Dark Mode Off / On
[instagram-feed]
Ätstörningar Högkänslighet Läraryrket Specialpedagogprogrammet

Några rader till dig som sa: “Hoppa av matematiken, du har ingen framtid ändå”.

Så sitter jag här, några veckor innan en ny examens. Några veckor innan jag ska gå upp för att försvara mitt examensarbete jag gjort med mina fantastiska medstudenter Linda-Marie och Stefan. Två människor jag idag ser som mina vänner, som jag för snart tre år sedan aldrig mött tidigare. Jag känner stolthet, jag tittar ut mot ett Falun som klär om sig för en vår och sommar. Jag tänker på hur livets väg tagit mig hit mellan dalar och toppar.

Jag tänkte börja med alla de gånger jag varit där nere i botten, varje gång mitt innersta tagit tag i mig för att få mig att drunkna. Drunkna i mina egna känslor, av att verkligen känna den där känslan av att må så dåligt att ord inte funnits för att beskriva allt. Lite om det liv som ni ser här ovan, bilder från mitt förflutna. Bilder från när jag var femton år och kanske runt året. Bilder från mittentiden där när jag var i samma ålder som min älskade son är idag.

Ni som följt mig länge vet att mina skolår var ett helvete, inte bara det faktum att som synes på bilderna ovan att jag led av ätstörningar och vägde 45 kilo på min längd på 170. Utan även att jag inombords kände mig sämst. Från första klass fick jag höra från min lärare att jag var sämst i klassen, det sög jag åt mig av ganska fort och snart trodde jag på saken. Men det här vet du nog redan om. Vad jag kanske inte berättat lika ofta om är alla de andra som genom åren sa liknade saker, som till sist blev min sanning.

En händelse jag aldrig glömmer, är när jag satt ute och kämpade med vad vi idag inom grundskolan kallar för ”tiokamraterna”. Jag hade blivit utskickad i kapprummet tillsammans med en manlig praktikant som var runt 12-13 år. Han ville sitt nära, och jag tyckte det var jobbigt. Dels för att jag verkligen inte förstod men kanske främst för att han började med små hot. Han sa ”om du inte klarar det här när jag kommer tillbaka, så ska jag ta dig på rumpan och pussa dig”. Jag fick panik, inte för att jag förstod varför jag var sju år men tanken på att bli tvingad till att få en puss och att någon skulle ta på min rumpa kändes både äckligt och skrämmande. Jag klarade självklart inte testet, och jag minns ännu hans äckliga händer som började ta på min rumpa och hur han slet tag i mitt huvud med båda händerna när jag försökte streta ihop för att pussa mig på munnen. Han lyckades inte men han träffade min kind och jag kände mig skamsen. Dels för förnedringen i att fortfarande inte förstå kopplingen mellan 1-9 men också för att han tvingade mig till något jag inte ville och avslutade med: ”Det här berättar du inte för någon”. Jag berättade det inte för någon förrän efter jag var 20 år gammal, då åkte det bara ur mig det där jag gått och burit på inom mig under många år.

Sedan gick åren, och många lärare sa samma sak till mig: ”Du kan inget, du har ingen framtid”. Inte bara lärare, utan andra med så klart. Jag gick i nian när en lärare istället för att hjälpa till med matematiken satt och berättade om sitt sexliv. En lärare som var speciallärare och skulle hjälpa oss diskuterade istället vad han och hans fru gjorde på nätterna.

När jag sedan började gymnasiet sa den där läraren till mig när jag läste matematik A ett år efter att jag gått på IV och tyckte det var svårt: ”Hoppa av matematiken, du har ingen framtid ändå”. Så jag hoppade av, för att året efter hoppa av gymnasiet för varför skulle jag läsa något när alla inom skolans värld talat om för mig att jag inte hade någon framtid. Mina ätstörningar i kombination med psykisk ohälsa och vad jag idag vet också högkänslighet påverkade mig så mycket.

Att bli gravid när man är nitton år, med avhoppat gymnasium var inte planen egentligen. Men det var min drivkraft, att få William när jag var tjugo att hitta det där som fick mig att tro på mig själv har fått mig hit där jag är idag. Om ett par veckor tar jag min tredje examen. Om några veckor är jag utbildad specialpedagog, jag har sökt till speciallärarutbildningen till hösten och min plan är att läsa master i specialpedagogik i Uppsala tillsammans med Stefan som jag pluggar med om några år.

Till dig och er som aldrig trodde på mig, till er som sa att jag inte hade någon framtid. Du hade fel! Jag hade en framtid, en stark framtid! Jag tog mig hit och jag är förbannat stolt över mig själv!

46 Comments

  1. Blir verkligen berörd av att läsa det här, att lärare inte tror på en är något man inte ska få stå ut med när man är ung! Man ska få hjälp och peppning, blir så ledsen. Jag tänker att man verkligen kan bli något utan skolan också!<3

  2. Hur har man ens hjärta att säga såna saker? Ja fattar inte 🙁 de trasar ju sönder ens självkänsla o självförtroende:( man blir ju knappt densamma efter o får kämpa sig till toppen igen 🙁 beklagar verkligen de du har varit med om vännen ♥️?

  3. Kolla så långt du har kommit idag. Du är grymt stark Madde och de är HEMSKT vad folk har sagt till dig.
    Men du har kommit så långt. Du har en blogg som du jobbar med. Du har en grym utbildning och du håller på med de sista på din utbildning nu.

    Du är så fin och de är synd att dom har hållit på så här mot dig.

  4. Först och främst GRATTIS till din kommande examen, grymt jobbat! Sen blir man ledsen ända in i hjärtat av att höra vad vi har för lärare i Sverige… USCH! Men vilken revansch du har tagit! Och vilken hjälp du kommer vara för kommande barn & ungdomar! ♡

    1. Ussh vad dåligt man mår av att läsa detta.
      Fy vilka människor det finns,o lärare,dom som ska stötta och pusha en ,Inte säga att det inte går.
      Jag har aldrig varit duktig i skolan,fick aldrig godkänt på proven.
      Gick ut 9:an med 1,3 eller nått i betyg.
      Jag kom in på vårdlinjen iallafall.
      Klarade alla prov och fick godkänt,var såå stolt över mig själv.
      Sen I slutet av 1:a ring,inför 2:a ring får jag sitta i möte med Lärare O hon säger att jag inte får tillräckligt bra på proven.
      Jag sa att jag får ju godkänt och är jätteglad för det,men nää det var inte bra alls.
      Man måste ha VG eller MVG ,annars var det inte bra nog tyckte hon.
      Går man vårdlinjen ska man vara duktig.
      Där föll allt för mig och jag slutade den linjen.
      Vissa ska verkligen inte jobba på skola.
      Kram till dig❤️

      1. Men fy! Ett godkänt betyg är ett BRA betyg. Hon stal ju glädjen från dig där. Så ledsen jag blir, jag förstår att du lämnade utbildningen. Men så tråkigt, tänk om hon peppat dig då hade du kanske stannat kvar. ❤

  5. Reagerade ganska starkt på att ni hade en 12-13 åring som praktikant. Eller att han var praktikant och skulle hjälpa er, så mycket åldersskillnad var det ju inte. Fruktansvärt att tvingas gå igenom det han gjorde emot dig.

    1. Ja det var en hemsk upplevelse. Speciellt då jag inte kunde sätta orden på vad som hänt, jag förstod att det var fel men skammen var så påtaglig och rädslan att han var äldre. I den åldern är åldersskillnaden stor och han borde förstått att så gör man inte. ❤

  6. Det var ingen rolig läsning förrän de sista raderna där du verkligen bevisar att alla belackare hade fel! Det är svårt att förstå varför vissa lärare beter sig så illa när deras uppgift är den motsatta, att peppa! Jag fick också höra en del framför allt av syo-konsulenten, som släckte alla mina yrkesdrömmar. Det borde verkligen vara straffbart att bli sågad innan man ens hunnit försöka . Men nu, du har tagit revansch och bevisat vilken smart kvinna du är! Grattis!
    P.S. Jag har tre barnbarn varav en redan har fått en flicka för åtta år sedan. Så jag är van…Nu är det både bror och syster som ska bli föräldrar, så alla tre barnbarn kommer snart att ha barn själva. That is life!

    1. Ja du det undrar jag med, det är helt sjukt hur någon som är så fel för yrket väljer att jobba med människor. Blir ofta ganska ledsen över saken måste jag säga. Visst är det så, jag försöker också göra det bättre för barn idag mot vad jag själv hade. Men du så roligt för dig att bli trippel mormorsmor :).

  7. Fy fan vilka lärare! Och praktikanten, vad i helsike alltså ? Karma, säger jag bara! Så ledsamt att du behövt gå igenom all den skit från vuxna.
    De skulle verkligen se dig nu! Wow! Grattis till dina examens ? Du är grym!
    Kram ?

  8. Detta inlägg tar så hårt på mig ? hur fadi kan en lärare göra så mot sin elev , man ska hjälpa inte skälpa. Jag känner igen det där har varit med om samma sak i gymnasiet och läraren sa till oss i klassen. Dyslektiker är dumma i huvudet dom är ingenting och dom kommer inte få något jobb eller framtid. Jag är dyslektiker kolla på mig , jag har två utbildningar jag har jobb och jag har en framtid.. Asså fy fan säger jag

    1. Stor kram! En funktionsnedsättning är inte anledning att påstå att någon inte har en framtid. Oftast är det ändå en motor man lär sig att kämpa lite extra hårt och kolla på dig två utbildningar det är ju jättebra!

  9. Fy f**************************n säger jag bara! Men en sak är då helt säker – vilken otrolig stark tjej/kvinna du är! Det är nog många som råkat ut för det du fick genomlida som hade givit upp och kastat in handduken.
    Du kan med all rätt vara otroligt stolt över det du har åstadkommit.
    Å dina gamla lärare har förhoppningsvis bytt yrke vid det här laget!

  10. Men fy vilka hemska och dåliga lärare du haft. Man kan ju undra lite vart dom fått sin utbildning och hur dom är funtade som människor. Alla borde ju veta att man ska stärka personer inte tvärtom, får man höra hur dålig man är på nått hela tiden försvinner ju motivation att ens försöka ju, hur kan en lärare vars jobb är att lära ut göra så de är ju yrkesfel som fan?❤️

  11. Sitter hur med en klump i magen … så fruktansvärt att läsa om hur du blev misstrodd och nertryckt! Otäckt och ofattbart!
    Såå skönt att du nu bevisat för alla tvivlare att du verkligen kan! Du har visat dig både klok och stark – och såklart ska du vara stolt över dig själv!
    Kram

    1. <3 . Ja du ibland undrar jag över hur människor tänkte där och då. Förstod det inte att de som sades skulle såra? Förstöra och sänka? Makt är obehaglig i fel händer helt klart. Tusen tack fina du för din kommentar <3.

  12. Men alltså det här är ju helt sjukt. Hur kan man behandla ett barn så här? Vad är det för fel på folk? Starkt att komma tillbaka efter en sådan upplevelse. Du kan verkligen knäppa de som inte trodde på dig på näsan.

  13. Jag tycker du är helt fantastisk, du delar med dig av så mycket till andra om det svåra du gått igenom. Jag tror att du är en fantastisk lärare och en helt underbar förebild för många där ute ❤ Du har också varit en förebild och fostrat en underbar son. Du ska definitivt vara stolt. You made it!
    Du visade alla, men framförallt visade du dig själv att du visst kunde och kan ❤

  14. Uch vilka människor det finns som kan behandla barn o ungdomar så där. Rent skrämmande. Tack för att du tog dig igenom allt, jag förstår det måste varit fruknasvärt men att det också säkert gett dig enorm styrka. Ruttet att du ens fick vara med om sånt här och hur kan vuxna människor säga – du kommer aldrig bli något, sånt sätter djupa sår i en människa. Nu har du visat dem att du kan att du är en värdefull människa som aldrig var värd deras hantering. Hoppas de fått sitt straff för hur de burit sig åt, säkert är de fler än du som råkat ut för dem. Må deras samvete gnaga i dem varje dag. Blääää

    ((Jo jag har varit här flera gånger och skrivit men mina kommentarer försvinner. Jag fattar inte varför, nu kollad jag om de kanske kom med fördröjning men de finns inte…trist ))

    Kramiz

    1. Ja fy, man undrar ganska ofta över dessa människor och hur de tänkte där och då. Det känns så himla bra dock att jag idag sitter här med examen att vara stolt över :D. Ja fy, inte är det något jag önskar någon annan. Men vem vet kanske bidrog det till min målmedvetenhet också. Konstigt att kommentarerna försvinner begriper inte varför :-o. Kramar

  15. Det gjorde väldigt ont i mig att läsa detta. Tyvärr är du inte ensam, det finns säkert fler som kan skriva under på detta. Usch, skamligt att bete sig så.
    Nä, finner inga ord.
    Grattis till att du är där du är idag! 😀
    Varm kram!

  16. Jisses.. Tårarna rinner på mig när jag läser ditt inlägg.. Blir så himla berörd. Vissa människor ska inte arbeta inom barnomsorg ❤️

  17. Hur kan man säga något sådant? Dom måste verkligen ha missat en väsentlig del i sin pedagogiska utbildning. Dom borde faktiskt anmälas. Jag blir så upprörd över sånt där.
    Du ska verkligen vara stolt över dig själv som lyckades i livet .
    Stor kram till dig <3

  18. Hjälp, vilka extremt elaka människor det finns. Hur ful är man inte i själen om man tycker det är okej att säga sånt till ett barn..?
    Du visade i alla fall vilka ignoranta puckon de är, och du är ju helt grym som lyckats med allt det du gjort! <3

    1. Ja människor som format mig på ett negativt sätt och stulit mycket av det som man skulle mått bra av. Jag är stolt över att jag tog mig längre än de trodde, idag önskar jag att de visste <3.

  19. Herregud, hur kan lärare som är pedagogiskt utbildade säga såna saker??? JAg blir helt chockad!
    Så stark du är som nu snart tar din examen!!
    You go girl!!!!!
    Varm Kram

Lämna ett svar till Madeleine Stenberg Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.