Så har det alltså gått tre år. Jag förstår fortfarande inte att du är borta, att du ligger tillsammans med morfar som aska i en grav. Kanske askan är borta nu? Jag vet inte hur snabbt den försvinner men du är där och varit där sedan 2018.

Jag saknar dig varje dag, jag känner din närvaro då och då. Lite mer sällan nu än precis innan. Men jag hör dig svara mig när jag säger: ”Jag saknar dig mormor.” Med en lätt vid kommer då luften mot litt ansikte och ett viskande: ”Jag saknar dig å.” Att tiden skulle mildra sorgen och saknade har jag inte märkt. Jag vill fortfarnade ringa dig och berätta om händelser i mitt liv. Jag vill fortfarande skratta tillsammans, vara upprörd ihop eller bara prata om livet. Du min älskade mormor tänk om jag fick visa dig fotot ovan på dig och Örjan tillsammans med er mamma i färg! För så är tekniken idag, vi kan färglägga svartvita foton! På bara tre små år så kunde man göra det också.

Min saknad till dig mormor är för evig och för alltid. Jag älskade dig när du levde, och älskar dig idag. Tänker på dig och sörjer de tre år vi inte fick tillsammans för att cancern besegrade dig.

8 kommentarer

  1. Ja, saknad försvinner aldrig. Saknar min farmor som gick bort när jag var två, min farfar när jag var 22. Kan fortfarande telefonnumret trots att fingrarna inte har slagit siffrorna på 14 år. Men tänk allt som de gav oss! Allt som vi har fått av dem i arvsmassa och visdom! Så tacksam för allt!

  2. Sorg är vackert på något vis, visar att man är en människa med hjärta på rätt ställe! Saknar min mormor också, för mig så var det för 15års sen… sorg ger ärr för livet men samtidigt glad att hon är med sin älskade man. Morfar hann jag aldrig träffas för cancern tog honom =/… mmmh cancern har många skepnader! ta hand om dig tjejen, kramar!

  3. Det är så tråkigt att man förlorar någon alltför tidigt. Att det alltid är dom bästa människorna som försvinner först. Men hon sitter säkert någonstans och vakar över dig och vet vad som har hänt dom senaste åren.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma sedan 2004. Bor med min mellanpudeltik Lizzla född (230225), hon kom till min efter att hennes älskade och saknade storasyster Skilla (190919) dog framför mina ögon i en bilolycka den 15 april 2023..Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, och speciallärare i språk, läs- och skrivutveckling med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

Upptäck mer från Orsakulla mamma vid 20 - Dalaliv, finporslin & pudelliv!

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa