Så var det långfredag. Själv ligger jag på Björns soffa. William sover och Skilla sitter i fönstret och tittar efter rådjur som är hennes favoritsysselsättning här hos Björn.
Vad som händer idag vet jag inte, men promenader hoppas jag på. Det är ju vad jag själv tycker om att göra, finner ro i att gå och mår bättre av saken. Kanske allra mest nu när jag går min ätstöringasbehandling igen. Denna gång börjar det nog sjunka in att jag har en sjukdom förra gången så kände jag hela tiden att: ”Jag är inte sjuk, jag hör inte hemma här.”, ”Det är normalt att tvångsmässigt väga sig.” Nu börjar jag förstå, sedan några veckor tillbaka. Det börjar glida in att allt jag gör och allt jag gjort inte är normalt, att jag är ohälsosamt hälsosam. Min ätstöring syns inte på utsidan, men på insidan då är den så tydlig.
Det är ett helvete att ha en ätstörning. Det är ett helvete när folk tror att ätstörning handlar om två saker: aneroxia eller bulimi. När folk förutsätter att jag hetsäter och stoppar fingrarna i halsen och spyr. Något jag INTE gör. Jag kompenserar med extrem motion, kan gå ut och gå kilometer efter kilometer, leva på endast ägg, yoghurt, bananer och sallad. Har perioder när jag inte ätit på hela dagen men sedan äter en skål chips med dipp eller godis. Sedan efteråt ligger jag med ångest, springer till vågen om och om igen. Är elak mot min kropp och blir irriterad på allt och alla. Börjar äta massor med fibrer så magen ska komma igång så jag får springa på toaletten flera gånger per dag. Det är alltså komplext inte så enkelt som kräkas eller svälta, det är så mycket mer än så.
Någonstans vill jag att fler ska förstå hur en ätstörning fungerar så folk slutar tro att man går på fat-camp bara för att man inte är anorektisk och befinner sig på ätstöringsenheten. Det sitter i huvudet, du kan inte se på alla att de är ätstörda så som många tror.
Jo, jag vet… Har levt med det under några år och varit orolig för bakslag många gånger.
Sen tror jag att vi är många som är lätt ätstörda i vårt dagliga tänk….
Glad påsk ?
Förstår att det är så. Det är så sorgligt att det blir bakslag. Men är väl för att man får jobba med sig själv hela tiden tänker jag? <3
Ätstörningar är komplexa och gåtfulla. Precis som du säger vore det bra om fler hade mer kunskap. Det är en sjukdom och man vet väl egentligen inte orsaken till fullo. Men så enkelt, som många tror, att det beror på sociala media är det inte. Däremot kan en latent ätstörning utlösas av bantning och viljan att se ut ”som alla andra”. Jag gissar att du har mängder av teoretisk kunskap av modernare slag, jag läser visserligen en hel del men mina djupare teoretiska kunskaper är från den tiden då jag var mentalskötare och jobbade med anorexipatienter. Det är oftast dem man ser eftersom just den ätstörningen är så dödlig. Faktiskt psykiatrins dödligaste sjukdom. Det är också den ätstörning som syns mest. I stort sett kan man dölja övriga rätt väl.
Jag hoppas verkligen att du får den hjälp och det stöd du behöver. Men det är svårbotat och precis som med missbruk av olika slag lurpassar ätstörningar på den som en gång varit drabbad och kan slå till när som helst.
Kram
Ja visst är det så. Nej så är det ju, jag har precis deltagit i en studie åt Karolinska institutet i alla fall. Skickat in lite prover så de ska kunna analysera åt mig. Jag hoppas att det kanske bidrar till att man i längden kan hitta saker som påverkar.
Precis som du skriver, det är så mycket mer än anorexia eller bulimi. Det du beskriver är ju jag. Till det får man höra att man är farligt fet, och allt blir bara kaos. Har nog inte sett det som en sjukdom utan mer att jag har dålig karaktär. Där fick jag något att tänka på.
Ja det är ju så <3 . Du kanske skulle söka och se om du kan få vård med? <3
Ju mer jag läser om din kamp ju mer inser jag att jag måste acceptera att jag själv är där …. igen… det är tufft när vågen blir ens fiende och vän och maten lika så….jag är dock väldigt nöjd med att jag åtminstone kan äta gröt på morgonen utan att få dåligt samvete över just det….men känner igen det där med ingenting ingenting ingenting och sedan en massa godis.
Åh förstår <3. Det är tufft verkligen 🙁 . Hoppas du får hjälp med <3.
Känner igen mig själv i texten. Det är tyvärr inte många som kan fler sorter än anorexia/bullemi som en ätstörning. Det är ändå viktigt att vi nämner om andra sorter och finns där för varandra. Det är ett helvete att gå igenom ätstörningar; konstant springa till och från vågen! ?
Ja det är ju verkligen så 🙁
Vad jag förstår finns det så mycket mer att förstå och vad du går igenom. Bra att du tar itu med dig själv sakta men säkert med dig själv. Starkt av dig att dela med dig <3
Kram
Ja det är inte så lätt 🙁
Fy för att ha en ätstörning jag hade det när jag var mindre det är verkligen hemskt att komma ut ur som du skriver det är så mycket mer kring det 🙂
Ja det är hemskt 🙁 . Det är en kamp för oss <3.
Så bra att du lyfter hur en ätstörning också kan se ut. När det gäller våra elever med ätstörningar så är det precis så det har yttrat sig. Till en början var motionerandet positivt men till slut märkte vi att det handlade om något helt annat. Förstår att det är jobbigt men insikten är viktig.
Ha en fin långfredag!
Förstår det, det är ju något som sitter precis i den saken :(.
Fy vad jobbigt du har det. För många år sedan tränade jag stenhårt på gym och sprang flera mil flera gånger i veckan. Samtidigt var jag fixerad vid kosten och levde typ bara på sallad. Allt blev som en drog och var helt besatt av träning och att äta så lite fett som möjligt. Men när jag träffade barnens far så blev allt bättre med tiden men lite sitter kvar än idag. Starkt att du delar med dig och hoppas att du snart blir frisk. Sänder dig många styrkekramar <3
Ja det är inte kul direkt 🙁 . Förstår det <3
Förstår att det är mkt mer än man ens kan se.
Alla är ju också olika och likaså beteenden.
Hoppas du får hjälp så du får må så bra det bara går. Ha en fin påsk helg
Ja så är det ju 🙂
Lika lite som psykisk ohälsa syns ätstörningar på utsidan, åtminstone inte dina ätstörningar. Jag är inte ett dugg insatt i sjukdomsbilden, men medger gärna att jag hade helt fel. För jag trodde också att ätstörningar är lika med anorexia och bulimi, för det är det enda man hör och läser om. Så det behövs med andra ord en bättre ”utbildning” så att man kan förstå hela bilden.
PS. Kommer du ihåg att jag anmälde mig till KI:s undersökning av ätstörningar?! Fick ett testkit igår. Man får fylla ett rör med saliv och skicka iväg det med posten. Skickade det idag. Så det är en ”medicinsk försändelse” går det till labbet med specialtransport. Rätt coolt tyckte jag. DS.
Ja visst är det så <3 . Ja det är ju så det är, man tror att det bara finns två saker 🙁 . Är väl därför många aldrig får någon hjälp. ÅH så underbart att du gjort det :D. Lämnade också in mitt 😀
Som du skriver så är en ätstörning så mycket mer än vad som syns på ytan. Jag själv hade ätstörning och värst var det på gymnasiet. Ju mer jag försökte dölja mitt problem med maten ju mer syntes det. På gymnasiet vägdes jag varje vecka för att kolla så jag inte gick ner för mycket i vikt. Då kändes det som jag ville skrika men jag är inte smal! Nu när jag ser bilder på mig själv fattar jag varför lärarna höll koll på om jag åt eller inte.
Ja visst är det så. Förstår det <3.
Jag är ledsen att du har så mycket nu, det låter tungt. Tack för att du ändå delar med dig om hur livet med ätstörningar kan vara, ditt inlägg gör att vi runtomkring kan bli ännu uppmärksammare (och mer stöttande) och säkerligen att den med en ätstörning inte känner sig lika ensam. På tal om att bli mer stöttande, kanske att du kan skriva ett inlägg med råd för hur man som anhörig, vän eller relativt närstående kan stötta en person som har ätstörning? Bara en tanke.
Ja det är ju inte kul direkt. Men är väl så med livet. Jag hoppas faktiskt att många förstår mer av ätstörningar när de läser här 🙂 . Jag kan nog skriva ett sådant inlägg, ska fundera lite :).
Så viktigt inlägg <3 Jag tror det är väldigt många som har ätstörningar av olika slag utan att de själva vet om det. Har haft många i min närhet där jag sett flera tecken på ätstörningar, inklusive mig själv.
Tack <3 . Jag tror också det. Svårast är det nog att själv förstå att man är sjuk. Det är inte som att få ett besked att man har vi säger allergi, ätstörningen får ju en att tro att allt är normalt.
<3
<3