Bild lånad från Pexels.

Något som finns i mitt hem, och då inne i lägenheten är en trappa. Det här är svårt för personer som inte besökt mig att riktigt förstå. När jag förklarar att jag har en trappa i min lägenhet blir människor fundersamma kring hur det går till. Men det är alltså en etagelägenhet. Först går jag upp för två trappor för att komma till min lägenhetsdörr, och sedan har jag alltså en trappa i lägenheten som bär upp på övervåningen. Det är egentligen en drömlägenhet, ganska många gånger får jag nypa mig lätt i armen för att jag bor just där. I den stora härliga lägenheten på 115 kvm, som ligger så pass centralt att jag har 10 minuter till stadskärnan med fötterna, och 10 minuter till ICA Maxi med fötterna, samt till Lugnet. Det är någonstans den perfekta platsen och den perfekta lägenheten. Som jag trivs där ändå, att få bo där och ha ett sådant fint boende. Ja det gör mig mycket glad.

En trappa för alla!

Det finns dock en sak som jag ofta tänker på, och det är trappan på väg upp till min lägenhet. Det är sådan där stentrappa och den är läskig. Dels är ledstången inte direkt vänlig för vare sig: barn, äldre, funktionsnedsatta eller utryckningspersonal. Nej de är smala och i spiral, dessutom med stengolv under och som att det inte vore nog så känner man ofta när man går hur lätt det skulle vara att drutta på rumpan ner för trappan. Jag önskar ganska ofta att det kunde göras trapprenoveringar i huset. Att hela huset kunde rusta upp trapphuset till dagens standard och kanske ta bort dessa obehagliga ledstänger och istället sätta upp annat. Jag skulle önska att trappan byggdes in mot väggen och att det på sådant vis även blev något mer tryggare att bo där. Rent spontant tror jag inte att det skulle vara så svårt, inne i lägenheten skulle det dessutom behövas någon form av halkskydd eller vad vet jag? Men efter att jag trampade fel i trappan här för prick en vecka sedan har jag nog insett vidden av säkra trappor ändå, och ibland kan det vara värt att kosta på sig en renovering innan olyckan är framme.

För i ärlighetens namn rekommenderar jag ingen att likt mig trampa snett i trappan, få en rejäl stukning och på sådant vis ha svårt att röra sig upp och ner i hemmet. Det gör så fruktansvärt ont att, ja man känner att man lever så att säga. Nej då är det helt klart bättre med säkrare trappor och således en renovering av trappan.

Relaterade etiketter:

2 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Madeleine Stenberg

Orsakulla född (840211) boende i Falun. Mamma till William född (041003), i hemmet bor också mellanpudeltiken Skilla (190919). Jag älskar folkdräkt, finporslin och dalainspiration. Är glad, men reserverad och lugn men även harmonisk. Bloggen startade 2004 som en graviditets- och bebisdagbok. Idag är det så mycket mer!
Jobbar som examinerad specialpedagog, med lärarexamen & förskollärarexamen i grunden. Är utbildad FUR-doula, hjälpmamma och kursledare hos Amningshjälpen.

%d bloggare gillar detta: