Elsa Beskows – Olles skidfärd och ett besök på Stora Coop i Falun.

Jag tog med mig William till Ingarvet idag, där lämnade jag först över spel till Ta till vara och efteråt kläder på PMU. Så himla skönt att bli av med saker, jag hittade inget på PMU idag men däremot på Ta till vara fick jag tag på Olles skidfärd av Elsa Beskow. Den boken är så fin, precis bok att läsa i samband med någon form av vintertema.

Efteråt så åkte vi till Stora Coop, William bad mig ställa mig bakom moroten så det gjorde jag. Det kom en äldre kränkt man och gick förbi och såg upprörd ut, medan jag och William hade roligt. Äldre kränkta män bryr jag mig mindre om numera.

Sedan styrde kosan av mot MIO, kikade runt men handlade inget denna gång utan hade det bara trevligt tillsammans.

Jag har haft en sådan fin dag tillsammans med William. Dessa stunder när han vill umgås med mig vårdar jag lite extra ömt numera, de blir färre och färre. Han blir äldre och äldre, mindre tid för sin mamma vill han då ha. Så när vi gör något tillsammans känner jag mig alltid lite extra glad, den finaste gåvan jag fått är att bli mamma. Tänk att just jag fått bära, älska och ge liv till en människa. Den gåvan är den finaste man kan få, den gåvan är jag evigt tacksam över.

IKEA i Borlänge, och att möta min “gamla” elev med familj.

Igår åkte jag och Björn till Borlänge i min bil. Han ville dit för att kolla på stereo till bilen, och jag ville dit då jag hade 100 kronor i presentkort på IKEA. Dessutom hade en av mina gamla elevers mamma köpt filmer av mig, kan tillägga att jag just nu säljer massor med filmer även för barn på DVD och några Blu-ray på en Blocket-Annons som jag kan skicka om ni betalar porto. Nostalgipaketet är sålt, men resten finns kvar.

Hur som helst vi besökte IKEA och där provade jag deras vegetariska tacotallrik, riktig god var den så kan rekommendera det om ni ska göra ett besök där. På restaurangen såg jag Mirre-Sweetwords med familj. Vågade inte hälsa men skrev det istället till henne efteråt, lite roligt när man ser folk vars bloggar man läser tycker jag.

Vi kikade in snabbt på IKEA och jag köpte då ett ny klädsel till min sminkstol för 100:- samt två glasskålar. Fick betala 38:- efteråt eftersom jag hade presentkortet. Sedan åkte vi för att överlämna filmerna till min “gamla” elev. Det var så fint att se henne och familjen, blev en kram och så pratade vi en stund. Nästa gång jag åker till Borlänge ska jag passa på att besöka dem längre. Det är något speciellt med den klassen jag hade från de var 6 år, jag ville så gärna följa med dem till sexan. Men så fick jag inte det av min dåvarande chef eftersom jag blev utmattad. Det i sin tur ledde till att jag sa upp mig, jag såg verkligen ingen mening med att arbeta kvar då. Den klassen var verkligen det enda som höll mig kvar, de har för alltid en speciell plats i mitt hjärta. Så att träffa henne med familj var så himla fint verkligen, är glad att jag hållit kontakten med dem.

Vi åkte sedan mot Falun, Björn tittade på VM som typ alla andra och jag sov en stund. Sedan drog vi mot Kniva. Där tvättade Björn sin Plymouth och så drog vi mot Grycksbo för att gå på deras Pizzeria. Kan rekommendera pizzan där, den var helt lagom stor och jättegod! Björn tog en kebabtallrik, sedan åkte vi till Björns kompis Danne och sambo. Björn tog en öl där och så körde jag hemåt.

Det var en lugn lördag, och idag ska jag hämta William som varit på läger klockan 14:00. Jag ska hämta ut allergi och astmamedicin, posta ett paket och sedan är det tipspromenad i Kniva i eftermiddag.

Vad ska du göra idag? Några speciella planer?

Nu är jag en av Amningshjälpens Hjälpmammor, och dream doern inom mig.

I många år har jag tänkt på hur gärna jag vill bli Hjälpmamma genom Amningshjälpen. Jag kommer ihåg när mitt tjugoåriga jag blev mamma. Amningen var ingen baggis och jag visste inte vart jag skulle vända mig, någon pratade om Amningshjälpen men jag var ung och kände ingen i min egen ålder, alla mammor då var dessutom äldre än mig så det fanns en rädsla kring att känna mig granskad om jag bad om hjälp. Så jag stod ut med såriga bröstvårtor, gråt från min sida och sedan en sprucken bröstvårta som ledde till att jag inte kunde amma mer från det bröstet.

Några år senare fick jag mer information om Amninghjälpen, det var då försent för mig att söka hjälp då jag inte längre ammade. Men jag kände direkt att detta måste vara en underbar organisation. Eftersom jag inte ammade längre, vågade jag heller inte bli medlem, det dröjde fram tills december 2015 innan jag struntade i mitt osäkerhet och blev medlem. Redan när jag läste första tidningen insåg jag min vilja att ge andra stöd, så jag började skriva lite på Hjälpmammaprovet, som är väldigt omfattande men även lärorikt. Som ni vet kraschade jag in i väggen 2016, och först i slutet av mars i år började jag skriva igen. Nu med målet inställt på sommaren 2018 ska jag bli hjälpmamma, gärna innan semestern.

Det blev några veckor in på sommaren och nu sitter jag här sedan 00:00 inatt och är Hjälpmamma. Nu får jag hjälpa människor som behöver hjälp och stöttning med sin amning. Jag är så stolt över mig själv som tagit mig hit!

Jag läste ut Framgångsboken av Alexander Pärleros igår som har Framgångspodden, där kommer begreppet Dream Doers upp och trots min bild av mig själv som en drömmare rakt igenom, inser jag att det finns en större dos av Dream Doer inom mig. Jag kanske aldrig kommer få miljoner på mitt konto, men jag följer mina drömmer och ser till att leva varje dag utifrån att lära mig någonting nytt.

Hela livet har jag varit den som gått min egen väg. Vill man ha någonting gjort, får man göra det själv. Det finns något bakom de orden, och som Magnus Ugglas Vittring och textraden “Allting som jag vill kan jag göra” så gör jag det:

  • Jag flyttade till Falun ensam som nittonåring trots att jag knappt kände någon här.
  • Jag ville fixa att bli mamma som tjugoåring trots att jag varit deprimerad, inte hade något jobb och hoppat av gymnasiet.
  • Jag började läsa in gymnasiet och bli undersköterska trots att jag hade en bebis på armen.
  • Jag bestämde mig för att ta körkort vid 23, med småbarn och 200% gymnasiestudier.
  • Jag beslutade mig för att läsa på Högskolan, trots att jag var 23 år och hade småbarn.
  • Jag bestämde mig för att bli lärare vid en ålder av 24 och pluggade på mer en heltid med småbarn.
  • Jag vaknade en novembermorgon och beslutade mig för att bli Doula.
  • Jag ville förändra skolan för eleverna så bestämde mig för att bli specialpedagog och började studera igen, trots utmattningssyndrom, tonårsbarn och yrket jag har som lärare.
  • Jag ville bli hjälpmamma och blev det.

Genom alla år har människor sagt till mig att det jag vill göra inte kommer gå. Genom alla år har jag mött dessa människor som förklarat för mig hur svårt saker är. Men jag har valt att lyssna på någon annan, den lilla rösten inom mig som säger “Allting som jag vill kan jag göra” precis som textraden på den låt av Magnus Uggla som mamma och pappas lyssnade på i regnet i bilen på väg mot Märsta när jag var liten, och mina ögon såg regnbågen där i horisonten och jag tänkte “Där borta vilar skatten“.

Skolavslutning på Friskolan Mosaik: William slutade 7:an idag.

William vill inte längre medverka på bild och sådant respekterar jag så klart, dessutom vill jag heller inte lägga ut bilder från avslutningen då det finns barn med skyddade identiteter och liknande. Men jag skriver istället om denna fina tillställning.

Så slutade min son sjuan idag. För ungefär ett år sedan kände jag att det var märkligt att han skulle lämna mellanstadiet, nu känns det konstigt att han slutar sjuan. Det är så himla fint att vara på Friskolan Mosaik’s avslutning eftersom hela skolan är med och bidrar till sång. Från förskoleklass upp till årskurs 9, sedan tackades niorna av och det är alltid lite känslosamt tycker jag. Speciellt nu när flera av dessa är personer som William lekt med eller umgåtts med under perioder. De blir så stora!

Efter skolavslutningen åkte vi ner till Oleary’s och åt för att fira att William slutat ytterligare ett år i skolan. Det var jättegott!

Nu ska jag gå och lägga mig, imorgon är det skolavslutning på jobbet. Innan jag lägger mig kanske jag även skall tillägga att jag numera kan titulera mig som VFU-handledare för lärarstudenter. Jag blev nämligen godkänd på tentan och kan således lägga den saken åt sidan. Nu väntas bara feedback på uppgifterna jag gjort på specialpedagogprogrammet samt hjälpmammaprovet. Men det sistnämnda får bli när det bli, uppgifterna för specialpedagog känns lite mera viktiga just nu.

Nu nalkas ljuva sommar.

Jag tänker varje dag att nu borde jag blogga, men jag hinner inte med denna vecka, men snart så. Helgen börjar imorgon efter jobbet och skolavslutning för eleverna. Då ska jag passa på att blogga.

Idag slutar William sjuan. Hans skola har avslutning under kvällen så imorgon börjar hans första lovdag. Jag försöker att ta in hur jag nu kan ha ett så stort barn. Han börjar alltså i åttan till hösten, om ett år har jag ett barn som snart ska börja nian. Tiden går så fort, på många sätt har han funnits jämt och på andra är det så nyss han föddes. Min fantastiska son, med sitt goda hjärta. Jag längtar efter att få ha semester tillsammans med dig.

Nu är det alldeles strax dags för mig att gå upp ur sängen. Idag jobbar jag 7:45-13:00, sista dagen innan skolavslutningen, vilket år det varit och så många spännande saker jag fått uppleva. Nu nalkas ljuva sommar!

Morsdag 2018.

Igår kväll köpte min underbara William hem presenter till mig. Det var en blomma, djungelvrål och två chokladkakor. Allt som jag tycker om! Som jag älskar denna fina son jag fått!

Tänk att han fyller fjortis snart. Ibland är det svårt att förstå att han en gång bodde inuti min kropp. Nu när han med sina 177 centimeter är han längre än mig.

Jag älskar dig så William. Varje liten del av dig! Hoppas din måndag blir fantastisk, du kämpar på. Snart är det sommarlov och du slutar sjuan!

Själv lär jag avsluta för nu ska jag jobba.

Hoppas du får en fantastisk måndag fina läsare! Ska du göra något speciellt idag?

Med hästsvansar i håret, en solig dag.

Eftersom det var så pass varmt idag satte jag upp håret i två hästsvansar. Det var jätteskönt och kändes som det blev luftigt!

Jag åkte med Björn till Kniva, han skulle skruva med crossen och jag satte mig i solen. Jätteskönt att bara få lite sol och lugn där. Det var väldigt tyst och skönt och det gillade jag, ibland behöver jag det där lugnet som idag.

Imorgon drar jobbet igång igen, fyra dagars arbetsvecka med allt vad det innebär. Veckan därefter det ska jag till Västerås och högskolan för sista gången denna termin. Helt galet att jag snart gjort ett helt år på specialpedagogsprogrammet, tycker nyss jag åkte dit för första gången.

Ser man till hur veckorna nu ser ut kommer det att hända massor nästan varje vecka. På fredag åker William till Skåne med sin farmor, faster och gammelfarmor, han kommer hem igen på söndag. Veckan efter det som jag skrev dags för Västerås, veckan därefter den 28/5 ska jag gå Blodomloppet och på onsdagen samma vecka är det Temafest på Williams skola. Sedan är det juni och då är det först 6 juni när det är ledig dag och Björns födelsedag. Sen nästkommande vecka på torsdagen slutar William 7:an och det är skolavslutning, och på fredagen är det skolavslutning på skolan jag jobbar. Så veckan därpå närmre bestämt tisdagen den 19 juni gör jag min sista arbetsdag innan semestern.  Jag vet med erfarenhet att från den här tiden i maj och fram tills semestern brukar gå med rasande fart framåt, det är nog därför maj och juni är sådana härliga månader. För det händer något hela tiden, man blickar framåt och lever lite extra.

Nu erbjuder Dalatrafik, ungdomar i Dalarna åka med gratis hela sommaren.

I sommar får alla unga från årskurs 6 till år 2 på gymnasiet åka gratis med kollektivtrafiken i hela dagarna. Jag blev så himla glad av detta. Som bussresenär har jag alltid uppmuntrat William att ta bussen med. Att ta bussen istället för att ensam gå från stan på kvällarna känns jättebra. Det här är något regeringen erbjudit om jag förstått det rätt och verkar gälla på flera platser i landet.

Lite önskar jag att detta utökades året om, men bara under sommaren är bra nog. Barn, ungdomar och pensionärer borde få gratis kollektivtrafik då dessa saknar inkomst. Men alla små steg kan bygga på ett stort. Hurra för gratis bussar till våra unga!

Hur vi firade valborg och första maj 2018.

Igår var vi ut till Kniva för att fira valborg. Vi åt grillat, massor med gott verkligen. Jag som äter vegetarisk kost åt en och en halv majsburgare samt massor med goda grönsaker. Kan verkligen rekommendera dessa majsburgare köpta på Lidl, ska köpa hem för framtiden.

Något som är gott att grilla tycker jag är även majskolvar, det hade vi till samt några smala paprikor som var starka. Trodde det var chili men det var alltså paprika.

Det brann även lite kvistar och liknade i skogen, så klart under uppsikt så en liten brasa fanns med under kvällen. Tycker elden som brinner så där luktar vår, det är nog för man gör sig av med det gamla för att få något nytt.

Eftersom det var kallt utomhus åt vi grillat inomhus. Vi som åt tillsammans var, Björns pappa, och Björns syster. Jag och William, Björns farmor och farbror samt Björns mamma och hennes karl. Vi hade alla tagit med två frågor till tipspromenad vi skulle gå, och där vann jag lite godis. Det var jättekul, men också väldigt svåra frågor.

Efter maten hade vi femkamp, denna hade Björns mamma fixat. Det var verkligen ett perfekt valborgsfirande och jag är riktigt glad över det.

Idag har vi firat Williams tremänning i Kniva, han fyller 14 år idag. Där hade vi det också jättetrevlig med kalas och god mat samt fika. Efter kalaset åkte vi hemåt, här har jag ätit och tagit mig min dagliga promenad. Peppat mig själv inför morgondagens nationella prov och jobb under dagarna två. Det kommer att bli jättebra, kort arbetsvecka denna vecka men det blir bra eftersom studier står på schemat under fredagen.

När bloggen fyller 14 år, och när ett ultraljud visar avvikelser.

Idag fyller min blogg 14 år. Jag minns dagen som det var igår när jag övergick från att bara skriva om vardagliga saker till det som utvecklats till denna blogg. Jag hade skrivit om graviditeten innan, men inte lika som efteråt. Den där dagen 2004 förändrade verkligen mycket för mig. Jag åkte till Falu lasarett för att göra ett rutin ultraljud, det skulle bli mitt fjärde under 18 veckors tid.

Jag gick in i rummet och fick den kladdiga kalla gelen på magen. Blev undersökt och får höra att hon ser en misstänkt cysta vid hjärnan på fostret. Jag blev alldeles kall, min värld rasar runt mig. Det enda jag känner där och då är hur barnet i magen rör sig oroligt och sparkar mot mig, precis som om han som jag då inte visste var en pojke insåg att nu händer det något med mamma. Jag fick göra ytterligare ett ultraljud med en läkare som har en bättre apparat. Även där får jag samma besked, något är knas i min journal så läkaren börjar påstå att beräknat födelsedatum är den 26 november. Jag hävdar då att det är 26 september, då det har varit samma datum hela tiden, läkaren försöker påpeka november, jag hänvisar till september varpå läkaren räknar om och jag har rätt. En bagatell men det är som jag fokuserar på det i chocken jag befinner mig i.

Åker hem med vetskapen om att jag ska göra ett nytt ultraljud om fem dagar med en överläkare som just nu är på semester. Väl hemma så är jag den som bara gråter, min syster kommer till mig i ett dygn. Känner mitt barn röra sig på insidan och jag fortsätter att gråta, skriver ett kort inlägg i min blogg om vad som skett och övergår åter till att gråta. Lämnar nätet under resten av helgen, efter att jag gjort en sökning där cysta betyder cancer och diverse andra hemskheter.

Min mamma kommer till mig, hon och hennes man har firat sin ettåriga bröllopsdag i Tällberg. Jag känner mig trygg med mamma, vi äter tillsammans och hon följer mig till barnmorskan på måndagen som lyssnar på hjärtat på bebisen. Jag får höra hans hjärtljud för första gången och hon säger åt mig att det förmodligen inte är någon cysta alls. Jag försöker tänka så, men är samtidigt så rädd. Tittar på bebiskläder med mamma på stan och hon ser en babybok, den säger hon att hon ska köpa åt mig så fort vi varit på ultraljud igen.

Det blir tisdag och ultraljud med specialisten. Det slår mig att denna äldre herre till överläkare har så snälla ögon. Jag tycker om honom direkt när jag kliver in i rummet, han har med sig en AT-läkare och frågar om denne man får medverka, det får han för mig. Jag väljer att inte titta på skärmen men hör överläkaren gå igenom organ för organ, mamma viskar till mig att “det ser bra ut, han ser lugn och glad ut“. Jag tittar dit och det gör han, läkaren säger “DET finns ingen cysta här” jag kan säga att ditt barn till 99,9% är friskt, den har inget avvikande någonstans. Jag börjar inte gråta just då men inombords skriker jag av lycka, mitt barn är friskt.

Det har nu gått fjorton år sedan ultraljudet jag aldrig glömmer. Fjorton år sedan jag var 20 år och väntade mitt barn, den mest fantastiska människan jag någonsin mött. Varje dag tackar jag livet för att få vara just hans mamma. Om ni visste hur stark han gjort mig, mitt älskade barn. Han är styrkan i mitt liv, jag är så lycklig över att just jag fick bli mamma till honom.

%d bloggare gillar detta: