Jag har fått den stora äran att skriva i en av luckorna i Orsakullans adventskalender.
Ska börja med att presentera mig. Min blogg heter Kraka, med undertexten Om livet, universum och allting. För den som läser mycket så är nog båda välkända. Kraka var en vikingakvinna som finns beskriven både i litteraturen och i konsten. Hon var, enligt sägnen, mycket klok och då Ragnar Lodbroke kom seglandes med sitt vikingaskepp för att söka sig en hustru ville han pröva henne. Hon fick därför till uppgift att komma klädd men inte klädd, ensam men inte ensam och fastande men inte fastande. En, kan det tyckas, omöjlig uppgift. Hon löste den galant. Hur kan du läsa i min blogg ifall du är nyfiken. Citatet ”Om livet, universum och allting” är hämtat från Douglas Adams bok Liftarens guide till galaxen.
I år har vår klokskap satts på extra hårda prov. För hur ska man hantera en pandemi? Vad är ens en pandemi och hur kunde det bli så här?
Alldeles oavsett vad och hur så är vi här nu. Allt fler blir sjuka både här hemma och ute i världen. Sjukvårdspersonal får sin ledighet indragen och istället för att fira jul med familjen måste de slita hårt inne på sjukhusen. Inte minst är intensivvården en tung plats att vara på. Det är där vi vårdar de allra, allra sjukaste. Varje dag. Dygnet runt.
Jag har jobbat 46 år i vården, varav de senaste trettio åren med intensivvård. Jag har jobbat fler jular än jag varit ledig, många fler. Ja, säkert de flesta.
I år ska jag vara ledig hela julhelgen. Visst jag har lite dåligt samvete för det när jag tänker på mina kamrater som måste jobba 12½-timmarspass hela helgen. Jag har haft förmånen att kunna välja eftersom jag numera är pensionär. Jag jobbar bara när jag vill, en förmåns som inte är förunnad den som är mitt i yrkeslivet inom vården. Speciellt inte nu.
Till dig som tröttnat på att inte få leva som vanligt. Som tröttnat på alla restriktioner och förhållningsregler. Som tycker det är tråkigt att vara hemma ensam på julen. Till dig vill jag säga: Stanna hemma! Shoppa inte i mellandagarna! För allas vår skull men kanske framför allt för sjukhuspersonalen som inte orkar mer nu.
Att vara ensam är inte farligt för dig som har ett socialt nätverk, som har vänner som tänker på dig. Ensamhet är farligt för den som är verkligt ensam, som skulle haft en ensam jul även om pandemin inte funnits. Ring till någon du vet skulle uppskatta att du hör av dig. Skriv ett brev till någon som du vet bara får räkningar men ändå väntar på att något spännande ska komma med posten. Ta med dig den vanan in i nästa år. Gör något för en medmänniska. Det är det julen handlar om. Det var det änglarna sjöng om på julnatten: »Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!
Visst har jag tröttnat på denna isolering sedan mars, ser en man i veckan cykla förbi… Men efter det vi isolerade oss efter i mars då vi inte vågar bli smittade efter jag hostade sönder mig totalt i svininfluensan så återstår inget annat än hemmet, Julklapparna är pengar, har bara slagit in två julklappar i år, de var efterskickade, Har inte besökt ett köpcentrum på två år, handlat var tredje månad… Blir så trött på alla konferenser där vi inte tar ansvar, vi är glömda som satt oss i karantän….Blev pensionär i juli, tacksam för det då jag jobbade i skolan, men har inte jobbat sedan 59 års ålder pga utmattningssyndrom… Tur att du/ni finns och har hjälpt alla som haft behov och stöd och att du gett ditt allt och kärlek till de på IVA… Bra att du tog ledigt ändå…Det finns alltid en gräns hur länge man orkar… Kram och God jul..
Nu måste alla verkligen ta sitt ansvar. Det finns helt enkelt inget annat alternativ. Vi måste helt enkelt hjälpas åt för allas skull.
Kram
Jag hoppas att många läser ditt inlägg här och begriper hur viktigt det är att vi är rädda om oss själva och varandra. Den där extra shoppingrundan kan i spara till ett senare tillfälle och inte ge oss iväg ut och riskera både vårt eget liv och andras.
Kram, Ingrid