Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Bloggutmaning

Ett minne från barndomen jag nog aldrig glömmer…

Jag kör en bloggutmaning i januari. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

Jag har ju så många minnen från barndomen, fina, vackra, hemska, sorgliga, roliga, fantastiska och alldeles underliga. Ett minne jag aldrig glömmer är nog när mormor berättade för mig om när hon och hennes vänner som barn byggt hus i snön. Jag gick sedan ut och försökte göra detsamma. Min mormor berättade ofta så fina saker för mig, kanske är det dem minnena som jag aldrig glömmer. Allt fint hon delade med sig av till min, min underbara och högt saknade mormor.

Deltagare i januariutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.
Madelena
Lise-Lotte
Ditten_datten
corkystyle
Stenhagenbettan
MinResaTumörMittLiv
it_is/Anette
Kraka
BP-Computerart
zinnie.se
Linda Sofie Olsson
LCHFtrollet
Klimakteriehäxan
Geddfish
Marianne

35 Comments

  1. Jag tycker det är så roligt med minnen från barndomen, man blickar tillbaka och kommer ihåg hur kul och härligt allting var när man var mindre! 🙂 Vilket fint minne!

  2. Det låter verkligen härligt, bygga hus av snö. Förstår att mormor hade mycket fint att berätta. Jag är tvärtom, minns nästan ingenting av min barndom.

  3. Jag har självklart jättemånga goa minnen från barndomen men detta har etsat sig fast:

    Svar: Jag var med i en bilolycka när jag var 12 år och blev skadad i pannbenet. Ambulans till närmaste sjukhus, sen vet jag inget mer, utan vaknade upp på neurologen på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Allt som allt en månads sjukhusvistelse, jag fick en cyklamen. Fanns inte att föräldrar fick vara med på sjukhus. Övriga passagerare gick det skapligt för.

  4. Det är oftast de minnen som man håller närmast sitt hjärta och kommee ihåg. Jag kommer ihåg när min bror blev akut sjuk i blodförgiftning och ambulansen kom för att hämta honom. Min mor följde med och jag blev lämnad kvar ensam med skaran. Jag var livrädd.=( Visst har man både sorgeliga och glada minnen. Ha en bra dag
    Kram

  5. Sådana minnen betyder otroligt mycket! Jag minns själv min mormor med stor kärlek även om hon dog tidigt och jag bara var tio år. Men hon var liksom mormor <3

  6. Det är så härligt att läsa att din mormor verkligen delade med sig av så mycket till dig. För det är ju ofta så att när man förlorar en förälder eller mor-/farförälder så har man så många obesvarade frågor kvar som man aldrig kan ställa mer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa