Det fantastiska håret.

Inlägget är i reklam för Pozehair.

Det hänger på håret, långt och friskt hår, eller kort och busigt. Alla har vi någon form av tankar kring hår. En person med rakt hår som mig drömmer om lockar och självfall, medan personer med självfall och lockar oftast tycks drömma om mitt spikraka hår. Är man någonsin nöjd? Och går det ens att tänka tanken att vara just det, NÖJD? Hur som helst skiljer sig hår idag en hel del mot förut. Jag minns att jag köpte någon hårklämma med löshår i som tonåring då jag hade kort hår för att ”luras” att jag hade långt. Det där stämde ju inte alls med hur håret var egentligen, och idag? Ja idag har jag ju långt hår men vet precis hur det är när man önskar sig lite mer tjocklek i håret.

Jag har typiskt skandinaviskt hår, tunt och rakt. Mina syskon, mamma och pappa fick tjockt hår svall och lockar. Det är spännande hur generna kan vara så olika? Hur som helst har jag alltid drömt om lite tjockare hår och därför känns det som att en rolig sak skulle vara att testa löshår för att slänga in lite mer av tjocklek i håret. Framför mig ser jag nämligen hur fint det skulle vara med mer tjocklek i håret och att känna det som att håret var mer fylligt. Bara att kunna göra en annan frisyr än det jag har idag, när man har tunt hår så blir det aldrig lika fint i en knut på huvudet som det är för er med tjockt hår.

Lite roligt är det dock att fundera på detta, medan jag skriver dessa ord sitter det just nu någon som tänker. VARFÖR skulle någon vilja ha tjockt hår? Har hon någon aning om hur jobbigt det är? Nej jag har ju inte det, samtligt som du inte förstår hur det är med tunt hår. Man är nog aldrig nöjd, men nog är det tur att mycket idag går att fixa med produkter som får oss att känna att vi blir ”som vi vill”?