Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Reklam

När man försöker lära om.

Börjar acceptera att min blogg aldrig går att få tillbaka. Det gör ont, sidan finns där men allt annat är ju finito med. Det är sorgligt, 2004 började jag blogga och har liksom lagt in mitt liv där. Visst jag kopierar in allt i ett worddokument men ändå det känns som en sorg. Svårt för andra att förstå antar jag, men för mig gör det riktigt ont. Kanske man orkar lägga in inlägg därifrån här? Jag tänker om man kopierar och klistrar in de dagar man orkar. Men det är ett jobb som jag inte vet om jag någonsin kommer ha tid med.

Bloggen blir ändå kvar på saramadeleine i tre år till. Detta då jag har samarbeten där jag skrivit på för tre år på, surt men vad gör man? Det här är livet helt svårt!

Hoppas ni följare fortsätter vara med mig här.

36 Comments

  1. Hej och vad bra att du skrev att du hamnat här. Fattar att det inte är frivilligt, fan vad surt med bloggen…. Men kul att du fortsätter här. Nä jag lider verkligen med dig. Du som liksom lagt ner så mycket själ i bloggandet och så är det borta. Tråkigt!

  2. Jag kan nästan verkligen förstå hur jobbigt det är efter så lång tid, blir själv så ledsen över att läsa detta! Fortsätter självklart att följa här Jag kan nästan verkligen förstå hur jobbigt det är efter så lång tid, blir själv så ledsen över att läsa detta! Fortsätter självklart att följa här <3<3

  3. Jodå, jag förstår allt. Jag började blogga 2006 på Expressen. Sen lade de ner bloggeriet där och man kunde få ta med sig sin blogg in i ett annat forum. Icke, det funkade inte. 2011 började jag blogga på Blogger (Blogspot) och är där fortfarande. Men mina år på Expressen, jo det finns väl lite text att hitta kanske, men inga bilder alls. Nä, det blev en sorg.
    Önskar dig fortsatt trevligt bloggande här. Ha en fin dag! (Gerd

    1. Åh fy :(. Jag kan förstå att detta måste varit hemskt för dig :(. Jag förstår verkligen eftersom det var vad som hände mig här. Nu kunde Elisa hjälpa mig dock och det är jag så innerligt tacksam över, men annars hade det fortsatt vara som för dig.

  4. Vad trist men jag fattar inte hur en blogg kan krascha. Jag skulle också bli ledsen om min gjorde det, allt man skrivit om som man varit med om och alla bilder. Jag kopierar inte mina inlägg heller. kram

  5. Ja du! Jag förstår att du har sorg, och jag undrar verkligen vad som har hänt. Tror inte att du av misstag “raderat” hela din blogg. Försök att samla energi och gå på WP, det måste finnas en lösning. Om du vill kan jag fråga Ditte om hennes WP-specialst som just nu är mammaledig kan kolla din blogg. Hon heter Sanna. Det är det enda jag vet. Ja, hon tar betalt enligt Ditte, men det kan det ju vara värt. Som du säger, bloggen är/var ju ditt liv! Mejla om du vill att jag frågar Ditte.
    Nu är det ju som så att jag bara lär mig den hårda vägen. Så jag undrar mycket försiktigt om du kanske nyligen har gjort en backup av din blogg. För efter det som hänt dig och Ditte, så kommer jag göra en backup ikväll.
    WP och blogspot är ju inte kompatibla som du vet. så jag har inte din mejladress, men du borde ha min, då jag varje gång måste knappa in den i fälten på WP-bloggarna. Så om du vill “prata” eller “gråta ut” så mejla gärna. Facebook – nej tjejen, jag vågar vägra FB;-)

    PS. Det är väl självklart att jag följer med här:-) DS.

  6. Förstår att det måste vara så tufft & är ledsen för din skull, hoppas så på att de löser sig för dig! Kommer självklart följa dig oavsett vart du bloggar❤️

  7. Jag förstår mer än väl hur tungt och sorgligt det känns. Har man bloggar så länge så blir bloggen och dess innehåll verkligen en del av ens liv. Med tanke på att man numera kan lösa nästan allt så borde detta också gå men tydligen inte. Väldigt ledsamt får jag säga ?

  8. Fy vad jobbigt… Det man har skrivit har man ju gjort som ett (flera!) minne (minnen!) . Jag håller tummarna – hårt! – för att det ändå går att lösa.
    Jag blev av med mina inlägg på metrobloggen, fast det var ”bara” knappt ett år. Anders hjälpte mig att rädda inläggen och flytta den till WP. Inte för att jag tittar så ofta, men jag är SÅÅÅ glad att det löste sig. Jag hoppas att det ordnar sig för dig med.
    Kram!

  9. Förstår Dig… när Blogger stängde min blogg för x antal år sedan då det plötsligt hände något å de ansåg jag var under 15 så försvann ju massor å det försvann ju på riktigt eftersom bloggen stängdes ner helt utan förvarning.
    Men det hjälps ju inte, svårt att göra om. Men det gör ont.

  10. Usch jag hade precis samma känsla när mitt ex släckte ner mitt domän och allt som hörde till. Jag var knäckt, grät i flera dagar. Det gör verkligen ont så jag förstår dig till 110%!! Det tar tid men man vänjer sig, jag lovar ❤️❤️ Kommer såklart följa dig var du än är.

  11. Förstår att det gör ont speciellt när man har lagt ner mycket tid på inläggen för att dom ska bli bra. Och sen är det ju även år av arbete så det är tråkigt. Kram 🙂 <3

  12. Jag blev lite orolig vad som hade hänt här =O… du är en av mina första och trognaste bloggare som jag första hand kikar in när jag väl blanda mig in i bloggeriets (knepiga) värld!! Pjhuuu att det fixades sig, välkommen tillbaks kära du<3
    Ha en TREVLIG LUCIA och HELG nu, kramar =)

    1. Åh förstår det, var en hemsk upplevelse verkligen för jag kunde inte komma in alls. Sen blir jag samtligt så glad över att läsa detta <3. Så kul att du känner så för min lilla blogg 🙂

  13. Alltså vad var det som hände med din gamla blogg? Jag har nångång försökt göra en backup på min blogg men tror det misslyckades. Borde försöka igen för man är ju alltid lite nojig över att inlägg ska gå förlorade…

    1. Ja du, jag kom åt en knapp i temat så HELA bloggen raderades. Mitt webbhotell kunde göra en backup på innehållet. Problemet var dock att jag sen inte kunde komma in på bloggen. Men underbara Elisa fixade den åt mig 🙂

Lämna ett svar till Znogge Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.