Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Bloggutmaning

En smärta jag aldrig glömmer…

Jag kör en bloggutmaning i februari. Vill du delta? Skriv en kommentar, och blogga om ämnet för dagen. Klickar du på länken, så kommer du till samtliga ämnen att skriva om.

En smärta jag aldrig glömmer är smärtan när jag klev på en av Williams legobitar när han var liten. Alltså den smärtan, den gick från foten hela vägen genom kroppen. Dessutom skar den upp en del av foten så jag blödde som bara den. Den smärtan alltså, helt vidrig!

Deltagare i februariutmaningen är:
Står du inte med på listan? Säg till så lägger jag till dig.
Ditten_datten
Stenhagenbettan
it_is/Anette
BP-Computerart
Louise
Marianne
Hanna – Hälsa och träningsglädje
Amandizan
Zinnie
En jordemors liv och lustar
Geddfish
Linda
corkystyle

14 Comments

  1. Då jag läste ditt inlägg tänkte jag direkt på någon skämtbild om träning inför att bli förälder. Just gå på lego var en sådan. Skrattade gott då jag läste det nu hos dig 🙂

  2. Att trampa på saker kan göra vansinnigt ont. Själv tyckte jag att förlossningssmärtorna var snudd på outhärdliga ibland men ändå gick jag på det tre gånger. Men man fick ju lön för mödan <3

  3. Det var när jag hade fått en spricka i armen (visade röntgen) och doktorn ville ha fler röntgenbilder. Under tiden han väntade på framkallning av dom nya bilderna så klämde, kände och vred han på armen. Ingen bedövning – det gjorde svinont! Dom nya bilderna visade att han hade haft av armen, kanske inte så konstigt att det gjorde ont…

  4. En legobit i hålfoten, det är inte roligt.
    Jag minns en gång när jag arbetades natt på akuten, det kom in en mamma som var övertygad om att hon trampat in en legobit i hålfoten.Jösses som doktorn letade och letade innan han till slut hittade en liten liten legobit.

  5. Här blev jag aningen överraskad. Trodde att du skulle säga förlossningen, men det gjorde du inte;-) Då jag inte har barn har jag inte heller haft ”förmånen” att trampa på en legobit, men jag har kompisar med barn som definitivt skulle hålla med dig.
    Kanske är jag konstig, men jag har alltid tofflor på mig inomhus. Tror nämligen att det alltid kan finnas nåt på golvet som man kan trampa på, och då har jag gärna nåt på fötterna;-)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa