Just nu är världen upp och ner. Desto längre tiden går med covid19, desto mer längtar jag till den dagen detta försvinner. Mitt liv har inte märkbart påverkats av covid19 egentligen. Jag umgås med samma lilla krets efter jobbet som förut, handlar på tider när få är i matbutiken som förut och spenderar den mesta tiden ensam.
Eller ja kanske inte ensam, jag umgås med William, Björn och Skilla samt min granne Jennie med familj. Men annars är livet som tidigare.
Trots detta känns det tungt med covid19 nu. Dalarna har fått dragit åt snaran ännu mer, och flera börjar få positiva covid19-resultat. Det känns tungt får jag medge.
Lite fredagsfunderingar så här från sängen. Hoppas du mår bra!
Nu är det som det är och det enda vi kan göra är att begränsa oss ännu mer. Jag har inte heller känt av det så mycket. Men nu känns det rejält när Yngstas trettioårs firande går åt skogen. Inställt eftersom det inte är försvarbart. Det känns i hjärtat!
Ja så är det ju :). Så tråkigt :(. Sånt där känns verkligen i hjärtat :(.
Det känns som att pandemin pågått i en evighet & att det inte kommer vara över på väldigt länge. Drömmer varje dag om hur dagarna kommer se ut när denna pandemi är över, allting man ska göra & alla ställen man vill besöka =D (Samtidigt som vi fortfarande kommer vara väldigt försiktiga såklart..)
Ja och det kommer dröja länge tills vi får något normalt igen.
Ja, nu längtar en efter att kunna göra det en vill utan att tänka på alla restriktioner. Hoppas att det snart blir bättre.
Förstår det.
Otäckt men sant. Det ger med sig både respekt och eget ansvar för denna pandemi. Det gäller att man visar 100 % respekt för sina medmänniskor. Bra tänk!
Trevlig helg!
Kram
Ja så är det ju 🙁
Kikar in här och ser att du också delat med dig av coronatankar. Jag har levt med striktare coronarestriktioner nu i två veckor. Precis som du känner jag mig väldigt nedstämd. Jag ser ju inifrån hur belastningen på sjukvårdspersonalen ökar och det är det som jag känner är jobbigast. Vem tar hand om mig om jag blir sjuk och det inte finns någon personal. Vare sig man tror på covids farlighet eller inte så måste vi visa hänsyn till de som lever mitt i det. Jag och Rickard träffar inte våra vänner eller föräldrar och barnen får inte umgås med sina kompisar hur de vill. Men jag tänker att det är en begränsad tid av livet.
Ja fy, man blir nedstämd av sånt här också tänker jag. Det tar mycket på psyket.
Oj vad tråkigt att smittan sprider sig mycket . När ska detta skit ta slut ? Vi är ju bara hemma när barnen inte är i skolan eller jag på jobb usch. Tar promenader på morgonen så jag inte ska gå under
Ja det är verkligen det.
Ja, så jobbigt att det kom en andra våg nu och att det just nu inte ser ut att bli bättre :/ får hoppas alla tar sitt ansvar i samhället och faktiskt ser till att stanna hemma om dem känner sig minsta förkylda eller dåliga så att vi faktiskt kan bli av med detta inom en snar framtid. <3
Nej, jag har hela tiden tänkt att det ska bli så här. Sverige var för lama i början.
Jag kan bara hålla med dig om att det känns otroligt tungt. Förutom kollegor så är en elev i vår klass också smittad så nu är det nära. Men det är bara att ogilla läget och det gör jag verkligen!
Visst är det så, man orkar inte :(. Det känns som att det snart kommer vara skolorna som är mest drabbade :(.
Jo, här börjar coronan också bita sitt grepp om Norrbotten. Kram.
Fy 🙁
Ja det är verkligen upp & ner nu. Jag känner mig dum om jag hostar till eller nyser. Sen att jag går & tränar på gym. Jag håller avstånd, spritar maskiner före & efter. Som annars är helt normalt att göra. Ingen reagerar på det.
Men vi umgås inte alls med många människor.
Jag mår bra ? Jag hoppas att du mår bra ?
Ja visst är det så.
Känner lite samma, det är surt att det är som det är, att man blir begränsad men vi har inte påverkats så mycket egentligen heller här, vi undviker att umgås med folk men visst vi träffar barn och föräldrar ute, barnen ses ju på Skolan oavsett. Och fördelen är väl just för mig mer jobb hemma, mindre stress så det känns trots allt rätt okej
Ja det blir tungt :/
Ett virus som sliter på oss alla i längden
Ja verkligen, man blir väldigt trött speciellt när man jobbar med människor. Tror vi som gör det på ett eller annat sätt sliter ut oss rejält.