Scandic hotell i Västerås.

Igår runt 15:30 befann jag mig på Scandic hotell i Västerås efter en lång dag på Mälardalens högskola. Vi hade seminarium och föreläsning, känns alltid bra när man är här på plats. Dock är det så i år att jag inte känner samma entusiasm som förra året, jag har tappat den där känslan jag hade då. Min mormors dödsfall har helt enkelt det största fokuset i mitt liv. 

Jag vet att när folk frågar, hur mår du? Så förväntar de sig att jag och alla andra ska säga “det är bra”, men det gör jag inte jag säger att livet är jobbigt. Varför ska jag ljuga? Det är som att man gjort ordet “hur mår du” till ett ord ungefär som “god morgon”. Båda dessa är också saker som alltid stört mig, vem har sagt att min morgon var speciellt god? Jag brukar alltid säga hej i ren protest.

Hur som helst i skrivande stund sitter jag på Mälardalens högskola. Vi börjar om två timmar men jag är så morgonpigg och kan således inte hänga kvar på hotellet, så åkte till högskolan istället. Här kan jag sitta ifred men samtidigt med människor runt mig i rörelse. Dessutom kan jag här producera lite blogginlägg i lugn och ro. 

Stundvis önskar jag mig vara mindre morgonpigg, men det är helt enkelt inget som funkar på mig. Jag går hellre upp och startar dagen än att ligga kvar i sängen en längre tid. Det är skönt att bara få vara känner jag.

Sängen var i alla fall galet skön att sova i, och lika så hotellfrukosten. Visst är det ändå något speciellt med hotellfrulle? Det är verkligen bland det godaste jag vet!

Man blir ju mätt i magen för hela dagen, efter hotellfrukost. Det blir helt klart en lättare lunch för min del idag. Scandic Västerås levererade som alltid!

Specialpedagogprogrammet – I Västerås.

Befinner mig i Västerås på Mälardalens högskola, bredvid mig står det en kopp kaffe. Jag sitter och väntar på föreläsning och seminarium. Får hoppas att det går bra, känner mig mest osäker på vad vi ska göra, anser att det är dåligt med information.

Ikväll ska jag sedan åka hotellet, tänkte sätta mig och titta på 36 dagar på gatan, har sett tre avsnitt så tänkte se klart resten. Ett väldigt viktigt program som det flesta av oss borde se. Som specialpedagogstudent blir jag gripen eftersom jag någonstans vet att detta är vägen som elever med diverse handikapp kan hamna i om inte samhället hjälper till.

Det är sorgligt hur samhället istället för att ta hand om barnen skyller på varandra. Föräldrar skyller på skolan, skolan skyller på socialförvaltningen, socialförvaltningen i sin tur skyller på vården, vården i sin tur skyller på diverse olika instanser hos sig, och så går karusellen runt. Att barnen hamnar i mitten, och aldrig får hjälpen är det som att ingen ens tänker på. Det hade varit bättre om alla från föräldranivå till diverse olika hjälpnät kunde hjälpa och stötta  varandra mot det verkligen problemet.

Vilket är att ingen regering bryr sig eller brytt sig om de utsatta i samhället! Att det aldrig finns tillräckligt med pengar, och att politikerna fullkomligt skiter i människorna oavsett politisk ideologi. Det är vi som röstar men sedan händer det ändå inget, och att skylla detta på regeringskaoset som är nu går inte, denna nermontering av skola, vård och omsorg har pågått i små steg under hela min livstid vilket är 34 år, och säkert innan det också.

Nej det är inte föräldrar, socialförvaltningen, skolan och vården som bär ansvaret för att barn inte får den hjälp de har rätt till. Det är politikerna som styr men inte lägger in tillräckligt med pengar, och istället för att lyssna på personer som kan sina yrken kör sitt eget race på vad de tror att vi behöver. Det är inte diverse kompetensutbildningar som behövs, det är pengar, resurser och tillräckligt med människor för att kunna arbeta med uppgifter utan att någon ska bränna ut sig på kuppen.

Brukar inte skriva sådant här, men det är någonstans det här som är vad jag brinner för, men systematiskt har valt att inte skriva om. Jag vet nämligen att människor är lärda att ta politikerna i försvar, och i samma ställe lärda att skälla på arbetarna och föräldrarna. Politikerna är som samhällets kungar, och de som ska arbeta efter politikernas lagar är istället de svagaste som ska lyda kungen utan värde.

Rasten är här och jag är ledig i trettio minuter. Dagen blir inte så lång idag och det känns bra. Imorgon efter jobbet är det julfest eller ja julshow som Falu kommun bjuder alla sina medarbetare på.

Sedan på torsdag stundar studier, det ska bli skönt att åka ner till Västerås igen. Jag ska passa på att njuta tillfullo på hotellet.

En inlämnad fältuppgift.

Så har jag nu lämnat in min fältuppgift. Någonstans trodde jag mig nog inte lämna in den denna gång. Insåg att vi även har en till uppgift som ska lämnas in men då i januari. Jag ska försöka att skriva på den till helgen, sedan torsdag och fredag nästa vecka. Då kanske man bara kan sitta ner och finputsa den vid slutet sedan där i januari.

Efter jag varit på Dala ABC idag gick jag hem och tvättade, det behövdes. Nu är sängkläder nytvättade och William har fått rena sängkläder i sin säng tills han ska sova ikväll. Just sängkläder tvättar jag en gång i veckan, jag älskar att lägga mig i renbäddat.

Min vän Lisa skrev till mig och frågade om vi skulle ses. Jag beslutade mig för att det var en bra ide, att få komma bort en stund och rensa tankarna från hemmet. Så åkte hem till Lisa åt pepparkaka och drack te, lekte med hennes lilla Alice och pratade om livet med Lisa.

När jag kom hem senare så la jag mig och sov en stund. Det är mörkret, och kombinationen med en djup sorg och griper dag i mig. Jag ser henne framför mig när jag tänker på henne. Min vackra mormor, det blir så påtagligt så här nära julafton och kanske främst nyårsdagen då hon skulle fyllt 89. Mamma skrev på Facebook idag hur hon ska lära sig leva utan sin mamma, jag tänker detsamma. Hur ska jag lära mig att leva ett liv utan min mormor? Hon var som min mamma, det har varit en gåva att ha två mödrar i mitt liv. Nu är den ena borta för alltid och det gör så ont. Trots att jag vet att hon dog med vetskapen om hur mycket jag älskar henne, så känns det ändå så smärtsamt att vara kvar och sakna.

Man lär sig acceptera sorgen men den slutar aldrig. Nog för att jag som nioåring sörjde min pappa när han dog i en bilolycka. Att jag sörjde min morfar när han dog i cancer när jag var tretton år. Men ingen sorg har någonsin gjort så ont som denna att förlora min mormor vid trettiofyra. Jag saknar henne så. Det känns så fruktansvärt att cancern tog henne, hon som var så pigg och frisk. Ingen kan stå mot cancern när den väl vill vinna striden. Det är därför jag numera är stödmedlem i cancerfonden.

Julpynt & tentor.

Ikväll har jag julpyntat och skrivit på min tenta. Den börjar bli klar tentan och jag ser framemot att imorgon finputsa den så jag sedan kan skicka in den. Stryka över något och bara vandra vidare på något nytt. Det låter inte så fint att skriva så, men det är precis vad jag behöver. Om jag får omtentamen på den känns det okej, jag har upplevt värre saker detta år.

Nu ska jag alldeles strax bege mig mot sängen. Imorgon vaknar jag upp till ett julpyntat hem, jag tänkte hoppa saken först, såg ingen mening med att julpynta men William förtjänar en fin jul trots att jag är i sorg.

Hoppas just du haft en fin lördag!

Torsdag och arbetsveckans slut.

Så var det som jag känner det äntligen torsdag. Denna vecka har varit helt sjukligt lång. Jag sitter i skrivande stund hemma och försöker finna andrum. Om tre timmar cirkus ska jag åka mot Britsarvets vårdcentral för att ha min sista kursdag innan jag är kursledare i “Amningskurs för blivande föräldrar”.

Imorgon är tanken att fotografera Lisas små barn, men innan det ska jag kolla på adventsuppträdande i Kristine kyrkan där William med skola ska vara. Jag tänkte passa på att tända ett ljus då för min älskade och saknade mormor.

Nej nu ska jag ta och skriva lite på min uppsats som ska lämnas in senast på måndag. Ska finputsa på den hela helgen, man vill ju gärna bli godkänd.

Efterlängtade torsdag.

Vissa dagar är efterlängtade, denna torsdag är en sådan dag. Efter en helstressad vecka kommer jag gå på nedvarvning idag. Min mamma kommer hit vid 13:00 och stannar i några dagar, vilket kommer ge energi.

Imorgon har jag ett dialogseminarium mellan 10-12, kanske går fortare än så vilket jag tror kan bli jättebra när det väl är överstökat. Allt jag checkar av nu innan jul känns väldigt skönt för min kropp som går med stress hela tiden.

Vad ska du göra denna torsdag? Upplever du precis som jag att denna månad är extra stressig och tung?

Att vakna upp.

Tanken för mig var att sova ett tag till men jag är vaken. Det är fredag och idag står studier, städning och ett besök till vårdcentralen på mitt schema över saker jag måste göra.

Igår hade jag en trevlig stund tillsammans med min vän Lisa. Vi drack te och kaffe, fikade och sedan fick jag leka lite med hennes små. Det är så roligt att träffa Lisa, alltid har vi något att diskutera.

Nej jag kanske borde försöka sova någon minut till. Har du några planer för denna fredag?

Lite omgjord text.

Jag gjorde om headern, men inte bilden utan texten. Har klurat ett tag då jag faktiskt studerar till specialpedagog och nu är närmare att vara specialpedagog än jag var för ett år sedan. Nu i december har jag studerat lika länge på utbildningen som jag har kvar på utbildningen. Jag är helt snart på halvtid.

Så då passar det bättre att skriva att jag är just specialpedagogstudent tänker jag. Lärare är jag också, men det där med specialpedagog känns roligare nu, mer nära och mer rätt. Kan knappt förstå att det bara är ett och ett halvt år kvar av studierna. Åren går verkligen galet fort!

Att unna sig själv ett bad.

Efter jobbet igår satte jag mig vid tv:n och tittade på Outlanders, sedan efter det så fyllde jag badkaret med bubblor och värme. La en ansiktsmask för första gången sedan ja säkert minst ett halvår och bara sjönk ner där i värmen för att låta tankarna flyga iväg.

Mitt liv just nu, det är så många tankar. Så mycket upp och ner, så mycket att sortera och fundera kring. Livet, ibland undrar jag hur mycket man ska behöva tåla. Mitt i detta kaos så jobbar jag, studerar och lyckas lämna in uppgifter och genomföra uppgifter? Men jag vet inte ens om jag lär mig något eller om jag endast gör saker i en dimma av rutiner.

Idag efter jobbet ska jag hålla kurs i “Amningskurs för blivande föräldrar” med en mentor. Min första av fyra tillfällen innan jag sedan är kursledare, förutom det ska jag ha min son som praktikant på mitt jobb. Livet just nu alltså, jag håller ihop, men det är lite väl mycket.