Två år av sorg och saknad, älskade mormor.

Så idag har det gått två år sedan du tog ditt sista andetag, två år sedan cancern tog dig efter några ynka månader i den hemska sjukdomen. Jag förstår inte att det är två år sedan du tog ditt sista andetag, två år sedan jag och Mattias satt där i bilen och jag körde mot Mora lasarett för att vi skulle säga adjö. Vi hann inte fram och jag tror att det var meningen så. När vi mötte Melissa där på parkeringen så var det som att jag visste att det redan var försent, i hissen upp och sedan där när vi knackade på dörren och alla dina barn var samlade. När jag såg dig ligga där i sängen, och när jag kramade om mamma. När vi tre syskon av fyra stod där och höll om mamma och grät, för vår mormor var borta. Ditt skal låg där i sängen, och jag pussade din panna sa att jag älskade dig och att vi ses igen.

När vi sa adjö där, och sedan åkte till Orsa och mamma tillsammans. Grät där allihop, av saknad till dig. När jag och Mattias tog bilen på kvällen tillbaka mot Orsa så var solen på väg att gå ner, det var den första kalla dagen den hösten och på radion pratar en man som heter Ingmar precis som din bror. Så när vi svänger ut från Orsa säger han: Jag har skrivit en jazz till min fru Barbro, som heter Barbros Jazz. Ditt namn precis där och då, till solnedgången och skymningen. Jag och Mattias tittade på varandra och jag sa det vi tänkte: Nu säger du hej då!

Man säger att tiden gör sorgen lättare, men det där är en myt. Sorgen finns alltid där, man lär sig acceptera den och leva med den. Men aldrig någonsin att den lättar. Fortfarande kan jag tänka att jag ska ringa dig, eller får för mig att berätta saker för dig. Fortfarande kan jag tänka på dig och känna hur du nuddar min hand. Du finns här, även om jag inte ser dig. Du är så saknad älskade mormor, du som var min andra mamma. Jag tänder lite ljus under din tavla idag, tavlan din pappa målade på dig som ung. Jag dricker kaffe ur Rörstrands Ostindia som du tyckte så mycket om och jag tänker på dig, saknar dig! Två år utan dig, två år av sorg och saknad. Två år som jag fortsätter att älska dig, berättar om dig, skrattar kring allt fint du låtit mig uppleva med dig!

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer! Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

12 thoughts on “Två år av sorg och saknad, älskade mormor.

  • 24 oktober, 2020 at 19:07
    Permalink

    Beklagar sorgen <3.. Förstår att saknaden är stor och du kommer alltid sakna henne men du får tänka att hon har det bra nu och att ni kommer ses en vacker dag så tänker jag om mina som är borta och det hjälper mig.

    Reply
  • 24 oktober, 2020 at 22:32
    Permalink

    Vilket fint och varmt inlägg om din älskade mormor. Å tavlan med din mormor har hamnat hos precis rätt person -dig.

    Reply
  • 24 oktober, 2020 at 23:42
    Permalink

    Jag beklagar verkligen gumman – sorgen försvinner aldrig även om många tror det. Min mamma gick bort 2003 o de går inte en dag utan att ja gråter saknar henne likaså pappa som dog 2015, de gör ont o man kommer alltid att sakna o minnas. Jag kan inte säga att de blir bättre för jag tror inte på de sj då jag fortfarande saknar mamma pappa o saknaden gör lika ont idag som den gjorde då men att minnas allt de fina man har gjort tillsammans all den tid man har spenderat tillsammans ja det är nog de bästa o finaste man kan göra ♥️
    Blondina recently posted..HAR SÅ JÄVLA ROLIGT!

    Reply
  • 25 oktober, 2020 at 11:16
    Permalink

    Kramar <3 det är så fruktansvärt hemskt att förlora någon man älskar. Imorgon är det 4 månader sedan min morfar tog sitt sista andetag…

    Reply
  • 25 oktober, 2020 at 12:16
    Permalink

    Förstår saknaden fast här är det efter morfar, jag fick tyvärr aldrig träffa min mormor som dog i ALS 3 år innan jag föddes. Så jag har ju ingen att sakna som mormor men saknar att aldrig ha fy någon och tyvärr dig min farmor tidigt med

    Reply

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: