Akuten, röntgen och att vabba ett barn över 12.

William ramlade på parkouren i söndags. Igår hade han jätteont i handen så jag tänkte att jag får väl ringa vårdcentralen då. De ringde upp vid nio och hänvisade oss till akuten. Jag stod där på jobbet och funderade hur sjutton gör man nu? Det var bara att försöka få tag på William, springa runt på jobbet för att förklara att man behövde dra och sedan åka raka vägen och hämta upp William.

Vi kom fram till akuten, fick vänta och träffa trevliga läkare. Handen kontrollerades och sedan blev vi skickade till röntgen och ja ni vet själva hur det brukar vara på akuten. Det visade sig att handen inte var bruten men båtbenet är lite lurigt så slutar det inte göra ont ska vi dit igen.

Jag hade som tur var hört om att man kan vabba barn över 12 år om man får intyg så detta passade jag på att ta denna gång. Tycker inte riktigt att det är schysst att låta sin tonåring på fjorton år sitta ensam på akuten. Så idag vabbade jag alltså, ska skicka in pappret till försäkringskassan men ska först ha lite nya inkomstuppgifter eftersom det gamla var kopplade till mitt förra jobb.

Det blev min tisdag det, varje dag är ett nytt äventyr verkligen.

Ett födelsedagskalas för en fjortonåring.

Idag var det dags för att fira Williams födelsedag med hans släkt. Det blev ett härligt gäng som kom hit och vi hade det trevligt. William brukar alltid få välja mat som han ska bjuda sina gäster på och i år bjöd han på korv. Så Björn hade fixat med flera olika sorters korv och det blev jättebra. Jag åt vegetarisk sojakorv så det fanns för alla.

Efter maten så tog gästerna med Björn och William i spetsen en promenad så jag kunde städa undan efter maten. När de kom tillbaka hade vi musikquiz som William ordnat. Jag och Williams faster Emma vann, vi hade även med Williams farfar och gammelfarmor men de kunde inte så mycket av musiken så jag och Emma såg oss lite som vinnare. Efter quizet så åt vi tårta och kakor.

William vill inte vara med på bild så istället så bjuder jag på en bild på mig själv. Kalaset var jättelyckat och William fick en bok, lite godis, The Walking Dead böcker, en tröja, presentkort på Intersport samt pengar till mobilen han samlar till.

När ens barn fyller 14 år.

Jag började morgonen som varje år sedan Williams ettårsdag. Jag tar ett ljus och ett morgonpaket, sedan går jag in och sjunger “Ja må han leva“.

Vi hinner sällan äta frukost tillsammans på veckorna, men idag såg jag till att göra en frukost åt oss båda. Jag hade förberett med ägg kvällen innan och köpt hem färskt bröd. Vi åt tillsammans och firade in att han jag älskar mest fyller 14.

Efter jobbet åkte jag hemåt, då fick jag se Williams tröja på honom som han fick av mig och sin pappa i morgonpaketet idag. Eftersom hans pappa Björn kom hit så fick han vara med när William öppnade sitt andra paket från oss. Det var ett par jeans, utöver det fick han 700 kronor från oss som han ska köpa ha till att köpa en ny telefon med. Han har önskat sig pengar av släktingar och det ser ut att bli en telefon för honom.

Vi tog bilen ner mot stan för att gå till Basta för födelsedagsmiddag. William hade sina nya jeans och tröjan på sig. Eftersom han inte vill vara med på bilder längre tog jag några bakifrån.

Det var första besöket på BASTA för min del. Maten var hur god som helst och dit kommer jag vilja gå fler gånger.

Ganska härliga menyer tyckte jag, de var liksom så inbjudande.

Jag tycker om Italiensk mat och det var liksom mysigt att äta där och befinna sig på platsen samtidigt. Vi som gick dit för att fira William var, Jag, Björn (Williams pappa), Williams farmor och hennes karl, samt Williams farfar.

Jag tog mig en pizza, det var en Margarita och den var riktigt god.

William har pratat enda sedan BASTA öppnade att han ville testa deras Nutellapizza så det gjorde han idag. Jag är allergisk så det blev ingen efterrätt för mig, men det gjorde mig inget jag var helt proppmätt från maten.

Den var i alla fall väldans fin så jag förstår att William var imponerad, det var en sådan där perfekt födelsedagspizza. Alla utom jag delade alltså på den. Det är nutella, minimarshmallows, granatäpple samt vad jag fått för mig päron.

Stort grattis finaste William på din fjortonårsdag! Tänk att jag fått gåvan att vara din mamma i fjorton år! Det är jag oerhört tacksam över!

Idag fyller William 14 år.

Jag minns det som igår fastän det idag gått 14 år. Du föddes 12:55 och och mitt hjärta flyttade ut från min kropp. Du gav mig mina lungor luft, mitt liv blev meningsfullt. Att du idag blir fjorton år min älskade son, jag förstår det knappt.

Förlossningen med William tog 4 timmar och 25 minuter. Jag älskade honom så totalt från första stund, det är märkligt det där hur snabbt tiden går och hur fina minnen man lyckas skapa med en människa. Han har varit en del av mig hela mitt vuxna liv. Jag älskar honom så högt, man tror inte att kärleken kan växa för varje sekund men det gör den. Tänk att jag fått älska dig i hela 14 år fina barn!

Jag önskar dig en helt fantastisk fjortonårsdag älskade William! Jag älskar dig mer än någonting annat!

Att bara vara.

Passade på med att vara ute igår, det vad så mycket värt verkligen. Solen värmde till och med och det var riktigt skönt.

Har tagit massor med foton men lägger ut dessa i veckan. Williams lånade cykel blev upphittad igår, inslängd i skogen här ovanför hade tjuven slängt den. Antar att de insåg att att den var för tung att bära på, samt att kätting inte är enklast att bryta upp. Det var Williams kompis som hittade cykeln.

Hoppas du får en fin måndag!

Att se 13 reasons why med sin tonårsson, när man är lärare & förälder samtidigt.

Gårdagens lördagsmys. William köpte donuts till oss.

Igår kväll placerade jag och William oss i soffan för att fortsätta att kolla på 13 reasons why tillsammans. Vi såg klart på hela säsong ett, serien är så viktig ut många punkter och jag tänker att som mamma till en tonårsson och samtidigt lärare kan jag förklara varför jag tycker serien är viktig.

Den tar upp punkter som är vardag i unga människors liv. Att utsättas för fotografering, kränkningar på nätet och i skolan och framförallt psykisk ohälsa. Att gäng och grupptryck kan medföra att du gör saker du egentligen inte tänkt dig från början. Vuxna som inte tar dina ord på tillräckligt stort allvar, ja listan kan göras lång.

Som förälder till en tonåring ser jag det som min plikt att prata med honom, jag har redan från han var nyfödd visat vad som är rätt och fel, diskuterat och fört honom mot att förstå vad som är okej och inte okej. Det här har gjort att han också talar med mig om allt. Han frågade mig igår under filmen “Om det var mig någon gjorde så mot, skulle du tro på mig då? Eller skulle du tro vad andra tror?” Jag svarade: “Jag skulle tro på dig, jag litar på dig. Jag hoppas du vet det? Jag står alltid upp för dig”. Hans svar var då; “Jag vet, du ställer alltid upp.” Det är precis den relationen jag ville skapa med min son från början. En relation där vi talar med varandra, litar på varandra och finns där alltid.

Dagens lilla frukost.

Det är skillnad på att känna sitt barn så pass väl att man har en djup relation, mot att alltid tro gott om sitt barn. Jag känner William, jag har skapat en relation där jag är hans förälder med allt vad det ansvaret innebär, men samtidigt är en trygg person han alltid kan lita på. Den saken skapas inte över en natt, den relationen måste man bygga på från nyfödd och genom hela livet.

Jag vet att om min son hamnar i diverse svårigheter kommer han våga tala med mig. Men alla barn och ungdomar har inte den relationen till sina föräldrar, om det är rätt eller fel kan jag inte svara på men det är där vi lärare har en sådan viktig roll. Det är där vi måste skapa relationer till barnen och ungdomarna så de vågar prata med oss. För varje människa i livets startskede är det så viktigt att våga prata med någon, att veta att det finns någon där som lyssnar utan att döma och bedöma. Att veta att även om någon blir arg eller besviken på dig så står denne ändå kvar och hjälper dig.

ALLA behöver en trygghetsperson i sitt liv, där är föräldrar, lärare och andra vuxna som barnet möter så viktiga. För trygga vuxna förebilder, kommer alltid generera i trygga barn och ungdomar som vet vad som är rätt och fel innan det är försent.

Fredagsfika med sonen.

Igår dukade jag fram för fredagsfika till mig och sonen. Det blev lite bakelse och sedan en varsin kopp med te till oss båda. Vi satte och i köket och pratade en stund, han hade slutat skolan för dagen och fick helg. Det är sådana där stunder jag uppskattar i livet, när jag bara får vara tillsammans med William.

Det trevliga med att sitta tillsammans med William är att vi hinner prata om olika saker, ofta nu med tonåringar blir det inte lika ofta att vi gör saker tillsammans nu. Tonåringar har ju ofta fullt upp med sina egna liv, men jag försöker ändå ta några stunder ibland och göra saker tillsammans på. Det kan vara en fika i köket, en stund nere på stan eller bara en promenad tillsammans. Dyrbar tid jag vårdar väldigt ömt, det tycker jag mycket om.

The Crown & utvecklingssamtal.

Vilken dag det här har varit. Det känns som att jag inte fått en minut av lugnt utan konstant stress. Men nu är klockan äntligen halv nio på kvällen så jag ska snart få gå och lägga mig. Som jag skrev igår ska jag till Norberg på kurs imorgon, ni var ett helt häng som tipsade om fina platser där men jag ska alltså på kurs över dagen. Så jag kommer inte hinna se något av Norberg eftersom jag gärna vill åka hemåt innan det blir för mörkt.

Jag tycker inte om att köra i mörker nämligen, det är läskigt när man inte ser vad som rör sig på vägen och det rör sig många djur i skogarna häromkring. Men tusen tack för alla tips, det var i alla fall roligt att läsa om.

Så varför har denna dagen varit så stressigt? Jo den har bestått av möten, på möten. Hann dessutom med att ha utvecklingssamtal med William idag. Allt ser så bra ut och det värmer mig när hans mentor berättar om vilken fin kille William är. Älskade fantastiska barn!

William fixade middagen idag, halloumiburgare och sedan så såg jag och Björn på The Crown på Netflix. Riktigt bra serie, jag gillar ju historia och även kungahistoria trots att jag inte ser mig som en rojalist.

Nu ska jag svara på era kommentarer, kommer garanterat inte hinna med alla. Som jag skrivit tidigare är jag inte så bra i psyket just nu, det medför även att bloggen blir mindre intressant. Jag är ledsen för det, men är det något man inte kan styra är det sitt inre mående.

Snart börjar min onsdag.

Snart börjar min onsdag och den kommer att vara full av aktivitet. Känner jag mig själv rätt kommer jag vara ganska slut ikväll.

Jag hoppas att det börjar lugna ner sig med sådana här späckade veckor snart. Ibland känns det som att aktiviteter står en upp till halsen. Förstår inte ibland hur livet hinner trycka in allt åt en.

Tror i alla fall att det kommer bli bra om någon vecka. Märkligt nog är det lättare när veckorna ser lika ut dagligen. Vad ska du göra idag? Är ditt liv också fullspäckat?

William cykel är stulen…

Vi upptäckte för ungefär två timmar sedan att Williams cykel som varit låst blivit stulen. Blev så förbannad, känner bara att jag hoppas att idioterna som stulit den kommer brinna fint i helvetet den dagen det är dags. Annars får se gärna cykla ihjäl sig också bli påkörda av en långtradare eller vad som helst.

Det är väl sånt där man inte får säga att man känner, eller ens medge att man önskar folk. Men just nu i ilskan gör jag det, önskar dem som stal hans cykel ett rent helvete. Men låset och ena hjulet lämnade de kvar i alla fall. Det var ju snällt! Tack så mycket! Har en ledsen tonåring här hemma, en jag som redan innan måste skit som nu mer ännu sämre. Varför ska man få känna sig glad när man kan få bli besviken på mänskligheten? Har anmält både till polisen och försäkringsbolaget. Har man tur kanske man får något tillbaka på försäkringen i alla fall.

Fick i alla fall energi så jag skrev lappar till samtliga hus här på gatan, fick då även veta att minst två cyklar till har blivit snodda under kort tid så är uppenbarligen någon idiot som inte kan skilja på mitt och ditt. Hur svårt det nu kan vara? Ge fan i andras saker, så slipper man göra andra upprörda!