24 år sedan min pappa dog.

Jag och pappa. 

Idag är det alltså 24 år sedan min pappa dog. Verkligen alldeles för tidigt för att dö när man tänker på saken. Han var ju bara 39 år när man lämnade jordelivet för gott.

Pappa läser för mig och min lillasyster.

Kanske är det någon som undrar över varför jag skriver om honom på årsdagen varje år. Det är ju mer tid han varit död i mitt liv än han levt. Jag har ju levt utan pappa större delen av mitt liv. Jag minns honom knappt längre, eller ja jag minns saker och detaljer. Men inte hur han skrattade, hur hans röst lät eller hur han rörde sig.

Pappa och alla sina fyra barn.

Jag snuddar vid minnen ibland, men det är inte så där väldigt ofta egentligen. Ju längre tiden går ju mindre minns jag. Det är väl så med tiden och minnen. Man minns mindre och mindre. Ändå är det som hans årsdag ändå får mig att tänka på honom. För jag tänker väldigt sällan på min pappa.

Pappa och hans hund Acke, strax innan pappa dog.

På ett vis kan jag ju inte föreställa mig ett liv med att ha en pappa, när jag inte haft någon under så många år. Jag har aldrig haft en pappa som inte uppskattat mina pojkvänner, eller en pappa som såg mig sluta sexan, nian eller som fick uppleva att bli biologiskt morfar.

Jag och mina syskon på pappas begravning.

Jag har aldrig fått uppleva att att berätta för min pappa att jag tagit lärarexamen eller är legitimerat mig som lärare. Jag har inte fått berätta för honom när jag tog mitt körkort och han har aldrig sett mig gråta av hjärtesorg eller annat. Han har helt enkelt aldrig fått uppleva mig mer än den korta tiden som jag var barn och endast nio år.

Idag har han varit död i tjugofyra år. När min mamma var 32 år så dog min pappa och hon blev helt ensamstående till 3 små barn, en nioåring, en femåring och en fyraåring. När jag tänker på hur ung mamma var när hon blev helt ensamstående kan jag inte annat en beundra henne. Tre små barn att ta hand om alldeles ensam, som tur var hade hon sina fantastiska föräldrar min underbara mormor och morfar. Pappa dog vid 39, en alldeles för ung ålder för att dö. Jag tänker på att jag var nio när han dog, alltså yngre än William är och jag var faderlös. Det är konstigt hur tiden har en förmåga att förändra livet för oss, tiden och livet det är inget vi kan styra över.

Orsakullan
Follow
✰ Fina du som tänkt kommentera, läs detta innan.✰

↳ Jag lämnar alltid respons på dina kommentarer här.
↳ Lämnar du din bloggadress, så vänta dig alltid ett besök från mig.
↳ Jag raderar kommentarer som innehåller svar på kommentarer från Din blogg. Även kommentarer med hot, hån, grova ord och kränkande ton raderas.
↳ Jag tar gärna emot feedback/kritik som framförs på ett konstruktivt sätt.
↳ Jag blir alltid glad av fina och vänliga kommentarer. Så kärlek till dig som lämnar kärlek här.
↳ Här kan du läsa om hur jag behandlar dina uppgifter: Integritetspolicy

60 thoughts on “24 år sedan min pappa dog.

  1. Livet är bra orättvist. Att vissa får lämna oss så pass tidiga :/
    Beklagar din sorg och hoppas du trots allt kunnat gå vidare även om smärtan och saknaden inte riktigt försvinner.

  2. Åh.. livet tar en på såna olika vägar och det är verkligen inte alltid rättvist. Vet inte riktigt vad jag ska säga <3 Underbart att du hade/har din mamma , mormor och morfar som funnits där.
    NICOLE recently posted..Påskvecka

  3. Det är rent för ung ålder att förlora sin pappa. Även om tiden går fort så bär du på minnen. Det är tur du har förevigat din far till fotografier. Det är bra att du påminner dig vart år och firar hans dag. Ta hand om dig// kram
    Biggeros recently posted..Matlivet i parken

  4. så sorgligt va han sjuk ? usch du behöver inte svara om du inte vill
    man har svårt att förstå hur hon stod ut med tre små barn . men kärleken är störst så är det ju

    skickar en extra stor kram till dej idag då KRAMEN <3

  5. Så ung han var när han gick bort 🙁 Det måste ha varit riktigt jobbigt som nioåring att behöva vara med om det. Jag kan inte ens tänka mig hur det skulle kännas..
    Fint att du gör ett inlägg om honom varje årsdag för hans död.
    Sussi recently posted..En helt ny upplevelse

  6. Hej,

    Vad otroligt fint du skriver om saknaden efter din pappa och livet utan honom. Jag kan förstå att det måste ha varit svårt att växa upp utan honom. Mina barn har levt utan sin pappa, för det mesta eftersom han bor i ett annat land, sedan vi separerade när de var 9 och 12 år och det påverkar dem dagligen. Jag kan tänka mig att det var tufft för din mamma. Men otroligt nog verkar det som om man tar sig igenom svårigheterna och kommer ut starkare, om än kantstött, på andra sidan.

    Ha en fin dag!

    Mvh, Anneli
    Anneli recently posted..Här och nu

    1. Åh tack så fint skrivet :).
      Så sorgligt att dina barn inte fått träffa sin pappa så mycket :(. Visst är det så att kommer vidare i sitt liv, det är väl erfarenheterna som får oss framåt. <3 Kram på dig 🙂

    1. Det är kanske så :). Jag känner att jag behöver få skriva då, kanske för att lämna de tankar jag tänker kring honom. Om jag bott närmare hade jag kanske gått till hans grav och pratat istället 🙂

  7. Så sorligt,spelar ingen roll hur många år det gått så måste man få skriva om det.
    Jag har inte förlorat en förälder via döden men bodde hos min pappa på heltid o önskade att jag hade en mamma som fanns där.
    Alla andra hade mammor som bäddade ner dom på kvällarna o fanns där ,det saknade jag.
    Var hos min mamma varannan helg men det blev aldrig mamma och dotter bandet .
    Kram❤

  8. Usch vad ledsen jag blev av att läsa.. Så tråkigt att du aldrig riktigt fick chans att växa upp och lära känna din pappa. Min pappa lever, men han har varit så frånvarande under min uppväxt att jag inte riktigt känner att jag känner honom heller. Han är lite knepig min far.. Kram till dig <3
    carolines recently posted..Inspo @ weheartit

    1. Ja livet är inte alltid så som det är tänkt :/. Fy så tråkigt med din pappa. Ett svek från hans sida måste jag säga, ens barn borde man prioritera kram till dig <3.

  9. Fint inlägg. Det är nog ganska naturligt att du inte går runt och tänker på honom eller saknar när han varit borta så länge och du var så liten när han dog. 39 är verkligen rent för ungt för dö.
    Days by Johanna recently posted..En man på cykel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.