Blåvitt och semesterns sista dagar.

Åt nyss en skål med ovanstående godheter som en slags frukost i form av lunch. Jag är inte så hungrig för stunden, känner ingen matlust så då är detta perfekt att äta. Turkisk yoghurt med en skvätt grädde, hallon och blåbär, linfrön, chiafrön och havregryn.

Jag har mer och mer börjat känna hur jag älskar fint porslin. Nu när jag nästan har en komplett samling med Mon Amie som vardagsporslin så har mina ögon börjat falla mot Ostindia. Jag hörde att min mormor tycker om dessa också, så det känns extra fint med den saker. Min älskade fantastiska mormor, hon är min andra mamma. Jag har två mammor, min föderska och älskade mamma, samt min mormor som fött min mamma och är en person som följt mig från jag var några minuter gammal och genom hela livet. Det är svårt att förklara de band jag har till min mormor, det är starkt jag ser henne som min mamma. Hon fick ta min pappas plats när han dog, och var nog redan innan det som en extra mamma för mig och mina syskon. Hon är och kommer för alltid vara en av mina största förebilder i livet, min kompass och vägledare. Så lite hyllning till min mormor, vi kommer och hälsar på dig snart jag och William.

Igår satt jag ute på balkongen och ringde till Lärarförbundet, har länge tänkt gå tillbaka till dem. Hade ett infall våren 2016 och gick över på Lärarnas riksförbund, men beslutade mig alltså för att gå tillbaka till lärarförbundet, de känns mer rätt för mig. Speciellt eftersom de ger ut en tidning för specialpedagoger och därmed känns det mer givande eftersom det är yrket jag kommer ha om två år.

Idag ska jag locka med William på loppisrunda, det är ändå sista dagarna på semestern nu. Tänkte försöka muta med att göra något mera roligt tillsammans också. Jag måste komma ut på dagarna, göra något för att få bort en massa tankar som far inombords. Det är den där känsliga sidan hos mig som gör sin påmind nu, den är viktigt att göra något åt. Bilden på katten här ovan tog jag i tisdags. Knäppisen Harry som låg mellan golv och utsidan av räcket. Det är Williams katt som bor hos Björns mormor, väldigt härlig muskulös herre, som föddes utomhus av “vildkatt” men som Björn plockade med in och gjorde tam.

Gällande titeln för idag, tyckte jag den passade väl i i sammanhanget. Jag har blåvittporslin och ett blåvittlinne på mig. Alltså lite blåvitt i vardagen.

Nu är jag en av Amningshjälpens Hjälpmammor, och dream doern inom mig.

I många år har jag tänkt på hur gärna jag vill bli Hjälpmamma genom Amningshjälpen. Jag kommer ihåg när mitt tjugoåriga jag blev mamma. Amningen var ingen baggis och jag visste inte vart jag skulle vända mig, någon pratade om Amningshjälpen men jag var ung och kände ingen i min egen ålder, alla mammor då var dessutom äldre än mig så det fanns en rädsla kring att känna mig granskad om jag bad om hjälp. Så jag stod ut med såriga bröstvårtor, gråt från min sida och sedan en sprucken bröstvårta som ledde till att jag inte kunde amma mer från det bröstet.

Några år senare fick jag mer information om Amninghjälpen, det var då försent för mig att söka hjälp då jag inte längre ammade. Men jag kände direkt att detta måste vara en underbar organisation. Eftersom jag inte ammade längre, vågade jag heller inte bli medlem, det dröjde fram tills december 2015 innan jag struntade i mitt osäkerhet och blev medlem. Redan när jag läste första tidningen insåg jag min vilja att ge andra stöd, så jag började skriva lite på Hjälpmammaprovet, som är väldigt omfattande men även lärorikt. Som ni vet kraschade jag in i väggen 2016, och först i slutet av mars i år började jag skriva igen. Nu med målet inställt på sommaren 2018 ska jag bli hjälpmamma, gärna innan semestern.

Det blev några veckor in på sommaren och nu sitter jag här sedan 00:00 inatt och är Hjälpmamma. Nu får jag hjälpa människor som behöver hjälp och stöttning med sin amning. Jag är så stolt över mig själv som tagit mig hit!

Jag läste ut Framgångsboken av Alexander Pärleros igår som har Framgångspodden, där kommer begreppet Dream Doers upp och trots min bild av mig själv som en drömmare rakt igenom, inser jag att det finns en större dos av Dream Doer inom mig. Jag kanske aldrig kommer få miljoner på mitt konto, men jag följer mina drömmer och ser till att leva varje dag utifrån att lära mig någonting nytt.

Hela livet har jag varit den som gått min egen väg. Vill man ha någonting gjort, får man göra det själv. Det finns något bakom de orden, och som Magnus Ugglas Vittring och textraden “Allting som jag vill kan jag göra” så gör jag det:

  • Jag flyttade till Falun ensam som nittonåring trots att jag knappt kände någon här.
  • Jag ville fixa att bli mamma som tjugoåring trots att jag varit deprimerad, inte hade något jobb och hoppat av gymnasiet.
  • Jag började läsa in gymnasiet och bli undersköterska trots att jag hade en bebis på armen.
  • Jag bestämde mig för att ta körkort vid 23, med småbarn och 200% gymnasiestudier.
  • Jag beslutade mig för att läsa på Högskolan, trots att jag var 23 år och hade småbarn.
  • Jag bestämde mig för att bli lärare vid en ålder av 24 och pluggade på mer en heltid med småbarn.
  • Jag vaknade en novembermorgon och beslutade mig för att bli Doula.
  • Jag ville förändra skolan för eleverna så bestämde mig för att bli specialpedagog och började studera igen, trots utmattningssyndrom, tonårsbarn och yrket jag har som lärare.
  • Jag ville bli hjälpmamma och blev det.

Genom alla år har människor sagt till mig att det jag vill göra inte kommer gå. Genom alla år har jag mött dessa människor som förklarat för mig hur svårt saker är. Men jag har valt att lyssna på någon annan, den lilla rösten inom mig som säger “Allting som jag vill kan jag göra” precis som textraden på den låt av Magnus Uggla som mamma och pappas lyssnade på i regnet i bilen på väg mot Märsta när jag var liten, och mina ögon såg regnbågen där i horisonten och jag tänkte “Där borta vilar skatten“.

Specialpedagogprogrammet: VG i förebyggande arbete, kartläggning, åtgärder och uppföljning.

Alltså vilken lycka, jag fick ett PM på Facebook från en i min fantastiska studiegrupp att vi fått resultatet VG på vårt arbete som var just ett PM. Gick in och kollade och mycket riktigt jag hade ett VG i betyg och även VG på hela kursen. Jag jublade rakt ut! Tidigare har jag fått VG på delar men aldrig i slutbetyg på Högskolan. Nu har jag inte haft tiden för det heller, när jag studerade tidigare var jag småbarnsmamma och då räckte det att plugga det man behövde för betyg. Nu efter utmattningen hade jag heller inte räknat med ett VG men rodde det i hamn och är så himla glad för det!

Jag är även oerhört lyckligt lottad över den fina studiegrupp som tilldelats mig i denna utbildning. Dessa fina människor har verkligen fått mig att känna rejäl glädje hela året!

Hur som helst ville jag fira detta så det fick bli pizza på Hosjöpizzeria med Björn och William efter Tipspromenaden i Kniva. Den tog jag mig runt på med två värktabletter i kroppen, jag har nämligen fått en hemsk smärta vid revbenen, så kunde inte låta mig själv göra annat. Men lyckan över ett VG, väger över smärtan!

Hoppas just du har en fantastiskt kväll!

Specialpedagogprogrammet: Godkänd på kvalificerade samtal!

Jag kan inte minnas senaste gången som mitt mående varit så pressat. Jag har känt mig så uppstressad över denna tentamen. Jag satsar inte på att få höga betyg på specialpedagogprogrammet utan godkänt är verkligen gott nog för mig. När du en gång kört din kropp rakt in i stenmuren så till den grad att din hjärna ger upp och säger att nu tar jag dig inte ur sängen på ett bra tag, då lär man sig att tillräckligt är just tillräckligt. Därmed är ett godkänt betyg på 50% studier och 75% jobb efter en utmattning bra nog.

Men den här tentamen har verkligen gett mig stresspåslag. Jag har sovit dåligt, och bara tänkt att det är kört. Kanske det berott mycket på att just denna kurs är avgörande för att gå vidare år två. Jag ville således slippa en komplettering och all den oro det skulle ge med sig.

I dagarna två har jag sett i den gemensamma grupp alla som nu läser mot specialpedagogik både blivande specialpedagoger och speciallärare på Facebook, fått sina resultat på kursen och tentan. Men inte jag, detta har stressat mig och även gjort mig orolig. Tänk om det är kört har varit min ständiga farhåga sedan den 3 juni och trappats upp rejält senaste dygnet. Så när jag för en stund sedan satt och pratade med Lisa och fick e-post om resultat i Ladok höll jag på att få hjärtstopp. Jag berättade för henne hur livrädd jag var för resultatet. Så såg jag att det står GODKÄNT och den glädjen, jag började gråta. Det var som alla spänningar gick ur mig, godkänd det betyder att jag fortsätter mot år två i höst och det betyder även att jag fixade en tentamen som höll på att få mig alldeles ur fas.

Jag känner glädje just nu! Först vinsten med massor av jordgubbar och nu detta! Nu kan jag börja sommaren! Sommaren börjar här och nu!

Skolavslutning på Friskolan Mosaik: William slutade 7:an idag.

William vill inte längre medverka på bild och sådant respekterar jag så klart, dessutom vill jag heller inte lägga ut bilder från avslutningen då det finns barn med skyddade identiteter och liknande. Men jag skriver istället om denna fina tillställning.

Så slutade min son sjuan idag. För ungefär ett år sedan kände jag att det var märkligt att han skulle lämna mellanstadiet, nu känns det konstigt att han slutar sjuan. Det är så himla fint att vara på Friskolan Mosaik’s avslutning eftersom hela skolan är med och bidrar till sång. Från förskoleklass upp till årskurs 9, sedan tackades niorna av och det är alltid lite känslosamt tycker jag. Speciellt nu när flera av dessa är personer som William lekt med eller umgåtts med under perioder. De blir så stora!

Efter skolavslutningen åkte vi ner till Oleary’s och åt för att fira att William slutat ytterligare ett år i skolan. Det var jättegott!

Nu ska jag gå och lägga mig, imorgon är det skolavslutning på jobbet. Innan jag lägger mig kanske jag även skall tillägga att jag numera kan titulera mig som VFU-handledare för lärarstudenter. Jag blev nämligen godkänd på tentan och kan således lägga den saken åt sidan. Nu väntas bara feedback på uppgifterna jag gjort på specialpedagogprogrammet samt hjälpmammaprovet. Men det sistnämnda får bli när det bli, uppgifterna för specialpedagog känns lite mera viktiga just nu.

Babbliga strumpor och när mållinjen är nära.

Jag är så trött på morgonen, det kan bero på att det nu är prick en vecka kvar tills semestern. Kroppen räknar neråt, huvudet börjar sortera och försöker systematiskt att lämna ifrån sig saker. Jag är även sådan som vill börja min semester med att allt är klart, så jag slipper tänka på saker jag borde göra.

Det finns en anledning till att jag älskar att bocka av diverse olika listor, och det gör jag numera. En efter en sak bockas av, därmed blir bloggen inte helt prioriterad för stunden.

I lördags kompletterade jag Hjälpmammaprovet, och igår skrev jag en opponering till handledaren på Högskolan Dalarna för att bli VFU-handledare. En utbildning min arbetsplats gick under hösten och en bit in i februari, men som jag då inte hade möjlighet att få sista uppgiften inlämnad till. Som ni förstår så har jag inte haft tiden. Att arbeta 75% och studera 50% utöver sin arbetstid gör att man inte kan bli klar med allt samtidigt som andra. Nu hoppas jag så att seminarieledaren från Högskolan Dalarna godkänner mig idag. Det skulle vara så skönt med en avbokning, detsamma gäller Hjälpmammaprovet, blir det okejat kan jag skicka det till stora kontoret.

Väntar även på respons på mitt PM jag gjort tillsammans med två andra som studerar till specialpedagoger, samt skrivuppgiften jag skrivit enskilt till den andra. Vill så gärna att dessa båda ska vara godkända så jag även kan checka av dem.

Ser du bilden ovan på mina strumpor? Det är en av figurerna i Babblarna och strumporna är ifrån Meandi.

Nej nu nalkas ljuva arbetstid innan sommar. Det är idag prick 3 dagar kvar i skolan för William och prick 4 dagar för mina elever!

Du som går i skolan, eller arbetar inom skolan. När får ni sommarlov, alltså inte semester nu utan barnen.

Den första juni 2018.

Så slog tiden över från maj till juni. Månaden som står för sommar, det är nu vi får skolavslutningar och midsommar. Det är nu vissa börjar ta sin semester och solen strålar och glädjen är som finast. Juni, sköna gröna juni. Eftersom det är fredag och min lediga dag tog jag mig en sovmorgon. Efter att jag sminkat mig dukade jag upp med frukost framför tv:n och The Handmaids tale. Drack min latte från Tassimo, tog två smörgåsar med keso och en liten skål med kvarg, toppad med linfrön, havregryn och chiafrön som sedan fick dekoreras med satsumas och jordgubbar. Det kändes som kropp och själ blev glad av frukosten.

Min rumpa och låren har träningsvärk. Jag har svårt att sätta mig ner då det värker i muskulaturen och det borde betyga att några delar av kroppen fått jobba. Jag kör nämligen med en app med högintensiv träning sedan två dagar tillbaka. Men tar så klart fortfarande mina promenader. Tanken är att även lägga in Yoga som en del i motionen, så har även plockad ner en sådan app. Så typiskt mig, en allt eller inget person. Antingen går jag helt in för något, eller så skiter jag i det. Aldrig varit en sådan som gör saker stabilt som man borde.

Så fina kommentarer ni lämnat på det tidigare inlägget jag skrev idag. Det värmer, faktiskt mycket mer än solen. Nu ska jag strax finputsa det sista på kursen jag gör tillsammans med min lilla skrivgrupp och sedan hoppas jag på att vi skickar in arbetet. Jag lär göra detsamma med samtalsuppgiften, jag hoppas så på godkänt på båda. Det skulle vara en fin start på sommaren.

Hoppas du fina har en bra dag.

Utedag på jobbet, och att få håret flätat av en elev.

Idag var det utedag vid Pumpen i Hosjö med eleverna. Jag hade aktiviteten häng med kompisar. Där fick jag vetskapen om att av sexorna jag har är riktigt duktig på att fläta. Så när hen kom och frågade vad hen skulle göra sa jag; “Jag har hört att du är proffs på att fläta hår, så jag tänkta att du skulle få fläta mitt.” Så flätat hår fick jag. Det blev så himla fint!

Finns det något skönare än att få håret fixat? Jag älskar när någon pillar i håret på mig, hade jag valt gymnasium idag hade jag absolut valt frisör eller styling på något vis. Typ makeupartist eller liknande. Skulle lätt kunna tänka mig att gå en sådan utbildning ett tag, bara för att det är roligt. Synd bara att det kostar så mycket med pengar.

När jag satt på min filt föll ett löv ner, det var så fint trots att det nästan sagt helt hej då. Jag gillar hur skuggan fångades med lövet. Lite tråkigt är det ju dock att jag inte fotograferade det med systemkameran. Men den tar jag ju inte med mig på jobbet direkt.

Efter jobbet åkte jag hem för att sova en liten kortis medan jag väntade på mina studiekamrater som jag skulle ha träff med genom messenger. Vi skulle finputsa på vårat PM som ska lämnas in på söndag. Sen när den och min kvalificerade samtalstenta är genomläst några fler gånger och inskickad på söndag är jag klar med mitt första år på specialpedagogsprogrammet. Det är helt galet, att redan vara klar! Det var ju nyss jag startade denna utbildning.

Så mycket har hänt på ett år i mitt liv. Jag försöker knyta ihop kappsäcken, där tänker jag summera vem jag var för ett år sedan mot idag. Men det får bli i ett inlägg imorgon.

Hoppas du har det ljuvligt i solen? Själv är jag solbrun för första gången sedan jag var barn.

Hej lilla humlan, och en glass i solen.

Idag har jag varit onyttig. Jag tog mig en mjukglass vid lunchtid och mot kvällen åt jag lite fika med min granne Jennie. Jag tror jag behövde det, har i alla fall promenerat mycket så var värd saken. Imorgon drar veckan igång igen och då är det gottestopp direkt. Jag tog en bild på en humla i Stadsparken idag. Jag borde haft med mig systemkameran bilden hade blivit väldigt fin då. Men denna ovan får duga.

Imorgon drar en ny vecka igång. Jag ska på Blodomloppet på eftermiddagen, det är flera år sedan jag var där senast så det ska bli kul. Jag ska promenera 5 km och det blir bra, blir alltså en sen kväll men kommer få ihop mina steg och det är det absolut viktigaste. Det känns som bloggen inte får så mycket prioritet just nu. Men det är så mycket, dels solen man inte vill förlora, sedan är det termin slut och tankar kring betyg. Det är även två inlämningsuppgifter som ska in till kurserna jag läst här under våren. De är i stort klara, men jag vill gärna finputsa på dessa.

Mitt i allihopa skrev jag klart en riktigt usel uppgift för att bli VFU-handledare. Jag kommer nämligen få ta emot en student imorgon. Får jag komplettera så är det så tänker jag, då vet jag åtminstone vad dem vill ha. Jag känner lite oro för att ta emot studenten dock, som ni vet studerar jag själv. Det gör att jag oroar mig för hur studenten ska känna sig när hen får vetskap om att jag inte kommer vara den som bedömer henom mot slutet av sin utbildning. Om två år har jag nämligen vid den här tiden lämnat in mitt examensarbete med allt vad det innebär, och jag har inga planer på att då arbeta som lärare längre utan vill då jobba med det jag brinner för specialpedagogiken. Jag hoppas det blir bra, det är så typiskt mig att överanalysera allting. Studenten kan ju även bli jättenöjd, jag hoppas det för jag vill henoms bästa.

Hoppas du haft en fin dag i solen! I veckan ska det bli nästan +30 här i Falun. Helt galet när det bara är maj!

Morsdag en söndag i maj.

Sitter vid datorn, har inte gjort så mycket ännu. Sitter mest här hemma och försöker ladda för att ta mig en promenad. Det skulle nämligen vara ganska skönt att gå ut i solen en stund. Jag har inte så mycket till planer idag, ska finputsa på min uppsats som ska in nästa söndag och annars ladda för jobbet imorgon. Redan gjort lite förtroendetid tills imorgon så det är skönt att ha avklarat en stund.

Det är morsdag idag så har skickat en hälsning till min mamma. När jag tänker på morsdag känner jag ett sug efter att köpa blommor till balkongen. Borde nog göra det, så jag får fint där snart. Kanske ska gå till Plantagen och köpa några. Egentligen föredrar jag att handla blommor på trädgårdsbutiker det är så himla mycket finare blommor där.

Hoppas du har en fin söndag? Vad gör du för något idag?