll, men det är helt okontrollbart i vissa lägen.
Har ingen specifik ätstörning, mer generell, vilket innebär att jag i vissa perioder äter för mycket (av stress, glädje, irritation, ledsamhet etc) och får ångest över det så att jag tillslut slutar äta. Då svälter jag mig själv istället.
Får inte rätt hjälp numera. Fick förut och kom på bra spår, men dietisten slutade och jag fick en helt okunnig.
Visst är det så, känns som att kampen blir värre då. Jag har ospecificerad jag med, har liksom allt och då blir det skitjobbigt när man inte kan kämpa på 🙁
Ger dig världens styrkekram och tycker det är ett bra tecken att du delar med dig och faktiskt funderar på att skriva in dig igen om det inte blir bättre! Starkt! <3
Tack, ja kanske är så <3
Jag tror att man känner vissa dagar att man inte orkar men hoppas det går bra med dej och att du känner vad det bästa blir för dej ?
Ja så är det nog, men just nu är det ganska så hela tiden.
Vad tråkigt att du känner att du fastnat i det igen, och att hjälpen inte var rätt för dig. Har du några tankar själv vad du behöver?
Ja inte är det kul direkt. Är så trött på detta :/.
Men så tråkigt att ätstörningarna kom tillbaka igen!? Dock så kan jag tänka mig att det är stor skillnad på att ha hjälp och stöd från en klinik, och att klara sig alldeles själv. Kämpa på! Jag hoppas att du finner styrkan att stå emot inom dig <3
Ja det är absolut inte roligt :(. Ja så är det ju, känns som denna form inte var helt rätt för mig.
Förlåt att jag frågar men vad var alternativen till 1 dag i veckan i 8 veckor?? Skulle det funka bättre med nåt annat alternativ eller inläggning??? Usch vad jag lider med dig, så himla jobbigt 🙁 Styrkekramar i massor!!
Det finns två behandlingar, den ena är 5 dagar i veckan i 10 veckor. Den andra är 1 dag i veckan i 8 veckor. Jag fick alternativ två, vilket jag inte tror var helt rätt för mig.
Jag måste ha missat detta helt, hade ingen aning om att du haft/har ätstörningar 🙁 det gör mig så ledsen att höra… duktig du är som kämpar! Ibland när jag och mina vänner pratar kan jag bli ledsen över att höra att vi inte kommit längre när man kommer in på kroppsideal och mat & hur man ser på sig själv! En stor kram till dig!
Jag har haft det i många år, sökte hjälp för ett år sedan och gick i våras från 30/4 och 7 veckor framåt på behandling. Eller egentligen skulle vi börjat veckan innan det så vi fick bara 7 betäckningstillfällen istället för 8. Det blev jättesvårt för mig som haft ätstörningar sedan jag var 8-9 år att ta till mig. Har liksom haft allt, bulimi, anorexia och nu är den ospecificerad eftersom jag har allt ungefär.
Fina du, det låter inte bra alls.
Jag har aldrig haft några större ätstörningar men om du själv känner dig orolig är det nog bra om du får hjälp. Var rädd om dig ❤
Nej det är inte så bra :(.
åh näe sånt här är verkligen inte lätt, har ju själv varit där fast väldigt länge sen nu. Det är en sån inre kamp bara att lära sig ha ett sunt tänk kring sin kropp. Det är ju liksom inte bara att äta. det är en stor psykologisk bearbetning man måste göra med sig själv. Om du någon gång skulle behöva prata ut med någon utomstående eller va man säger, så är det bara att skriva till mig, vet verkligen hur tufft det kan vara. Och du är bara så otroligt starkt som skriver om detta öppet i din blogg. <3 kram
Ja det är ju det. Ätstörningar är inget lätt som bara förändras är ett jobb och just nu känns det inte som jag får in rutinen alls. Tack fina du <3
Men så tråkigt att höra vännen, det är tyvärr alldeles för lätt att hamna där igen Jag är mycket friskare idag men kämpar fortfarande och får bakslag. Hoppas du snart mår bättre! Ta hand om dej, kramar❤️
Ja det är ju det. Åh förstår <3
Kan tänka mig att det är jobbigt ibland och att vissa dagar är svårare än andra men jag tror på dig och att du kommer klara detta.
Förresten jag såg att du hoppades att vi skulle hinna ses när du är i västerås. den 12 december tror jag ska gå bra. Säg bara till vilken tid 🙂
Ja men just nu är det ganska statiskt så stannar liksom i samma.
Vad jobbigt att ätstörningarna kom tillbaka. Det är svårt att bryta tankemönster särskilt om man haft tankarna länge. Jag hoppas att tankarna snart vänder. Men behöver du inte söka hjälp tidigare än jullovet egentligen?
Ja det är väl inte helt ovanligt kanske, man måste förändra sitt tankesätt och mycket fallerade för mig när det blev sommar.
Där känner du dig själv och jag tycker att jullovet är absolut sista dagen att vänta till. Det viktiga är att inte allt du jobbat med är borta.
Ja det är sant egentligen, känns som inte som jag har riktigt utrymme ännu. Jag måste försöka se om jag får tiden till saken och då är jullovet närmast i tid.
Hoppas du får hjälp om du behöver det <3
Tack <3
Åh, många styrkekramar till dig, du klarar dig igenom detta! <3
Jag hoppas det om inte annat genom att orka söka kanske.
Du kommer att fixa de vännen, jag tror på dig <3
<3
Kram!!!
<3