Skribenten till denna blogg föddes en februaridag mitt under Vinter OS 1984 i lilla Orsa beläget i norra Dalarna.
Den största händelsen i mitt liv var den 3 oktober 2004, dagen William gjorde mig till hans mamma. I hemmet bor vår svarta mellanpudeltik Skilla född 19 september 2019 - lämnade jorden i en bilolycka 15/4-23 med stor sorg & saknad. Mellanpudeltiken Lizzla är Skillas syster född 25/2-23 och bor hos oss sedan den 22/4-23.
Vi bor i en etagelägenhet på 115 kvm i centrala Falun, 4 rum och kök. Vilket passar mig bra, eftersom inredning och hemmet är något jag lägger ner stor tid på.
Jag har gjort saker i mitt liv tvärtemot normen, först skaffade jag barn, för att sedan utbilda mig till undersköterska, förskollärare och lärare. Efter några år i yrket som lärare så valde jag att studera igen till specialpedagog.
Mer om allt detta finns under menyn:
♥Madeleine Stenberg | Orsakullan♥
Jag är en bloggveteran, som inte ser att min blogg någonsin kommer sluta existera, min blogg startades i april 2004, och hela arkivet finns här på bloggen fram tills idag.
Kontakt & sociala medier.
Minns dina dramatiska bilder som du mejlade. Déjà vu-upplevelsen idag var kanske inte direkt roligt, inte skoj alls skulle jag säga. Men kollade/såg du vad det var som orsakade denna otäcka skada? Nåt måste det ju ha varit, alltså nåt som inte heter rot eller mossa.
Nej fy det där var hemskt att uppleva.
Jag kan tänka mig att det var en märklig känsla att vara tillbaka på platsen som du ramlade och fick grenen i benet. Jag kan även tänka mig att du kanske fick lite Flashback av att se plasten där det hände och där ambulansen kom och hämtade dig. Är såret helt återställt nu? 🙂
Ja det är ju det 🙂
Låter som en riktigt ordentlig vurpa. Tur att du fick vård. Jag har gjort ramlat några gånger men det är oftast att jag totalt missbedöm avstånd till något.
Ja det var det.
Vad modigt att du gick till olycks platsen. Jag vet hur du känner. Det är märklig, & en skrämmande känsla. Att va på den platsen något dramatiskt hände.
Jag själv blev påkörd på ett övergångsställe i nov 2019.
Man måste gå vidare.
Kram❣️
Jo så är det. Åh förstår att det måste känns så.